Fullvuxna fjärilar kan som bäst bli upp till tio månader gamla. Tar man alla faser av metamorfosen i beaktande blir de betydligt äldre än så.
Text & foto: Nicklas Hägen
Videfuks var ännu för några år sedan en sällsynt fjäril i Finland, en raritet som ”fjärilsskådarna” var glada om de såg. Juni och juli 2012 ökade den plötsligt rejält i antal och nu är den redan en vanlig syn.
– Det kom en pik under våren och när de försvann trodde vi att det bara var en tillfällig besökare som inte skulle klara sig i Finland. Men det visade sig att den går i vinterdvala mycket tidigt, redan i juli, och i fjol våras var videfuksen redan vår vanligaste dagfjäril, säger Anssi Teräs, museimästare vid Åbo Akademis biologiska samlingar vid Åbo universitets Zoologiska museum.
Otränade ögon blandar lätt videfuks med nässelfjäril, som länge varit vanlig i våra trakter. Skillnaderna är subtila: de blå prickarna och gula fläckarna är klarare på nässelfjärilen, som har en flaxigare flygstil och är lite mindre till storleken. Nässelfjärilen har också ljusa fläckar på baksidan av vingarna, medan videfuksen är jämnt mörk.
En tredje liknande fjäril är vinbärsfuksen, som förutom sina flikiga vingar och avsaknaden av blåa prickar är slående lik de andra två.
– Många tror att det är nässelfjärilar de ser och vi får ofta frågor om kännetecknen. Jag förstår att folk har svårt att se skillnaden på dem.
I Finland finns cirka 120 arter av dagfjärilar och runt 2?600 arter av natt- och mikrofjärilar. Gemensamt för dem är att de inte är vidare bra på att slåss. Därför har de andra mekanismer som hjälper dem överleva.
– Vinbärsfuks sägs efterlikna nässelfjäril för att nässelfjärilen smakar illa. Det är förstås rena spekulationer, men det antas att nässelfjärilen får en dålig smak av att larverna äter brännässlor, säger Teräs.
– Det är en vanlig skyddsmekanism bland fjärilar att deras larver äter något giftigt, som gör att de smakar illa också som fullvuxna fjärilar och att andra djur därför undviker dem som föda.
Det oaktat äts fjärilar av både till exempel fåglar och parasitsteklar, en insektart som parasiterar på bland annat fjärilar. Förutom att fjärilarna fungerar som föda, är en annan viktig funktion de har i ekosystemet att de bidrar till pollineringen då de flyger från blomma till blomma efter nektar.
Den mörka färgen på baksidan av vingarna hjälper nässelfjärilen, videfuksen och vinbärsfuksen fånga värme. Den utgör också ett lämpligt kamouflage när fjärilarna övervintrar i dvala i något mörkt skrymsle inomhus eller i någon lämplig håla utomhus. De övervintrande fjärilarna finns det rikligast av just nu i mitten av maj, men mängden avtar snart för att öka igen under högsommaren.
I riktigt gynnsamma förhållanden kan nässelfjärilar bli upp till tio månader gamla. Om man ser till fjärilens hela livscykel från ägg till fullvuxen kan de dock bli betydligt äldre, eftersom fjärilen kan tillbringa flera år både som ägg, larv och puppa.
De olika stadierna av metamorfosen ger arten bättre möjligheter att klara olika förhållanden i omgivningen.
– En fullvuxen fjäril lever ofta bara en bråkdel av fjärilens totala livslängd. Genom att fjärilarna kan vänta på gynnsamma förhållanden har arten bättre förutsättningar att överleva. Om vintern blir hård dör alla individer inte bort, utan väntar på en bättre vinter innan de går till nästa stadium, säger Teräs.
– Förökningspotentialen hos fjärilar är enorm och till exempel kan allmänt bandfly, Noctua pronuba, lägga upp till 1?500 ägg.
Fjärilar finns i otaliga mängder och variationer.
– I våra fällor kan vi på en säsong få 10?000 nattfjärilar och det har funnits en viss oro över att vi förstör stammarna. Men man har räknat att en bil som kör på landsväg tar livet av lika många under en säsong. Det finns otaligt med fjärilar, även om vi inte alltid ser dem.