De finlandssvenska stiftelserna och fonderna förvaltar idag sammanlagt omkring 2,5 miljarder euro, det vill säga nästan 8 500 euro per finlandssvensk då kapitalet inte räknas med. Utan till exempel Svenska Litteratursällskapet, Föreningen Konstsamfundet, Svenska folkskolans vänner, Stiftelsen Tre Smeder, Svenska kulturfonden, Folkhälsan, Stiftelsen för Åbo Akademi, Harry Schaumans stiftelse och Högskolestiftelsen i Österbotten skulle många nya projekt, utrymmen, aktiviteter, utbildningar och forskningsresultat aldrig bli av.
Text: Ari Nykvist
I Svenskfinland är resultatet av en handfull stiftelsers och fonders förmögenhetsförvaltning av stor betydelse för allt från kultur och fritid till utbildning och forskning. I synnerhet i Finland, men även till exempel i Sverige, är stiftelser samtidigt mycket speciella konstruktioner. En konstruktion som inte mycket ändras i den nya lag om stiftelser som träder i kraft i december i år. Stiftelser skiljer sig på en del centrala punkter både från fysiska personer och från de flesta andra juridiska personer såsom aktiebolag. I korthet är skillnaderna:
– Stiftelser saknar både ägare och direkta medlemmar.
– Till skillnad från fysiska personer kan stiftelser existera hur länge som helst.
– Till skillnad från bolag har stiftelser mycket större frihet att själva besluta om formen, tidpunkten och storleken på eventuella utbetalningar.
– Stiftelser behöver oftast inte bekymra sig över sin likviditet, det vill säga betalningsförmåga.
– I Finland är stiftelser i regel befriade från skatt på grund av sin allmännyttighet.
Ansvarsfrihet ställer moraliska krav
Stiftelsernas allmännyttighet, självständighet och långtgående självkontroll ger dem en stor ansvarsfrihet som därför ställer höga etiska och moraliska krav på de som bestämmer i stiftelserna. Också den nya stiftelselagen ger fond- och stiftelsebossarna möjlighet att antingen låta stiftelsen själv bli rikare eller att ge så mycket som möjligt åt de som söker stöd och bidrag. Det ger stiftelserna en möjlighet att vid sidan av den årliga utdelningen kyligt rationellt följa en mer långsiktig placeringsstrategi på upp till tiotals år. Då kan det till och med vara klokt att till exempel göra mera riskinvesteringar än normalt eftersom placeringar med hög risk i regel på lång sikt ger bättre avkastning än placeringar med låg risk.
Men a och o för alla lite större stiftelsers utdelningsnivå är direktavkastningen på den totala förmögenheten. Precis som en löntagare, en familj, ett företag eller varför inte staten Finland, måste stiftelserna hela tiden välja mellan att dela ut så mycket som möjligt just nu eller att spara för kommande eventuellt dåliga år med lägre direktavkastning. Ju mer till exempel Kulturfonden sparar idag, desto mer har den råd att dela ut i framtiden. Samtidigt är det kanske nu som stiftelsernas stöd och stipendier behövs mer än på länge.
Delar ut 50–90 procent av avkastningen
De flesta stiftelser väljer en från år till år rätt jämn och förutsägbar utdelning. En del mindre stiftelser som vill bli större och kunna dela ut mer stöd om några år, delar ut en mindre del av avkastningen än större stiftelser. Det här för att i stället öka investeringarna i till exempel aktier eller fastigheter. Först när den lilla stiftelsen har nått upp till den kritiska förmögenhetsmassa den är ute efter, ökar utdelningen. Men de flesta stiftelser delar ändå årligen ut minst hälften, en del upp till 80–90 procent av avkastningen. Under ekonomiskt goda år med börsuppgång och ökade hyresinkomster delar stiftelserna ibland ut lite mer än normalt och under svaga år igen lite mindre. Men ofta handlar det om rätt små skillnader på bara 5–10 procent av snittutdelningen som dessutom sker med en viss eftersläpning. Nu på 2010-talet har ändå variansen i utdelningsnivå för en del stiftelser och fonder varit betydligt större än det.
Det är samtidigt viktigt för alla stiftelser att deras egentliga allmännyttiga samhällsuppgift, den som bland annat ger dem skattefrihet, upprätthålls och följs så att både skattmasen och de som söker stöd och stipendier, det vill säga förmånstagarna, är så nöjda och lugna som möjligt. Där har de hjälp av att det bland företagen i Finland i rätt hög grad är kutym att betala ut så hög dividend som möjligt åt aktieägarna i stället för att investera avkastningen och skapa nya arbetsplatser. Ett praktexempel på det är varuhuset Stockmann som för flera stiftelser länge var en viktig kassako med feta dividender i spenarna. Spenar som nu kanske helt sinar efter att varuhusets totala skuldbörda stigit till cirka 800 miljoner euro.
Dividendinkomsterna har åtminstone hittills hjälpt många stiftelser att i stort upprätthålla utdelningsnivån år efter år. I synnerhet de stiftelser vars avkastning till största delen kommer just från aktieplaceringar i stället för fastigheter där inkomstutvecklingen har varit betydligt blygsammare. Ett exempel på lyckade aktieplaceringar är Sophie von Julins stiftelse vars förmögenhet idag har ett marknadsvärde på cirka 75 miljoner euro och som i fjol plötsligt delade ut hela två miljoner euro. Det var Fiskars extra aktiedividend som möjliggjorde den frikostiga utdelningen.
Framtidens väktare eller dagens pajazzotömmare?
Om en stiftelses pajazzo med reserver och allt mer eller mindre töms på en gång idag, kan det alltså ske på bekostnad av alla stödbehövande imorgon. Rent principiellt handlar stiftelsernas utdelning därför också i hög grad om rättvisa och jämlikhet mellan olika generationer. De som styr och ställer i institutioner såsom en stiftelse, är enligt nobelpristagaren James Tobin framtidens väktare och därför också beskyddare mot de ibland ganska så högljudda kraven från samtiden. Från de som just nu vill få så mycket pengar som möjligt och i värsta fall på bekostnad av kommande generationer.
Källor:
”Yleishyödylliset yhteisöt Suomessa”, Matti Virén, Forskningsrapporter från Svenska handelshögskola nr 74, Helsingfors 2014.
Foundation & Endowment Investing; Philosophies and Strategies of Top Investors and Institutions, Lawrence E. Kochard, PhD, CFA & Cathleen M. Rittereiser, Wiley 2008.
”Stiftelsers förmögenhetsförvaltning”. Helsinki Capital Partners.
• Konestiftelsen, Koneen säätiö, 1 585 miljoner euro.
• Stiftelsen för Aalto-högskolan, 1 375 miljoner euro.
• Finska Kulturfonden, Suomen Kulttuurirahasto, 1 247 miljoner euro.
• SLS-koncernen (Svenska litteratursällskapet och Svenska kulturfonden), 1 220 miljoner euro.
• Stiftelsen för Aalto-högskolan (teknik), 1 119 miljoner euro.
• Jane och Aatos Erkkos stiftelse, 712 miljoner euro.
• Föreningen Konstsamfundet, 529 miljoner euro.
• Sigrid Jusélius stiftelse, 464 miljoner euro.
• Koncernen Folkhälsan, 405 miljoner euro.
• Stiftelsen för Åbo Akademi, 391 miljoner euro.