Traditionellt sett har forskare och experter med inriktningar som kretsar kring hälsa till stor del fokuserat på de som är sjuka. Diagnoser och riskfaktorer har varit centrala frågor, medan diskussioner kring skillnader mellan friska och riktigt friska hamnat i skymundan. Allt fler börjar ändå se att ett fokus på de friska också behövs, eftersom de ändå är en majoritet av befolkningen.
TEXT OCH FOTO: KLAS BACKHOLM
Vi tog oss en funderare på vad det kan betyda att vara friskare än frisk med tre experter som fokuserat på hälsofrämjande, och främst då den psykiska biten av hälsan. Mima Cattan är professor på Northumbria University i England och har sysslat med hur man ska främja den psykiska hälsan hos äldre. Anna Forsman är postdoc-forskare vid Institutet för hälsa och välfärd i Vasa och alumn från Åbo Akademi, och sitter med i en expertgrupp som håller på med att dra upp riktlinjerna för vad forskningen kring psykisk hälsa borde fokusera på i framtiden. Charles Scudamore är biträdande rektor på Geelong Grammar School i Australien där han fört in vad han kallar Positive Education-tänkandet i sin skola, ett upplägg som främjar psykisk hälsa bland eleverna.
Att umgås med andra och göra något som känns vettigt och intressant främjar den psykiska hälsan hos de flesta äldre. Men att bussarna har vettiga tidtabeller kan också vara viktigt. Det menar professor Mima Cattan.
– Forskningen visar nog att grupper fungerar – men det ska vara grupper med någon slags vettig struktur eller fokus. Det brukar vara enklare för kvinnor att samlas i grupp, men för män har vi sett att till exempel grupper som samlas för att läsa tidningar och diskutera, eller där deltagarna bygger något i en verkstad, fungerar.
Den centrala funktionen med grupperna är att varje person både ger till och får av gruppen, så att alla andra har nöje av varje deltagare. Cattan är ändå medveten om att det bland äldre, precis som i alla andra åldergrupper, finns personer som inte nödvändigtvis tycker att umgänge i grupp är det roligaste man kan hålla på med. Att tvinga sådana personer att delta kan ha allt annat än positiva effekter – men kontakten är ändå viktig.
– Personer som inte trivs i större grupper kan behöva någon annan typ av vänskap, som att någon från en väntjänst hälsar på eller att någon ringer och hör hur de har det. Via den kontakten kan man sedan också diskutera och försöka hitta det som är viktigt för personen. Det kan vara något sådant som att få hjälp med att vandra några kvarter så att personen kommer sig till sin vän som bor en bit bort.
De vanligaste råden om hur man ska hålla sig pigg handlar oftast naturligt nog om individen. Men Mima Cattan påpekar att frågan borde ses ur ett bredare perspektiv. Det kan handla om att se till att den praktiska servicen i närmiljön fungerar – försvinner byabutiken är det de äldre som drabbas värst, samma sak gäller om bussarna bara går någon gång per dag.
– En annan sak handlar om att ha tillräckligt med pengar så att man klarar sig. Om en person inte har tillräckligt med resurser, eller nog har resurser men inte kan nå dem på grund av krånglig byråkrati, leder det till att han eller hon lämnas utanför samhället.
De vanligaste formerna av psykisk ohälsa hos äldre är ensamhet och depression, och de två är nära sammankopplade. Mima Cattan berättar att siffrorna som anger hur många som mår psykiskt dåligt är rätt oklara. I Finland och Storbritannien lider till exempel över 25 procent av männen och 40 procent av kvinnorna som är över 75 år av depression, men det finns ett stort mörkertal.
– Det verkar vara så att många fall av depression förblir oupptäckta. Det kan endera bero på att det är svårt att medge att man känner sig ensam eller deprimerad, eller så är det läkaren som tycker att det är åldern som inverkar, att litet nedstämdhet hör till och inte är något större problem, säger Cattan.
Åt den som ännu är ute i arbetslivet ger professor Cattan ett enkelt, men ack så svårt råd om hur man kan göra för att främja den psykiska hälsan hos sina äldre anhöriga.
– Se till att sätta den där halvtimmen på att hälsa på dem. Alla i arbetslivet är så upptagna, och det är svårt att hitta tid, men hur mycket är nu egentligen en halvtimme av ditt liv? Och för den du besöker handlar det inte bara om den där halvtimmen, eftersom de före och efter besöket gottar sig åt det tillsammans med andra i sina grupper – så det blir många timmar fler av välmående!
Att forska i friskheten
Flytta fokus i forskningen från diagnoser till den positiva psykiska hälsan. Då försvinner den negativa stämpel som för tillfället kopplas samman med psykiska problem. Det menar en grupp experter som nu drar upp riktlinjerna för den framtida forskningen på området.
