De två huvudtalarna vid konferensen Explorations in Peace & Conflict Research: Nonkilling Education var professorerna Shelley Hymel (t.v.) och Piero P. Giorgi.
Mitt i allt ökande våld och terror med krig och elände i Syrien, Ukraina, Kongo och många andra ställen, är det lätt att tappa tron på mänskligheten. Att vi, homo sapiens, är ett aggressivt, våldbenäget och krigiskt släkte och ska så förbli. Men det är helt fel.
Text & foto: Ari Nykvist
Genom en långsam fredlig revolution kan vi visa och lära våra barn att människan i grunden är allt annat än våldsam och krigisk. Det anser bland annat professor Piero P. Giorgi vid University of Otago, Nya Zeeland.
I slutet av mars hölls en tvärvetenskaplig konferens ”Explorations in Peace & Conflict Research: Nonkilling Education” vid Åbo Akademi. Då diskuterade både forskare från hela världen och magisterstuderande vid Åbo Akademis Peace-program och lärarutbildning hur vi till exempel via dagis och skola kan minska och förebygga våld i skolor och därför också i andra större sociala sammanhang.
En av huvudtalarna var professor Giorgi som främst ser sociobiologiska orsaker till våld och aggression och som anser att vi visst kan förhindra våld genom bland annat icke-verbal utbildning av små barn.
– Neurologisk hjärnforskning visar att nyfödda barns hjärnor till stor del är fria och öppna för att programmera in vilka funktioner och handlingsmönster som helst. Fram till fyra års ålder inhämtar och förvärvar barnet nya funktioner direkt in i sin ännu oprogrammerade hjärna. Men redan efter sex års ålder måste allt det ske genom mödosam inlärning för att fastna och bli ett grunddrag i människan karaktär. Man kan säga att vi bygger småbarns hjärnor under de fyra första viktiga åren och att en ung hjärna har en enorm utvecklingspotential.
Intrikata sätt att lösa konflikter
Hjärnan är det enda mänskliga organet som inte är helt färdigt då vi föds och i över 100?000 år fick nyfödda barn växa upp i en miljö där fysiskt våld och krig inte fanns. Då levde vi som jägare och födosamlare där kvinnans roll som familjens huvudförsörjare var central. Konflikter och våld var mycket sällsynt eftersom det fanns mycket smarta, intrikata och välfungerande system och traditioner för att både förebygga och överbrygga dem. Då hölls vi samman av solidaritet och samarbete till allas gemensamma nytta och lycka.
– En del cyniker säger att vi då bara var för dumma i huvudet för att våga vara våldsamma och att människan egentligen alltid har varit våldsam och krigisk till sin natur. Men det är helt fel. Efter över 100?000 år av fredlig samexistens, började vi odla och idka jordbruk och det var först då problemen började med manliga våldshandlingar och till exempel kvinnoförtryck. Först för cirka 6?000 år sedan började till exempel dolkar och andra mordvapen dyka upp i grottmålningar och av de fem miljoner grottmålningar som finns dokumenterade, kan endast 50 direkt tolkas som uttryck för våld och krig. I mänsklighetens hela historia är alltså den period från när vi blev ”civiliserade” och började döda varandra tills idag mycket kort.
Förändringen kan börja idag
Pieri P. Giorgi efterlyser nu ett större tvärvetenskapligt intresse för den viktiga frågan om den mänskliga grundkaraktärens natur. Ingen enskild specialiserad disciplin kan ensam lösa komplexa sociala problem och bland annat inom neurovetenskap och antropologi finns det idag mycket ny intressant forskning som olika discipliner kunde bidra till. Redan den kända utvecklingspsykologen James W. Prescott visade hur viktigt det är att ett litet barn får omfamning, smekningar och får dia från sin mors bröst åtminstone de två första åren och att ett barn som inte får det, oftare blir aggressiva och våldsamma då det blir äldre.
– Vi är inte genetisk disponerade att bli det ena eller det andra, gener definierar inte människans natur. Om vi fyller våra små barns oförstörda hjärnor med närhet, empati, solidaritet och omtanke blir de också mer fredliga och omtänksamma då de växer upp. Men på grund av det moderna samhällets och i synnerhet kommersiell massmedias förtryck, är våra barns dominanta mor och lärare idag fiktion via sublima meddelanden och passiv underhållning. Något som gör dem till snälla konsumenter och hårda konkurrenter i stället för till samarbetande aktiva producenter. Om skolor och familjer på olika sätt börjar samarbeta i små städer och andra småskaliga sammanhang, kan vi försvara våra barn från det här förtrycket och starta en långsam fredlig revolution som på sikt ger oss ett samhälle utan krig och elände, säger professor Piero P. Giorgi.
Vasakonferensens andra huvudtalare var professor Shelley Hymel från University of British Columbia, Kanada. Hon talade om vikten av att använda socialt och emotionellt lärande i skolan för att skapa fredliga och icke-aggressiva samhällen.
På ickevåld-konferensen sammanställdes med hjälp av studerande vid Peace-programmet också en serie korta rekommendationer under arbetsnamnet Vasa Statement on Education for a Killing-free World. Det var en samling tvärvetenskapliga rekommendationer för att nå en fredligare värld, baserade på kunskap från områden som antropologi, pedagogik, neurovetenskap, filosofi, psykologi och mediestudier. Konferensen arrangerades av utvecklingspsykologin och Peace-programmet vid Åbo Akademi och av Center for Global Nonkilling i Honolulu.