Bilden: Katrin Halling i ECHAS konferenslokal, djupt under Annegatan i Helsingfors.
Industrin producerar ständigt nya kemiska ämnen – dessa ämnen, både de som produceras inom EU och som importeras till EU, registreras hos den europeiska kemikaliemyndigheten ECHA. ECHAs huvudbyggnad finns i Helsingfors. Katrin Halling, doktor i biokemi från ÅA jobbar vid ECHA som junior scientific officer.
TEXT OCH FOTO: MARCUS PREST
Katrin Hallings jobb är att hålla koll på EU:s kemikalielagstiftning. Jobbet är både naturvetenskapligt och juridiskt. En av de förordningar ECHA har hand om är REACH och det hon jobbar mest med som vetenskapligt sakkunnig är ”E”-et i REACH, alltså evalueringen eller utvärderingen av den information som företagen skickar in.
REACH står för Registration, Evaluation, Authorisation and Restriction of Chemicals – registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier. Det är en förordning som antagits för att förbättra skyddet av människors hälsa och miljön från risker som kan förorsakas av kemikalier, samtidigt som den är till för att öka konkurrenskraften inom EU:s kemikalieindustri.
– Till mina arbetsuppgifter hör att gå igenom den info vi får av företag och kolla att de studier som gjorts stämmer överens med kraven som ställs i kemikalielagstiftningen. Här gäller det också att kontrollera att studierna som gjorts följer relevanta, internationella riktlinjer för testning som tagits fram inom till exempel EU och OECD. Det här görs inom ramen för en process som i REACH kallas dossier evaluation, eller på svenska formellt utvärdering av registreringsunderlag. Uttryckt så här låter det kanske enkelt, men det är ofta utmanande och spännande på ett rent vetenskapligt plan, säger Halling.
En stor del av informationen som företagen skickar in finns tillgänglig också för allmänheten på ECHAs hemsida.
– Det är faktiskt en av de riktigt bra aspekterna av REACH och ECHA, att bland annat testdata finns tillgängliga för precis vem som helst.
– En annan aspekt som jag själv tycker att är riktigt viktig är att REACH också ska befrämja utvecklingen av alternativa metoder, för att på det sättet minimera användningen av djurförsök. Det finns också ett krav på att företag som registrerar samma kemikalie sinsemellan ska dela den information som baserar sig på djurförsök för att undvika att det utförs sådana studier i onödan. Av den här anledningen lägger man också upp företagens egna förslag på nya studier på ECHAS hemsida för allmän konsultation innan eventuellt tillstånd för testning ges. På det sättet kan vem som helst, till exempel miljö och djurrättsorganisationer skicka in information som kan visa att motsvarande studier redan utförts.
Ett företag som registrerar en ny kemikalie måste kunna ge beskrivningar på dess fysikaliska och kemiska egenskaper som till exempel smält- och kokpunkt, löslighet, explosivitet, granulometri, det vill säga vilken partikelstorlek ämnet har, ämnets ytaktivitet och dissocieringsegenskaper. Dessutom måste företaget förse ECHA med data på ämnets toxikologiska egenskaper (giftighet), till exempel genotoxicitet och reproduktionstoxicitet, samt ekotoxikologiska egenskaper (vilken effekt på miljön ämnet har) – hit hör till exempel toxiciteten för vattenlevande organismer, och i vilken utsträckning ämnet ansamlas och bryts ner i miljön.
– Kraven på olika kemikalier beror på hur mycket som importeras eller produceras och också på sådana aspekter som om ämnet klassificeras som karcinogent eller mutagent. Och trots att ett företag registrerat sin kemikalie och vi utvärderat informationen, att den inte utgör en risk för användarens hälsa och för miljön, är ansvaret kvar hos företaget.
ECHA samarbetar tätt med myndigheterna i EUs och EEAs medlemsländer. Medan ECHA inom ramen för dossier evaluation utvärderar hur väl företagen möter standardinformationskraven i REACH utför medlemsländerna en så kallad ämnesutvärdering, där de inte behöver hålla sig till standardinformationskraven utan kan föreslå att helt andra studier ska utföras av de företag som registrerat kemikalien.
– Samarbetet med medlemsländernas representanter är en av många saker jag uppskattar i mitt jobb. ECHA fungerar som samlingsplats och trots att jag inte reser mycket i jobbet får jag regelbundet träffa sakkunniga som jobbar vid de nationella myndigheterna och som sitter på oerhört mycket kunskap och erfarenhet. REACH och andra förordningar är rätt ambitiösa projekt, och jag kan ibland komma på mig själv med att bli förvånad över hur samarbetsinriktade parterna är.
Kan du ge exempel på vilken typ av kemikalier ni kollar upp?
– Vi kollar upp allt, utom livsmedelskemikalier och läkemedel – som ju EU:s myndighet för livsmedelssäkerhet i Parma och läkemedelsmyndigheten i London har hand om. Vi granskar alltså alla industrikemikalier.
Är vi exponerade för industrikemikalier i vardagen?
– Vi omges hela tiden av en mängd olika kemikalier. Till exempel lösningsmedel, olika tillsatsämnen i plastprodukter, laboratoriekemikalier, och så vidare.
