Inom ett forskningsprojekt som involverar Åbo Akademi och Smart Chemistry Park skapas en modell för hur ett samarbete mellan universitet, högskolor och företag kan se ut.
Text & foto: Nicklas Hägen
Mitt i intervjun med professor Leena Hupa och forskare Jan-Erik Eriksson vid ämnet oorganisk kemi vid Åbo Akademi ringer telefonen. Det är ett företag i Salo som står utanför kemisternas byggnad med en kraftig glasflaska vars innehåll man vill få hjälp med att karaktärisera.
– Det är pyrolysolja. Vi har fått in alla möjliga sopor från bilringar till fiskrester, men inget luktar så hemskt som det här, säger Eriksson då han återvänder.
Hupa är glad att det är en riktig glasflaska.
– Senast fick vi pyrolysolja i en Coca Cola-flaska, vilket inte riktigt följer reglerna för laboratorieverksamhet. Jag satte flaskan i ett dragskåp över helgen men var tvungen att lägga en lapp på den för säkerhets skull, även om man känner på lukten att det inte är cola, säger Hupa.
Att karaktärisera pyrolysolja är bara ett led i projektet SmartResearch, som är en del av innovationsfinansieringsnätverket Tekes program Innovativa städer, INKA. Projektet är forskning inom cirkulär ekonomi och involverar Åbo Akademi, Åbo yrkeshögskola och Uleåborgs universitet tillsammans med några företag som är aktiva i verksamheten kring Smart Chemistry Park i Reso.
En tanke med SmartResearch är att underlätta för små och medelstora företag att få hjälp i sin dagliga verksamhet genom att skapa metoder för karaktärisering av material. Mängderna och kvaliteten på de avfall och sidoströmmar som skapas vid en fabrik kan nämligen variera stort från vecka till vecka, vilket ger såväl logistiska som analytiska utmaningar för de företag som ska använda dem. För de företag inom cirkulär ekonomi som använder avfall och sidoströmmar som råvaror för nya produkter är det mycket viktigt att de har metoder för att snabbt och pålitligt analysera det råmaterial som kommer in: Hur stora halter innehåller det av de ämnen man behöver? Hur mycket är i fast form och hur mycket är vätska? Hur surt är det? Och så vidare.
– SmartResearch är ett försök att få universiteten och yrkeshögskolan i Åbo att samarbeta och komplettera varandra, för att sedan också samarbeta med Smart Chemistry Park och deras laboranter. Alla nivåer ska arbeta tillsammans, säger Hupa.
– Vi utvecklar enkla tester som företagen kan använda, medan yrkeshögskolan gör arbetsbeskrivningar och rutinmetoder, och ser hur de går att implementera i företagens arbetsrutiner. Det är en ganska tydlig arbetsfördelning.
Staten står genom Tekes för 90 procent av finansieringen medan de deltagande utbildningsinstanserna och företagen står för fem procent var. Någon produktutveckling görs inte, av de material som förs till universitetet publiceras öppet tillgängliga vetenskapliga rapporter.
Och kanske ännu viktigare är att man försöker skapa en modell för hur ett samarbete mellan universitet, högskolor och företag kan se ut.
– En orsak till att vi fick projektet var att vi försöker göra samarbetet till en modell. Tekes betonade att vi behöver ha en samarbetsmodell mellan olika typer av småföretag och industri och yrkeshögskola och oss. INKA tillåter inte att vi begränsar oss till sydvästra Finland, så vi samarbetar också med Uleåborgs universitet och några företag utanför regionen, säger Hupa.
– Grundtanken är ändå att det ska ha lokala effekter för Åboregionen. Det finns en stark grund för kemiindustrin och modellen för vårt samarbete mellan olika partners kunde bli något som lockar företag. En viktig fråga är hur plattformen för samarbetet kommer att se ut – om det blir något vi kan demonstrera så att man från utlandet kommer och ser vad det är vi har att visa upp? Men så långt har vi inte kommit ännu.
Det är sex mindre och ett större företag med i projektet. De flesta sysslar med att förädla avfall. En del av dem gör produkter till marknaden, andra förädlar råvaror för industrin.
– Vi är askkemister, så ett exempel är hur man kan använda aska till något vettigt. Askan som kommit från förbränning av kol har man under en längre tid använt i betong, men när man förbränner grönare former av biobränslen är askornas sammansättning en helt annan. Då behöver man veta hur det inverkar på betongens egenskaper. Inom det här projektet utvecklar vi pålitliga karaktäriseringsmetoder för detta, säger Hupa.
– Vi forskar också i hur man kan karaktärisera olika biooljor och slam från metallbehandling. Slammet innehåller vanligen olika värdefulla metaller som kan utvinnas och användas vid tillverkningen av nya produkter. Gemensamt för alla dessa sidoströmmar och avfall är att en pålitlig karaktärisering är ett viktigt steg för att fortsätta tillämpningen.
Hur stort är intresset för cirkulär ekonomi bland de stora företagen? Hur villiga är de att förändra sina redan fungerande processer?
– Man kan se att de stora företagen också har märkt att miljöreglerna kommer att bli strängare. De försöker i högre grad föregå det med att styra vilket slags avfall som kommer ur fabriken så att det är lättare att återanvända. Aska är ett bra exempel. Man försöker skapa en aska som är bra att använda som råvara till någon ny produkt. I framtiden ska man cirkulera allt på ett miljövändligt sätt, säger Eriksson.
Kemiindustrin i Finland
Cirka 34 000 personer arbetar inom kemiindustrin i Finland. År 2015 var kemiindustrins omsättning i Finland 23 miljarder euro. Till kemiindustrin räknas olje-, gas- och petrokemisk industri; kemins grundindustri; olika branscher inom kemiindustrin: läkemedelsindustrin, plast- och gummiindustrin, kosmetika och tvättmedel, samt målfärgsindustrin.
Kemiindustrins andel av Finlands industriproduktion och industrins varuexport är en dryg femtedel. Av varutransporten motsvarade det 23 procent och av industriproduktionen 20 procent. De största exportländerna är Sverige, Ryssland och Nederländerna.
År 2015 var exporten 10,1 miljarder euro, betydligt lägre än året innan, vilket sägs bero på de låga oljepriserna och omfattande underhållsstopp.
Av råvarorna inom produktionen är nio procent förnybara och två procent återanvända. Av de material som kommer från produktionen är två procent sidoströmmar och avfall, av vilka 74 procent användes som material och energi.
Källa: Kemiindustrin rf.