Anna Forsman på Institutet för hälsa och välfärd är en av dem. Psykisk hälsa handlar enligt henne om faktorer som främjar att man kan fungera ändamålsenligt i vardagen och känner att man ungefär lever det liv man vill leva. Hon arbetar inom det så kallade ROAMER-projektet, en EU-finansierad satsning på att skapa en strategi för hur man ska forska i folkhälsa.
– Vi har gjort olika undersökningar och bland annat frågat europeiska experter på området om vad de tycker borde prioriteras inom forskningen om psykisk hälsa. Nummer ett på listan är att vi i framtiden måste fokusera mera på det positiva.
Enligt expertgruppen finns det två främsta orsaker till att en ändring i riktningen behövs. För det första har forskningen hittills, i och med att den fokuserat på diagnoser och ohälsa, varit relevant främst för dem som själva lider av psykisk ohälsa eller för dem som arbetar med denna målgrupp. Om fokus går mera mot att se på hälsofrämjande blir tematiken enligt Forsman något som är relevant för alla.
För det andra har frågor kring psykisk hälsa i dag en negativ stämpel, just för att debatten kretsat kring psykiatriska diagnoser och behandling. Lyckas experterna styra in diskussionen på frågor kring hur man kan förbättra befolkningens välmående kan man också öka förståelsen för vad psykisk hälsa är – och minska stigmat kring psykisk ohälsa.
Men hur skutans riktning i praktiken ska kunna ändras tål enligt Forsman att funderas på.
– I grunden handlar det ännu om kunskapsspridning och om att bättre använda oss av den kunskap vi har. För att kunna ändra fokus måste vi först få både beslutsfattare och gemene man att förstå vad psykisk hälsa är för något, och hur den kan förbättras.
Den strategi som forskarna inom programmet nu sammanställer blir inget dokument som enbart samlar damm i bokhyllan.
– Tanken är att strategin ska fungera som grund för den forskning som under de kommande åren ska göras inom det nya finansieringsprogrammet Horizon 2020.
I skolan
Först frågar man eleven själv och kompisarna runtomkring vad de tycker personen är bra på. Sen ser man till att hela skolmiljön genomsyras av strategier där de individuella styrkorna tas till vara. Det här fungerar åtminstone i Australien.
Vid den skola där Charles Scudamore till vardags arbetar som vice rektor, Geelong Grammar School utanför Melbourne i Australien, har man sedan 2008 systematiskt fokuserat på att stärka de cirka 1 600 elevernas psykiska hälsa. Undervisning i ämnet är en uttalad del av läroplanen.
– Vi gör med jämna mellanrum en kartläggning av vad eleverna själva tycker att deras egna styrkor är, och vad de tycker att deras klasskamrater har för styrkor. Sedan jobbar vi utgående från detta i hela skolkulturen, berättar Scudamore.
Grundtanken är att man genom att hitta de individuella styrkorna sedan kan diskutera och lyfta fram olika sätt att hantera egna svårigheter och ”göra gott” åt andra. Diskussioner och övningar i klassen kombineras med mera dolda strategier som att fotbollstränaren utgår från samma tematik på träningspassen.
Skolans strategi utgår från sex teoretiska domäner av personliga styrkor. De teman som tas upp i skolklassen har man utvecklat tillsammans med en av förgrundsfigurerna för positiv psykologi, professor Martin Seligman. Ett exempel på styrka är positivt engagemang, som handlar om att utveckla elevens förståelse för varför det är hälsosamt att engagera sig i olika aktiviteter eller intressen.
– Vi pratar både om vad som gör livet svårt och vad som gör livet värt att leva. I längden lär sig eleven hur man kan utnyttja sina egna styrkor för att till exempel komma förbi problem med att hinna med i skolan eller lösa något bråk man haft med kompisar på fritiden.
Den lärare som vill veta mera om hur man själv kan föra in den psykiska hälsan i skolan kan googla sig fram till ”positive education” och Charles Scudamore. Men hans bästa råd till lärare är att man ska skynda långsamt.
– Det är som med slow food. Det finns ingen snabb väg att föra in de här strategierna på. Först måste du och dina kollegor lära er att förstå konceptet själva och hur ni kan utnyttja era egna styrkor, och sen kan ni börja fundera på hur ni bygger in det i läroplanen.
Att lägga in uttalade timmar i skolschemat med en egen titel, bland de klassiska ämnena som matematik eller biologi, är enligt Scudamore centralt. Då kan man visa att skolan verkligen satsar på temat, och det är psykologiskt viktigt för både elever och deras föräldrar att veta att i denna skola tas verkligen dessa frågor upp på timmen, istället för att det bara finns med som något dolt som nämns i läroplanen.