När regeringen sparar miljarder på utbildning och hundratals miljoner på anslagen till universiteten, är det då stiftelsernas heliga plikt att ställa upp och kompensera det bortfallet? MfÅA frågade tre stiftelsebossar hur det just nu går för deras stiftelser, om de kan öka sin utdelning till universitet och yrkeshögskolor och vad högskolorna borde göra för att klara av alla budgetnedskärningar. Är det nu dags att tömma pajazzon?
Text: Ari Nykvist
Svenska Kulturfonden som ägs och förvaltas av Svenska Litteratursällskapet, är en av de större fonderna i Finland och leds av direktör Leif Jakobsson (LJ). Stiftelsen för Åbo Akademi är avsevärt mindre än Kulturfonden och leds av skattmästare Lasse Svens (LS). De många mindre stiftelserna representeras här av Högskolestiftelsen i Österbotten och dess VD Katarina Heikius (KH).
Ungefär hur mycket kunde ni sammanlagt dela ut i olika stöd, stipendier, projektmedel och andra anslag år 2013, 2014 och i år 2015?
LJ: Svenska kulturfonden delade 2013–2015 ut 33–34 miljoner euro i bidrag per år. 2011 gav vi dessutom under universitetens medelinsamling 8 miljoner åt högskolorna. I pågående insamlingsomgång fram till 2018, ger vi 8,5 miljoner varav fyra miljoner till Åbo Akademi, tre till Helsingfors universitet, en till Hanken och 500 000 euro till Aalto-universitetet. Vi riktar Åbo Akademi-donationen till pedagogik, samhällsvetenskaper och humaniora.
LS: Under de tre senaste åren har ÅA-stiftelsen i snitt delat ut 13–14 miljoner euro per år.
KH: Åren 2013–2015 delade Högskolestiftelsen i Österbotten ut cirka en miljon euro per år. Vi strävar efter en stabil och jämn utdelning också under ekonomiskt mer utmanande tider.
Kommer er utdelning att öka eller minska nästa år?
LJ: Nästa år, 2016 räknar vi med att kunna dela ut något mer i stöd, bidrag och stipendier än i år.
LS: Under 2016 kommer vårt bidrag att vara ungefär på samma nivå som under de senaste åren. Den hållbara utdelningen är beroende av stiftelsernas direktavkastning på förmögenheten. I allmänhet ser stiftelser på utvecklingen mer långsiktigt och jämnar ut konjunkturerna. Det är avkastningsnivån på lång sikt som är avgörande.
KH: År 2016 förblir utdelningen ungefär på samma nivå som de senaste åren, kanske till och med en liten ökning. Det här främst för att avkastningen från stiftelsens aktieplaceringar fortfarande är god.
Har och skall de finlandssvenska stiftelserna och fonderna ha som uppgift att träda till då staten skär ner på utbildningsanslagen?
LJ: De finlandssvenska stiftelserna och fonderna har inte som uppgift att träda till då staten skär ner i utbildning och forskning. Kulturfonden ska enligt stadgarna stöda svenskspråkig utbildning och kultur i Finland, men någon automatik i att vi tar över tidigare statlig finansiering finns inte. Det tycker knappast heller de 500 donatorer vi har. Å andra sidan finns det ju stiftelser vars huvuduppgift är att stöda högre svenskspråkig utbildning och där uppfattas kanske ansvaret för att kompensera de statliga nedskärningarna på ett annat sätt.
LS: ÅA-stiftelsens huvudsakliga uppgift är att stöda Åbo Akademi, det har vi gjort i snart 100 år. Vi har under åren alltid eftersträvat en hållbar medelanvändning och en utdelning av stöd till Åbo Akademi som är möjligast stor.
KH: Nej, för det är våra resurser alldeles för små. Vi gör vad vi kan i ett läge då staten skär ner också inom utbildning, men att ta över en del av statens grundläggande ansvar för finansieringen av till exempel Åbo Akademi i Vasa är inte vår uppgift.
Har ni då i fortsättningen alls möjlighet att öka ert stöd till finlandssvenska utbildningsinstitutioner såsom universitet?
LJ: Åren 2013–2015 gav vi sammanlagt 10 miljoner euro till universitet och yrkeshögskolor. Och i donationer gav och ger vi alltså ytterligare 8 miljoner plus 8,5 miljoner. Vi har verkligen gjort det våra donatorer vill; att stöda högre utbildning och forskning på svenska i Finland. Och mycket mer än det kan vi nog varken göra eller ge.
LS: Med den förmögenhetsmassa som vi förvaltar är vi uppe på en maximal nivå om man utgår ifrån nuvarande avkastningsnivå och hållbar medelanvändning. Det är vår uppgift att på sikt optimera den förmögenhetsmassa som vi förvaltar för att om möjligt öka stödet till Åbo Akademi. Om den disponibla förmögenheten ökade med betydande inkommande donationer, skulle stiftelsens möjligheter att höja utdelningen förbättras ytterligare.
KH: Vi har alltid delat ut så mycket som möjligt och då vi redan nu delar ut cirka 90 procent av vår avkastning, kan vi inte höja utdelningen ytterligare. Istället försöker vi mer än tidigare fokusera på långsiktiga projekt såsom olika EU-stödda projekt som på sikt ger större effekt än engångssatsningar.
Några råd för hur universiteten lättare kunde klara av de stora statliga besparingarna?
LJ: För det första ser jag strukturella problem i universitetens finansiering överlag. Det att finansieringen utgår från antalet examina, har bland annat lett till allt fler arbetslösa disputerade och andra akademiskt utbildade som inte får arbeta med det de är utbildade för.
För det andra är det dags att se över de strategiskt viktiga tyngdpunktsområdena för den högre utbildningen på svenska i Finland. Nu behövs en konkret strategisk plan för hur vi tillsammans borde gå vidare. Här kunde den nu inaktiva Samordningsdelegationen för den svenskspråkiga högskoleutbildningen komma med förslag till hur den finlandssvenska högskoleutbildningen snabbt borde samordnas, rationaliseras och koordineras. Det är strategiskt olyckligt att vi på svenska i Finland saknar fortgående gemensam utbildningsplanering och prioritering just när det behövs som mest.
För det tredje är det dags att sluta med den regionala pajkastningen i Svenskfinland kring olika utbildningsfrågor. Vi har inte längre råd med den och måste sluta leden för att klara de stora utmaningar alla statliga nedskärningar för med sig.
LS: Jag tror att man måste erkänna fakta, bygga upp en långsiktig strategi kring hur man balanserar ekonomin och samtidigt satsa på strategiskt viktiga områden. Efter det är det sedan möjligt och viktigt att agera väldigt målmedvetet.
KH: Universiteten måste ännu mer än tidigare koordinerat arbeta tillsammans för att öka sin externa finansiering överlag. Nu behövs nya kreativa lösningar, att Åbo Akademi breddar sina ämnen och framför allt ökar samarbetet med till exempel Vasa och Umeå universitet.