Det är inte alldeles vanligt att anställda vid Försvarshögskolan i Stockholm har konkret och egen praktisk erfarenhet av att kriga. David Lynch är före detta kommendör i den amerikanska marinen.
Text: Ari Nykvist
David Lynch är utbildad vid US Naval Academy och Naval War College i Newport, USA. Som pilot och skvadronchef har han utfört olika militära krigsoperationer, övervaknings- och underrättelseuppdrag i forna Jugoslavien, Irak och Afghanistan, bland annat vid spakarna till Lockheed P-3C Orion plan: ett 36 meter långt 40 miljoner euros specialflygplan för ubåtsjakt. Efter en tid vid USA:s NATO-ambassad i Bryssel och som militärattaché för USA i Stockholm, är Lynch sedan 2012 universitetsadjunkt, forskare och ubåtsexpert vid Sveriges Försvarshögskolas militärvetenskapliga institution och dess krigsvetenskapliga avdelnings sektion för marina operationer.
När han får frågan om ubåtar som vapensystem fortfarande är viktiga också i det trånga och grunda Östersjön, tvekar han inte en sekund.
– Absolut. Ubåtar är fortfarande trots alla missiler, moderna attackflygplan och helikoptrar, drönare och spionsatelliter fortfarande mycket viktiga överallt i världen. Och just i ett litet hav som Östersjön kanske speciellt viktiga. Ubåtar är nämligen på många sätt fortfarande helt unika.
Om ett ytgående fartyg i Östersjön i hemlighet försöker spana och eller utföra andra militära operationer, tar det inte länge förrän en fiskare, kustbevakare eller någon annan som färdas i närheten ser fartyget och rapporterar iakttagelsen. Men en ubåt kan enligt Lynch numera lätt vistas veckor under ytan och kan tack vare ny navigations- och sonarutrustning praktiskt taget finnas var som helst i Östersjön där det finns lite djupare vatten.
– Dagens militära ubåtar används för en lång rad olika uppgifter. Det vill säga marina operationer på olika nivåer. Allt från rutinövervakning och försvars- eller attackövningar till regelrätta marina krigsoperationer. Som vapensystem kommer ubåtar alltid att vara viktiga.
Större, tystare, snabbare och farligare
Dagens ubåtar är inte bara större, tystare och snabbare än tidigare. Numera kan till exempel svenska ubåtar av Gotlandsklassen stanna under ytan i veckor. Deras dubbla stirlingmotorer ger nämligen ett luftoberoende och fördubblad uthållighet jämfört med tidigare ubåtstyper. Men framför allt har dagens ubåtar en mycket bredare multikapacitet än tidigare.
– De har inte bara mera och slagkraftigare vapen ombord än tidigare, utan deras utrustning gör det också i övrigt möjligt att utnyttja dem för multipla uppdrag och olika operationer samtidigt. De kan bistå underrättelsetjänster och specialtrupper, bevaka hamnar och säkerheten på stora havsområden. Men den stora förändringen är nog själva framdriften. Att de längre inte behöver gå upp till ytan redan efter 3–4 dagar. Och att hitta en ubåt under havsytan är redan därför fortfarande mycket svårt.
Daniel Lynch har egen erfarenhet av hur svårt det är att spåra en ubåt trots att sonar- och andra spårningstekniker har förbättrats. En ubåt befinner sig ur den jagandes synvinkel i en besvärlig geografisk biologisk miljö. Sikten är dålig, ibland nästan noll. Dessutom störs spårningen av olika naturliga ljud från havet och djur samt från andra fartyg och mänskliga ljudkällor.
A26 – Sveriges nya ubåtsklass nu i produktion
De ubåtar som sedan början av 1900-talet har byggts på Kockums varv i Malmö har internationellt ett bra rykte. I mitten av september kom produktionen av de nya A26-ubåtarna igång vid varvet. A26 blir en förbättrad version av Gotlandsklassen och tas i bruk år 2018–2019.
– De svenska ubåtarna är bland de bästa i världen. Bland annat Tyskland och USA bygger också idag fina ubåtar. Men att jämföra de svenska ubåtarna med till exempel de nuvarande ryska klarar jag inte av. Och också om jag kunde det, skulle jag inte få berätta det för dig, säger Lynch.
Att ubåtar som vapensystem är extremt dyra håller Lynch i princip med om. Det behövs nämligen en hel del stödjande marina enheter, varv, flottbaser och serviceteam för att de ska fungera.
– Allt är relativt. Om ubåtar anses dyra eller inte beror väl på vad man får för de hundratals miljoner de kostar. Alla länder som har råd med dem borde fundera på sitt egentliga behov. En del länder skaffar ubåtar bara för att ”alla andra” länder, till exempel NATO-länder har dem. Men det finns NATO-länder som saknar egna jaktplan och ofta är det mycket bättre och lönsammare att samarbeta med andra än att skaffa egna plan eller ubåtar.
Vad Finland beträffar, menar Lynch att Finland först måste besluta vad man kan göra sig av med och varifrån man ska ta alla miljonerna innan man eventuellt köper en ubåt. Han anser att ett nära samarbete kring ubåtar med Sverige räcker och att det är ett bra alternativ för båda länderna.
– Finland och Sverige kunde bra samarbeta till exempel kring en ny kommande gemensam ubåtsklass som byggs i Sverige. Att bygga ubåtar i båda länderna blir på alla sätt olönsamt. Men just kring ubåtar är de två grannländerna bästa möjliga samarbetspartners. Finland skulle dra stor nytta av det utan att skada sin egen varvsindustri eller ekonomi. Sverige skulle få tillgång till ökat tekniskt know-how och Kockums en ny kund.
Obemannade ubåtar med drönare
Att utveckla och bygga nya ubåtar är en lång process på 10–15 år. De ubåtar som ska sjösättas år 2025–2030 måste alltså redan finnas på ritbordet och rätt långt vara färdigt konstruerade. Framtidens ubåtar kommer ändå enligt Lynch att ha kvar samma grundegenskaper som idag. Men de blir hela tiden snabbare, tystare och får bättre vapensystem.
– Om jag spekulerar fritt, kan det år 2025–2030 handla ännu mer om obemannade ubåtar än idag. Om till exempel obemannade minubåtar som kan skicka upp drönare i luften för till exempel rekognosering och videoinspelning.
Frågan om militära ubåtar då alls kan ses som något det civila samhället har nytta av, får Lynch att tveka en stund.
– Nej, ubåtar i militärt bruk är nog så gott som enbart ett farligt vapen för att försvara, hota eller attackera. Men förstås, redan hotet från en ubåt som gömmer sig under ytan utanför ett fientligt sinnat lands kust, kan påverka stridslusten och avtryckarfingret på de som bestämmer. Det potentiella säkerhetshotet från en ubåt kan alltså vara minst lika viktigt som dess egentliga sprängkraft.