Tvärvetenskaplighet är nästintill något av ett ”buzzword” som redan länge betonats på olika håll inom vetenskapssamfundet. Nyckeln till nya, kreativa lösningar samt vetenskapliga genombrott lär finnas i gränslandet mellan olika discipliner. Detta torde därmed vara högst aktuellt då jakten på Det Nya Nokia väckt en exceptionellt stor törst efter innovationer. Sökandet efter denna Heliga Graal har tagit sig olika uttryck i bland annat forskningspolitiska sammanhang på gott och ont. Vid Åbo Akademi var det för över tio år sedan miljö och bioteknik som fick stå som tvärvetenskapliga modellexempel, emedan till exempel ”hållbar utveckling” som begrepp svarar för korspollinering mellan naturvetenskaper och samhällsvetenskaper.
Idag finns exempelvis det internationella magisterprogrammet i biovisualisering (Biomedical Imaging) som bundsförvant för formellt etablerad tvärvetenskaplighet. Programmet representerar inte bara samarbete mellan olika ämnen, utan även mellan de båda Åbouniversiteten. Här kan exempelvis kemisterna delta med kunskaper i materialvetenskap och nanoteknologi för utvecklandet av nya funktionella kontrastämnen, en process som genomsyras av farmaceutiska principer och koncept. Biologerna handhar relevanta cell-, djur- och sjukdomsmodeller samt därtill hörande expertis, och ovärderlig input finns att få av fysiker/biofysiker i förståelsen av principerna bakom den biovetenskapliga instrumentering som används för att studera sjukdomsmodellerna, speciellt vid tillämpning av avancerade bildtekniker. IT integreras bland annat genom datormodellering och utveckling av programvara för bildbearbetning och -analys. Som övergripande nyttodragare kan tänkas det medicinska (samt biomedicinska) fältet. Åbos campusområde bereder unika lokala förutsättningar för att låta dylik tvärvetenskaplig växelverkan frodas.
Det har länge varit känt att industrin efterlyser språkkunskaper, ekonomi är självfallet nyttigt, och är du (diplom)ingenjör så får du gärna kunna lite IT även om du graduerat från kemiteknik och tvärtom. Helst även något därutöver, så som automation. Jag vill minnas att vi intervjuades av Tekniikka & Talous 1998 angående DI-studier vid ÅA, och svarade något i stil med att det är ”litet och intimt” vilket följaktligen betydde att man automatiskt kom i kontakt även med ”andra” studerande. Inblick i andra ämnen redan under studietiden befrämjar definitivt ens framtida förutsättningar i fråga om tvärvetenskaplig samarbetsförmåga och kommunikationsfärdigheter.
DI-utbildningen vid ÅA är även känd för sin bredd, men samarbetet över disciplingränserna lär ha svalnat en del. Detta åtgärdas nu med ökat samarbete på kandidatnivå mellan kemiteknikerna och naturvetarna. Förhoppningsvis underlättar de förestående sammanslagningarna nästa år organisatoriskt gränsöverskridande forskning och utbildning. Strukturella gränser kan vara ett betydande hinder för dylika samarbeten, där intern tävlan snabbt tar kål på de förutsättningar som annars kunde beredas. För att möjliggöra samverkan måste konstlade barriärer på utförarnivån elimineras, konstaterades det redan 1992 på en konferens för ”Gränsöverskridande forskning”.
Samtidigt som man enligt dagens melodi vill anstränga sig för att vara frisinnad och vidga sina vyer, kan det vara värt att se upp med att tvärvetenskaplighet inte blir ett självändamål. Samarbete är ett ofrånkomligt moment när det kommer till tvärvetenskaplighet, men endast gränsöverskridande samarbete innebär inte tvärvetenskaplighet per se. Tvärvetenskapligt samarbete kan inte existera endast ”på papper” påtvingat av yttre faktorer, utan summan av samarbetet borde vara mer än vad de enskilda parterna skulle åstadkomma var för sig. Detta sker naturligtvis bäst under former där inspirationen och kreativiteten får flöda fritt.
Jessica Rosenholm (TkD), docent i biomedicinsk nanoteknologi