Mikko Hupa hade en intensiv inledning på oktober. Inom loppet av några dagar fick han veta att han både blir Åbo Akademis nästa rektor och att han får motta Kanslerpriset för bästa forskningsledare.
Text & foto: Nicklas Hägen
När MfÅA träffar Mikko Hupa, professor i oorganisk kemi och nuvarande prorektor vid Åbo Akademi, har han några hektiska dagar bakom sig. Nyheterna om att han blivit Kanslerprismottagare för bästa forskningsledare vid Åbo Akademi och nyvald rektor för universitetet för perioden 1.1.2015–31.12.2018 kom inom en kort tid.
Gemensamt för priset och befattningen är att de båda berör ledarskap.
– Jag tycker om att arbeta med folk, med människor i grupp. Det är skönt när man har samlat en grupp för ett projekt och ser arbetet börja gå framåt. När en ny vetenskaplig fråga kommer upp är första tanken förstås hur frågan kunde besvaras, men sedan börjar jag genast tänka på vem som kunde sitta i den grupp som arbetar med den, säger Hupa när han ombes beskriva sig själv som ledare.
– Det handlar inte bara om människors kompetens. Man behöver känna dem och tänka på hur de kunde arbeta tillsammans.
Hupas forskningsgrupp forskar i förbränningsprocessernas kemi och högtemperaturmaterial. Dessa områden förenas av kunskaper i kemiska förlopp i höga temperaturer.
– Vi tar alltid som mål att göra något som samtidigt som det är vetenskapligt intressant också är signifikant och nyttigt för människor och världen.
Vem som ska motta Kanslerpriset slås fast utifrån kriterier som ställts upp för att göra de olika ämnesområdena så jämförbara som möjligt. Fjolårets pris gick gemensamt till professorerna Dmitry Murzin och Tapio Salmi, kemitekniker också de.
Hupa betonar den kollektiva insatsen och ser Kanslerpriset som ett resultat av den kultur av internationellt samarbete, teamwork och sampublikationer som finns vid kemitekniken. Där har mer erfarna forskare klart överenskomna roller i doktorandernas forskning och artikelskrivning, vilket höjer nivån på artiklarna. De äldre forskarna deltar som medförfattare i publikationerna och hålls på det sättet bättre motiverade att hjälpa sina kolleger.
– Vi har haft en fantastisk period inom kemitekniken och i vår gemensamma processkemiska spetsenhet PCC. När något fungerar blir det en positiv spiral som ger frukt på det här sättet. Nyckeln är duktiga doktorander som är välintegrerade i projektgrupper. De kommunicerar med varandra och benchmarkar varandra. När någon gör något bra försöker de andra toppa det. Det blir en positiv benchmarking där utvecklingen sker av sig själv, som ledare behöver man ingen piska, säger Hupa.
– Vid PCC har vi en forskningstradition som växt fram inom Bjarne Holmboms, Ari Ivaskas, Tapio Salmis och min egen grupps arbete, och bygger på ett starkt internationellt samarbete. Det är inte vanligt att internationellt framstående grupper får arbeta i så nära samarbete med varandra och till det har säkert perioderna som spetsforskningsenhet bidragit. Inom centret finns idag femtio doktorander och över hälften av dem kommer från ett annat land än Finland.
Erfarenheter viktiga som rektor
Exakt vilka av dessa erfarenheter som forskningsledare han kan ta med sig till befattningen som rektor sysselsätter tankarna för tillfället. Åbo Akademi står nu inför en organisationsförändring där tolv institutioner ska slås samman till fyra fakulteter. När förändringarna förverkligas behöver kommunikationen mellan ledningen och den övriga organisationen fungera, och en viktig fråga är enligt Hupa vilka mandat som ges de olika beslutande organen.
– Att alla beslut ska går ner till kollegiala organ är inte effektivt. Samtidigt ses rektor ibland som nyckeln till allt som sker vid universitetet, men det finns många beslut där han inte kommer in. Rektor skall vara med om att skapa processer som underlättar arbetet, men den största delen av de praktiska besluten ska ske inom fakulteten, säger Hupa.
– Vi får förhålla oss ödmjukt till att det är en ny organisation som väntar och att vi får pröva oss fram. Organisationen ger oss en ram, men det viktiga är hurudana team som kommer att arbeta inom den. Är det intressebevakningsgrupper som sover när det inte gäller deras sak och sedan tar fram hammaren när det gör det? Eller är det grupper som gemensamt brainstormar, söker nya lösningar, arbetsmetoder och samarbetsmöjligheter? Folk ägnar ibland onödigt mycket energi åt lådorna universitetet byggs upp av, men vi styrs inte av organisationsstrukturen utan av vad vi vill göra.
I egenskap av prorektor har Hupa hunnit bekanta sig med arbetet inom andra ämnen än sitt eget.
– Arbetsprocesserna är viktiga. När vi får problem måste vi göra vad vi kan för att undvika dem på nytt och då får man se över arbetsprocesserna. En klar och tydlig ansvarsfördelning är mycket viktig. Och när man väl har gett en människa ett ansvar måste man lita på henne och låta henne göra sitt arbete färdigt.
Hupa ställde upp som kandidat i rektorsvalet efter att den ursprungliga ansökningstiden gått ut, och säger sig själv vara överraskad över att han blev vald.
– Jag tog för givet att nuvarande rektor Jorma Mattinen, som skött arbetet mycket bra och var villig att fortsätta, skulle vara styrelsens självklara val. När det ändå kom en tydlig signal om att styrelsen ville ha fler kandidater tänkte jag att det kanske ändå fanns en öppning och efter att ha övervägt saken bestämde jag mig för att göra mig tillgänglig, säger Hupa.
– Jag förstår att folk är överraskade över valet, jag är överraskad själv. Men det hör enligt den nya universitetslagen till styrelsens uppgift att aktivt söka kandidater. Om jag har förstått saken rätt sökte man kandidater också utanför akademin.