På 1970- och 80-talen var pojkar högre på önskelistan än flickor hos dem som höll på att skaffa barn. Helst ville man ha en av båda, men måste man välja var det pojkar som gällde.

TEXT OCH FOTO: KLAS BACKHOLM

De här slutsatserna kan man dra av en ny studie med 150?000 par som gjorts vid Åbo Akademi. I studien har Jan Saarela och Fjalar Finnäs vid socialvetenskapliga institutionen tittat igenom flera årtionden av registerdata från Statistikcentralen på jakt efter två saker. För det första ville de reda ut om de som redan fått ett barn var mer benägna att skaffa ett till om de fått en flicka, eller om det var de som fått ett gossebarn som ville ha tillökning? För det andra så ville de reda ut om en skilsmässa var mera trolig för de som bara hade ett eller flera flickebarn, jämfört med de som hade pojkbarn?
– De par som hade fått en flicka var mer benägna att skaffa ett till barn än de som hade fått en pojke. Detsamma gällde sådana par som hade fått två flickor jämfört med dem som hade två pojkar, säger Fjalar Finnäs.

Däremot visade resultaten att om man fått både en pojke och en flicka var man rätt nöjd. De som hade ”oturen” att få tre flickor var också mer benägna att skaffa fler barn än de med tre pojkar eller någon kombination av båda könen, men familjer med fler än tre barn är i sig en speciell subgrupp och därmed ska alltför mycket inte uttolkas av den biten av resultaten.

Studien visar också att dessa skillnader i fortsatt barnafödande så småningom minskat, och försvunnit helt på 90-talet.
– Vi i Finland har släpat efter övriga Norden och längre haft kvar det gamla sättet att tänka, då man tyckte att en pojke behövs för att så småningom ta hand om familjen, säger Jan Saarela.
– De flesta föräldrar till dem som föddes på 70-talet hade upplevt kriget, och det inverkade förmodligen mera på åsikterna om barnanskaffande hos oss än i övriga Norden, tillägger Finnäs.

Anneli Miettinen är forskare på Finska Befolkningsförbundet. Hon är specialist på hur barnanskaffande ser ut i olika befolkningsgrupper samt på hur mycket tid föräldrar sätter ner på familjen.
– Studien är intressant eftersom den genom att titta bakåt på direkta siffror kan peka på saker som vi vanligen inte kan få svar på ifall vi använder oss av frågeformulär. Människor vill eller kan inte säga vad de skulle föredra för kön på de kommande barnen, säger Miettinen.

Hon tycker också att förändringarna över tid i Finland är ett spännande resultat, eftersom man nu får belägg för att det inte längre är så att finländska par önskar sig en pojke hellre än en flicka.
– I nuläget i Finland är det dominerande nog att man vill ha ett barn av varje kön. I studier i övriga Norden har man sett att numera föredrar par att få flickor istället för pojkar, men i Finland har vi inte sett den utvecklingen ännu, berättar Miettinen.

Saarela och Finnäs tittade också på hur förekomst av skilsmässor var kopplade till könen på parets barn på 70- och 80-talen. Och visst, fastän effekterna var små fanns det en koppling där också – fler av de som hade fått enbart en eller flera flickor skilde sig. Men orsakerna till detta är inte helt klara.
– I studier i USA har man kommit till liknande resultat, och kopplat detta till att mannen är mer involverad i barnets aktiviteter och uppväxt om paret fått en pojke. Men då borde skilsmässorna förekomma då barnet blivit litet äldre, och vi fann bara svaga kopplingar till barnets ålder, säger Saarela.

Anneli Miettinen på Befolkningsförbundet har också i studier om tidsanvändning sett att pappor spenderar mindre tid med barnen om familjen har enbart flickor. Därmed tycker hon resultaten om skilsmässorna var överraskande.
– Man har nog tidigare utgått från att tendenserna att skilja sig har varit kopplade till att pappan inte är lika involverad i flickors uppväxt. Därmed är en av de nya sakerna med den här studien att de inte hittar någon sådan koppling.

Men om Saarela och Finnäs lyfter av sig forskarhatten en stund och funderar på resultaten som pappor då? Båda är nämligen pappor, Saarela till två döttrar födda på 2000-talet och Finnäs till en pojke och två flickor födda mellan mitten av 80-talet och tidigt 90-tal.
– Jaa, resultatet visade ju att man inte längre föredrog någotdera könet på 2000-talet, skrattar Saarela.
– Jag kan nog inte heller säga att jag känner igen mig i resultatet, eventuellt lutar det mera åt att jag engagerat mig litet mera med flickorna, funderar Finnäs och ler.
Så dessa två fall stämmer nog inte helt överens med forskningsresultaten, utan kanske mera med den gamla sanningen om mammas pojkar och pappas flickor.