Sedan 1997 har kanadensiska Fraser Institute årligen sammanställt en enkät över hur gruvföretag anser att mineraltillgångar och socialpolitiska faktorer som skatter och reglering påverkar gruvarbete i olika områden i världen. Enkäten för år 2014, som sammanställts i år, skickades till 4?200 personer inom gruvindustrin och besvarades av 485. Enligt resultatet har Finland den attraktivaste jurisdiktionen. Vi försöker se varför det är så, och bekanta oss med en industri som dragits i smutsen av händelserna i Talvivaara.
Text och foto: Nicklas Hägen
Finland har många år rört sig i toppen av gruvindustrins undersökningar. Att landet nu – samtidigt som energiskatten för gruvor har höjts – avancerat från andra plats tillbaka till första kom som en överraskning för Riikka Aaltonen, gruvöverinspektör vid Arbets- och näringsministeriet och alumn vid Åbo universitet. Hon påpekar att undersökningen inte bygger på vetenskapliga jämförelser av regelverk, eller alltid ens på personliga erfarenheter av verksamhet i de länder som bedömts. Snarare speglar resultatet industrins bild av länderna.
Den är visserligen inte utan grund.
– Det har länge varit allmänt känt att vi i Finland har potential för malmer. Berggrundens sammansättning gör att sannolikheten att man hittar malmer här är betydligt större än till exempel i länder med geologiskt ung berggrund, säger Aaltonen, och ger en rätt överraskande tolkning av undersökningens resultat.
– Undersökningen speglar tydligt att det inte är skrämmande att ett land har en strikt miljöreglering. Finland, Sverige och Norge befinner sig år efter år i täten för dessa undersökningar. Företagen vet att vi har strikta regelverk och stark reglering, de vet att arbetskraften är dyr här och att skatterna är höga, men det avskräcker dem inte eftersom detta ger en förutsägbarhet som de värderar. Man kan se vad lagstiftningen säger och veta att den följs, det finns transparens i myndighetsprocesserna.
Olav Eklund.
Olav Eklund, professor i geologi vid Åbo Akademi, konstaterar att vår berggrund innehåller gott om mineraler med grundämnen som är eftertraktade inom industrin, till exempel nickel, guld och platinagruppens metaller. Det, i kombination med Finlands politiska stabilitet och välutvecklade logistik, gör att han inte säger sig vara överraskad över Finlands topposition som gruvland.
– Den finländska berggrunden hör till den Fennoskandiska skölden, till delar världens äldsta berggrund, som innehåller saker som inte finns på andra ställen och har helt andra egenskaper än berggrunden har till exempel i det övriga Europa.
Hög efterfrågan på metaller
För hundra år sedan behövde människan cirka tio metaller i sin vardag. Idag använder en individ nästan alla metaller som ingår i det periodiska systemet. I och med att högteknologin tagit enorma kliv framåt har det inom industrin uppstått ett helt nytt tryck i efterfrågan på litium, kobolt, indium, gallium, germanium, niob, tantal, titan samt de sällsynta jordartsmetallerna och platinametallerna. Dessa ämnen ger olika egenskaper, till exempel slitstyrka, värmetålighet, fosforescens och elektrisk ledningsförmåga, som är önskvärda inom teknologin. Också guld, som länge haft ett stort värde för sin skönhet, har blivit mera efterfrågat inom industrin eftersom det har en av de bästa elektriska ledningsförmågorna av alla grundämnen.
Problemet med många av dessa metaller är att förekomsten är mycket begränsad. Återanvändningen av dem behöver tas i beaktande redan vid planeringen av produkten.
– Indium används i till exempel i vissa plattskärms-tv:n och våra tillgångar av det beräknas med dagens förbrukning ta slut inom tio år. Det sägs att människan i väst konsumerar metall på ett sätt som skulle kräva resurser som finns på två, tre planeter. Det är inte struntprat, säger Eklund.
De i naturen förekommande metallerna tar kanske slut, men det finns ju redan nu en mängd platt-tv:n som är trasiga och ligger på soptippen. Kan vi inte återanvända metallerna därifrån?
– Vi kan. Åtminstone i teorin. Men i de legeringar som används förekommer de här metallerna i pyttesmå mängder. Det behövs jättemycket energi för att få fram dem igen och det är inte lönsamt, säger Eklund.
– De här metallerna förekommer ofta tillsammans med andra i malmmineral, och där finns en möjlig lösning. Tidigare har man utvunnit till exempel koppar ur ett mineral och struntat i resten, vilket innebär att det i varphögarna runt gruvorna troligtvis finns en massa värdefulla metaller, till exempel guld, silver, kobolt och vismut, som går att utvinna. Sverige har varit bättre på att börja undersöka sitt gamla gruvavfall men vi börjar vakna för den här möjligheten också i Finland.
