Amelie Beucher disputerade i geologi vid Åbo Akademi i början av våren. Temat var kartering av sura sulfatjordar.
Jämfört med sura sulfatjordar är utsläppen från gruvan i Talvivaara inte så uppseendeväckande. Åbo Akademi samarbetar med Geologiska forskningscentralen med att kartlägga sura sulfatjordar.
Text & foto: Nicklas Hägen
– Talvivaara är ingen katastrof, det är en olycka. Katastrofen har journalisterna hittat på, säger Olav Eklund, professor i geologi vid Åbo Akademi.
– Det har läckt ut två ton nickel under hela olyckans tid. Bottenviken belastas med två ton nickel per månad år ut och år in på grund av att man dikar sura sulfatjordar i Österbotten. Larsmosjön tar emot tio Talvivaara om året.
Enligt Eklund har man i Talvivaarafallet också fäst för mycket vikt vid siffror som representerar totalhalten av metaller som släppts ut utan att ta hänsyn i vilken form metallen är. En del av metallerna kan sitta i en molekyl som inte är skadlig för omgivningen. Också här är sura sulfatjordar värre miljöbovar än Talvivaara.
– Nickelkatjoner är skadliga eftersom de är så starkt kemiskt reaktiva. Så är det inte när nickel, som en del av Talvivaaras nickel, släpps ut i partikelform eller bunden form.
Kartor över sura finländska jordar
Sedan sex år tillbaka har man vid Geologiska forskningscentralen, GTK, i samarbete med Åbo Akademi arbetat med att kartlägga sura sulfatjordar. Målet är att den slutliga kartan ska täcka hela Finland, men än så länge har man främst koncentrerat sig på de kritiska områdena längs kusten.
Som en del av projektet disputerade Amélie Beucher nyligen i geologi vid Åbo Akademi.
– Kartorna används främst inom jordbruket men det finns också ett intresse för urbana miljöer, eftersom sura sulfatjordar kan orsaka skador på infrastruktur – till exempel byggnader och rör, säger Beucher.
– Vi gör kartor som visar var sura sulfatjordar sannolikt förekommer. Sådana effektiverar arbetet och kan ligga till grund för mera grundläggande undersökningar i fält. När det gäller till exempel åkermark kan kartan visa i vilka områden det är skäl för jordbrukaren att ta prover av marken, för att veta hur djupt det till exempel är tryggt att gräva eller kontrollera om avrinningen behöver utvecklas.
Traditionellt har man karterat sura sulfatjordar genom att gå i fält och ta prover. Genom att använda dataanalys kan man minska på mängden data som behövs från fältet och därigenom effektivera arbetet.
Utgångspunkten är i mera grundläggande och sedan tidigare tillgängliga kartor som visar information som geofysik (till exempel jordens magnetfält, strålning och tyngdkraft), kvartärgeologi (jordmån) och topografi (ytans fysiska utformning).
– Genom att definiera till exempel vilken jordmån och sluttning som är mest sannolik för sura sulfatjordar och sedan kombinera de grundläggande kartorna kan vi skapa sannolikhetskartor som visar var förutsättningar för sura sulfatjordar finns. Sannolikhetskartor kan också skapas genom att kombinera de grundläggande kartorna med jordprofiler som bygger på tidigare provtagningar, pH-mätningar och annan data.
Mycket av ÅA-forskningen i sura sulfatjordar sköts av akademilektor Peter Österholm. Läs mera om sura sulfatjordar i MfÅA 5/2014 och Österholms syn på den så kallade antropocenen, människans tidsålder, i MfÅA 7/2014.