Konsumtionen av psykofarmaka ökar. Beror det på att något är fel på samhället, eller på att medicinen blivit rumsren? Eller för att svänga på frågan: är det att medicinen blivit rumsren ett tecken på att något är fel?
TEXT: NICKLAS HÄGEN
Vi är mitt inne i den mörkaste perioden av året och finländarnas medicinkonsumtion ökar. Över ett år är det här nämligen den bästa tiden för apoteken, då FPA:s statistik visar att all försäljning av mediciner – förutom vissa hudvårdsprodukter och antibiotika – är större under vinterhalvåret än sommarhalvåret.
Det heter att vårt samhälle blir allt mer medikaliserat och åtminstone statistiken för antidepressiv medicin stöder påståendet. Försäljningen av serotoninhöjande SSRI-medicin ökar från år till år – inte så markant som för några år sedan, men den ökar likafullt.
Medan mycket av den medicin vi äter verkar ha sin givna plats utifrån diagnoser baserade på en klar patologi, leder många av de mediciner som finns för psyket in i en gråzon där diagnoserna väcker diskussioner.
Tidigare i höst utgavs den femte versionen av Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, DSM-V, en manual över mentala syndrom som sammanställs av American Psychiatric Association. Den första DSM-manualen gavs ut 1952 och som alltid när det kommer en ny DSM-manual – eller åtminstone sedan en så kallad socialkonstruktivistisk syn tagit sig in i psykologin på 1960-talet – satte det fart på diskussionen om vad som är sjukt och friskt.
Den här gången var det hetaste diskussionsämnet att man tänkt skriva in ”sorg” som en egen diagnos. Den fördes till slut in under ”depression”. När en så vanlig känsla som sorg blir en diagnos väcks många frågeställningar som leder oss vidare in i psykiatriskt språk och hur det i sin tur har tagit sig in i det språk vi använder oss av i vardagliga, icke-kliniska, sammanhang. Vem är egentligen sjuk och vad medför en diagnos? Vad ska vi äta medicin mot och varför? Vilka andra alternativ har vi? Vad säger medicinerna och våra problem om oss? Vi ska försöka belysa den här diskussionen ur olika perspektiv i de följande intervjuerna.
Vi tar också en titt på var läkemedelsindustrin och -forskningen står och vart den är på väg. För oberoende av vad man tycker om psykofarmaka verkar också den delen av medikaliseringen ha vissa positiva följder. Medicinen hjälper människor hålla sig arbetsföra, förlänger livet, förbättrar livskvaliteten och håller läkemedelsindustrin blomstrande.
Det ger avkastning också till vetenskapen. Läkemedelsindustrin investerar i runda tal 100 miljarder dollar om året i forskning (om än inte så mycket till universiteten), och är därmed det område man i världen sätter mest pengar på forskning i. Bilindustrin kommer på andra plats men lämnar med sina 70 miljarder dollar rätt långt efter.
Statistik
Mellan åren 1995 och 2012 har antalet personer som fått ersättning för antidepressiv medicin ökat varje år, från 167?816 till 444?184.
Antalet personer som fått ersättning för psykofarmaka (antipsykotisk medicin, lugnande medicin, sömnmedicin, antidepressiv medicin och demensmedicin) har mellan år 1995 och 2011 ökat från 525?182 till 816?800.
Statistik för demensmedicin finns bara från år 2000, men det är den klart minsta gruppen (51?300 personer år 2011).