Ett stort pengaflöde
Att gräva upp de råvaror som finns i berggrunden inom rikets gränser kunde man tycka var en rättighet reserverad för nationens medborgare. Och det gjorde man förr. Det var först i och med att EES-avtalet trädde i kraft 1994 som man gav utländska gruvföretag tillstånd att prospektera, det vill säga leta, malm och bryta malmer i Finland.
Den som hittar malmen har förstahandsrätt att skaffa utvinningstillstånd. Markägaren får kompensation och en del av utvunna malmens värde, men i övrigt får den som gräver upp malmen behålla den.
Enligt Riikka Aaltonen är nationaliteten på företaget som gräver upp och handlar med råvaror inte någon kritisk fråga, eftersom det lokala och regionala pengaflödet runtomkring den industriella gruvverksamheten är betydande.
– När vi får hit utländska företag som gör prospektering anställer de ofta finländare, vilket är bra för sysselsättningen. Företagen etablerar sig ofta lokalt redan i malmletningsskedet, de behöver lokaler och assistenter vilket har en inverkan på lokal ekonomi, säger Aaltonen.
– Om de sedan påbörjar brytning anställer de personal. Vi har mycket kunnig arbetskraft i Finland som är insatt i den kunskap som behövs i våra förhållanden, till exempel i miljöfrågor, och det ordnas skräddarsydda utbildningar för gruvornas behov. Gruvorna behöver sedan tjänster till exempel i form av maskinunderhåll, fastighetsskötsel, transporter och mat vilket skapar nya businessmöjligheter och ger mera skatteintäkter.
Aaltonen påpekar att ingen de facto vet hur mycket malmer vi har totalt, och att mineralerna i berget får ett ekonomiskt värde först när de bryts och förädlas.
– Vi har en god geologisk potential i norra och östra Finland, dit det vanligtvis inte söker sig så många företag. Det har stor betydelse regionalt. Gruvor förutsätter också satsningar i infrastrukturnätverket, vilket gör att det blir lättare också för annan industri att etablera sig här.
Trots en malmrik berggrund är Finland långt ifrån självförsörjande när det gäller råvaror för den inhemska industrin. Till exempel importerar vi över 70 procent av den koppar som industrin behöver och är självförsörjande bara i vår förbrukning av krom. Problemet är enligt Aaltonen inte att vi exporterar för mycket av den råvara vi bryter, utan att vår förädlingsindustri är så stor att gruvindustrin inte lyckas täcka behovet.
– Vi har få gruvor sett till vår metallindustri, säger Aaltonen.
– Outokumpu hade på sin tid egna gruvor och smältverk, men nu när många av de gamla gruvorna har stängts importeras råvarorna för smältverken. Däremot har företaget utvecklat en annan viktig industri. Medan man hade egna gruvor utvecklade man processteknologier för att anrika de malmer vi hade. Därifrån växte Outotec fram, som idag är en stor leverantör av gruvteknologi världen över. Och över 80 procent av de maskinparker som används i världens underjordiska gruvor är tillverkade i Sverige eller Finland.
Produktionen pendlar med ekonomin
För ett decennium sedan var industrins intresse för prospektering och malmbrytning i Finland så högt att myndigheterna inte hann med och ansökningshandlingarna staplades på hög. Orsaken bakom var stigande metallpriser då konsumtionen, främst i Kina, ökade kraftigt och efterfrågan på råvaror i takt med den.
– Tidigare var gruvindustrin protektionistisk, det var bara finländska företag som fick bedriva gruvverksamhet i landet. Men efter att det öppnade upp på 1990-talet och också utländska företag tilläts prospektera här har det som mest varit närmare sextio utländska bolag här, säger Eklund.
– Finland har en enorm potential för gruvverksamhet men det som gruvbolagen har klagat på är att vi har långsamma myndigheter. Det gör de utländska företagen stressade när de tvingas sitta och vänta på beslut.
År 2011 flyttade behandlingen av prospekterings- och brytningsansökningar in under Säkerhets- och kemikalieverket, Tukes, och personalen som behandlar dem har ökat. Det i kombination med att ekonomin är i en svacka gör enligt Riikka Aaltonen att ansökningskön för tillfället är kort och handläggningen snabb.
Hur många ansökningar som kommer in varierar nämligen kraftigt med råvarupriset, som i sin tur växlar med produktion och efterfrågan på till exempel varor och fastigheter. Med ett högt råvarupris är gruvbolagens intresse för prospektering stort, men just nu är marknaden osäker.
– Kina är en jättestor drivkraft. I och med att populationen är så stor och urbaniseringen stark så slukar landet råvaror. Men ekonomin där växer inte lika mycket längre. Kineserna har nu också konstaterat att miljöfrågor är viktiga, folk dör av luftföroreningar, och de börjar satsa på grön teknologi. Stora förändringar i industrialiseringen kan hända fort där, det vet vi, säger Aaltonen.