Vad är den vanligaste typen av problem som du stöter på i din utvärdering?
– Vanliga tillkortakommanden är helt enkelt brist på information, att motiveringen till att utnyttja data från ett snarlikt ämne inte är tillräcklig eller att undersökningarna gjorts på sätt som inte tar ämnets alla egenskaper i beaktande. I vissa fall handlar det om att ämnet har en molekylsammansättning som gör det extra svårt att undersöka.
– Då vi på ECHA märker att ytterligare information behövs följer en process där det aktuella företaget får kommentarer på det preliminära beslutet och där medlemsländernas representanter kan föreslå förändringar.
– Beslutsprocessen är rätt lång eftersom en del av studierna ECHA kräver att företagen ska utföra är relativt dyra. Om det gäller studier med försöksdjur är det extra viktigt att de bara utförs om de verkligen behövs. Då medlemsländerna enats om vilka studier företaget ska utföra fattar ECHA beslutet och anger också en deadline för när informationen senast ska skickas till ECHA.
Om REACH står det att förordningen ska befrämja EU:s konkurrenskraft – finns det någon spänning i att å ena sidan begränsa användandet av farliga kemikalier, och å andra sidan ge tillstånd för användandet av vissa tveksamma kemikalier som skulle ge just de konkurrensfördelar REACH ska befrämja?
– Själv märker jag inte av något sådant tryck i mitt dagliga arbete och jag behöver inte hantera de här samhälleliga aspekterna. De socioekonomiska effekterna av ett eventuellt beslut analyseras då det gäller begränsnings- och tillståndsprocesserna under REACH. Målet är att ersätta skadliga kemikalier med nya, mindre skadliga alternativ, om det är ekonomiskt och tekniskt möjligt.
Hur ställer du dig personligen till mängden kemikalier i miljön, finns det anledning att vara orolig?
– Personligen går jag inte runt och är orolig. Men samtidigt måste man tillstå att det finns mycket vi inte vet vad gäller långtidsanvändning av vissa ämnen. Vad gäller den akuta toxiciteten, alltså den omedelbara giftigheten hos ett enskilt ämne kan vi vara rätt så trygga förutsatt att vi använder ämnet som man ska. Det är ofta lätt att testa korttidseffekten och företagen är förstås måna om att de kemikalier de importerar eller producerar inte visar omedelbara tecken på toxicitet vid normal användning. Men att kolla långtidseffekterna och en kombination av effekter av olika ämnen är svårare, det kan också vara knepigt att härleda vissa effekter till något specifikt ämne.
– Att reagera och vidta åtgärder betyder inte nödvändigtvis totalförbud på produktion av ämnet. Det kan istället betyda att ämnet får hårdare användningskrav och att man följer upp hur det hanteras under hela sin livscykel. Ämnen som står under begränsad användning är bland annat kvicksilver, som inte längre får användas i nya febertermometrar och en rad andra mätinstrument, och flera ftalater, som fungerar som mjukgörare, vars koncentration i plast i till exempel leksaker inte får överskrida 0,1 viktprocent. Det finns också ämnen som man separat måste ansöka om att få släppa ut på marknaden. Till listan på sådana ämnen lade man nyligen till flera kromföreningar.
Katrin Halling
Doktor i biokemi (avhandling i lipidbiokemi under handledning av professor J Peter Slotte) från ÅA 2008. (Magister i biokemi 2003, ÅA)
Halling gjorde postdoc-studier vid Stockholms universitet. Där studerade hon hur membranproteiner inkorporeras i cellernas membraner i professor Gunnar von Heijnes forskargrupp.
Jobbet vid ECHA började 2010. Hon säger att hon har nytta av praktiskt taget allt som ingått i hennes biokemiutbildning vid ÅA, från grunderna i kemi och utbytesstudierna i toxikologi till det praktiska laboratoriearbetet. Som biokemist kan hon fungera som en brygga mellan den rena kemin och studiet av hur kemikalierna beter sig
i ett biologiskt system.
Hur klarar du den juridiska delen?
– Jag har aldrig tidigare behövt förhålla mig till juridisk text i mitt arbete i samma utsträckning som nu, men jag trivs med utmaningen. Den påminner mig om kopplingen mellan det jag gör och samhället runtomkring. Jag gillar också att skriva och hitta de där precisa formuleringarna. Vi har också egna jurister som hjälper till, en liten men mycket kunnig stab.
REACH
Registration, Evaluation, Authorisation and Restriction of Chemicals
Reach är en förordning för Europeiska unionen, som antagits för att förbättra skyddet av människors hälsa och miljön från risker som kan förorsakas av kemikalier, samtidigt som den ökar konkurrenskraften inom EU:s kemikalieindustri. Den främjar även alternativa metoder för en farlighetsbedömning av ämnen för att minska antalet djurförsök.
I princip gäller Reach för alla kemiska ämnen, inte enbart de kemiska ämnen som används inom industriell behandling, utan även dagligen, till exempel i rengöringsprodukter och målarfärger samt i varor som kläder, möbler och hushållsapparater. Därför inverkar förordningen på de flesta företag över hela EU.
Förordningen trädde i kraft den 1 juni 2007.
Källa: http://echa.europa.eu/sv/regulations/reach/understanding-reach