– Man spekulerar om vad som händer om Kina vänder sig inåt. Landet har en stor folkmängd och när den kinesiska medelklassens köpkraft ökar kanske landet inte längre vill vara en producent för resten av världen. Indien är ett annat centralt land där tillväxten och efterfrågan på råvaror ökar.
Infografiken visar i vilken utsträckning de olika grundämnena förekommer i kosmos. Det speglar förekomsten av grundämnen i jordskorpan såtillvida att de ämnen vi söker för högteknologin inte är de vanligaste, även om mängderna kan vara stora. © Erik Nylund.
EU satsar stort på att säkerställa råvaruförsörjningen för europeisk industri. Det gör man dels genom att forska i substitut och förbättrad återanvändning, dels genom att öka prospekteringen både inom och utanför EU.
– EU har nu vaknat till att man behöver säkerställa tillgången till råvaror. Finland är ett land som har mycket potential, Grönland är ett annat. Problemet med Grönland är att det är dyrt att starta en gruva där. Det finns gott om mineral, men den nödvändiga infrastrukturen saknas nästan totalt, säger Aaltonen.
– Ett problem är att det inte går att förutspå framtida behov. Det görs forskning på substitut och återvinningen av material blir allt bättre, men att vi nu behöver de råvaror vi behöver betyder inte att vi alltid kommer att göra det.
I gruvboomen som följde den stora efterfrågan på råvaror i början av millenniet följde en viss girighet. Riikka Aaltonen säger att gruvföretagen även själva bidragit till att de nu befinner sig i en ekonomisk svacka.
– När priserna var höga investerade gruvföretagen stort på att öka produktionen men glömde att den skall vara effektiv. Man gjorde stora investeringar som gjorde att produktionskostnaderna ökat och nu när priserna är lägre, måste man effektivisera för att behålla lönsamheten.
Outokumpu var ett statligt ägt gruvbolag och en av få aktörer som var aktiva innan gränserna öppnades upp. De gjorde en hel del prospektering i Finland och när företaget avyttrade sin gruvverksamhet överlämnades även deras prospekteringsmaterial till Geologiska forskningscentralen, GTK. Var och en som är intresserad av att prospektera i Finland har tillgänglighet till allt material som GTK har över den finska berggrunden – till exempel geofysiska kartor och borrkärnor – och kan pröva sina idéer mot det innan man gör sig besvär med ansökningar för tillstånd för prospektering.
– Man kommer med andra ord långt med bara skrivbordsarbete i Finland. En annan styrka man inte alltid kommer att tänka på är att vi har en bra infrastruktur – det finns vägar och ström bak i knutarna, säger Aaltonen.
– Jag slogs av vikten av det här vid den årliga gruvkonferensen i Toronto nyligen. Kanada och Australien är stora gruvland men de har den baksidan att infrastrukturen på många ställen saknas. Och det går inte att flytta en gruva. Mineralförekomsten är där den är.
Grafen som substitut?
Ett sätt att säkerställa tillgången på råvaror är att forska efter substitut. Detta görs också vid ämnena geologi, fysikalisk kemi och analytisk kemi vid Åbo Akademi, där man kommer att delta i ett EU-finansierat projekt styrt av Göteborgs universitet. Inom projektet undersöker man så kallad flakgrafit ända från dess förekomst i fält till användning inom högteknologiska applikationer.
När ett organiskt material utsätts för tillräckligt hårt tryck och hög temperatur försvinner väteatomerna. Kvar blir rent kol och av den, om trycket och temperaturen stiger, bildas så kallad grafit. Grafiten är till sin molekylära struktur rätt ”oordnad”, men den jämnar ut sig om trycket och temperaturen ökar ytterligare. Vi får då flakgrafit, så kallad grafen.
– Det här är ett otroligt starkt material med en elektrisk ledningsförmåga och värmeledningsförmåga som överstiger de flesta andra grundämnens. Flakgrafiten har en perfekt struktur och kan användas i high tech-tillämpningar i stället för dyra metaller. Och flakgrafit finns det gott om i Finland, säger Olav Eklund, professor i geologi vid Åbo Akademi.
Att ersätta ett ämne med ett annat i produktionen är inget som görs lättvindigt, eftersom det kräver att man förändrar produktionsprocesserna.
– Ekonomer tycker inte om snabba ryck, de hänger inte med. Bilindustrin är ett exempel på det, folk kör omkring i tunga bränsleslukande plåtlådor trots att ingenjörerna redan länge haft energisnåla bilar på ritbordet. Problemet är att man inom lagstiftning och business inte tänker ekologiskt. Man säger sig göra det, men verkligheten är en annan.