Havet står i fokus för forskningen vid Husö biologiska station på Åland. Resultaten visar att klimatförändringen och övergödningen är nära sammankopplade.

Text: Mia Henriksson. Foto: Tony Cederberg

 

ÖVERGÖDNING OCH klimatförändringen. Det är två centrala begrepp inom forskningen vid Husö biologiska station. Forskningsområdet är brett, det handlar både om kustvattnet kring, och sjöar på Åland. Sedan ifjol höstas är Martin Snickars föreståndare för Husö biologiska station. Fältstationen är Åbo Akademis och bland annat miljö- och marinbiologerna har verksamhet där.

– Vi har redan länge forskat i övergödningens enskilda effekter men på senare tid har vi allt mer också sett på klimatförändringen, och hur övergödningen och klimatförändringen gemensamt påverkar flora och fauna i akvatiska miljöer.

Det går snabbare än många forskare trott. Förändringarna är stora om man ser två, tre decennier bakåt. Klimatförändringen syns till exempel i de vattenprover som man regelbundet tagit på Husö sedan 1980-talet. Salthalterna har sjunkit, liksom pH-värdet, medan vattentemperaturen har stigit. Den marinbiologiska forskningen vid Husö visar på förändringar i både fisk- och bottendjursamhällena i de grunda kustekosystemen. Det här är i och för sig inte unikt för Åland.

Vi går mot varmare, mindre salt och surare havsvatten. Vattentemperatur, salthalt och pH i Ålands innerskärgård under somrarna 1995–2016.

– Även djupvattnet blir varmare, vilket redan i sig leder till mindre löst syre. Det fungerar också lite som en kompost, värmen gynnar algproduktionen i vattnet och ju varmare det är, desto mer syre förbrukas då alger bryts ned på havsbottnarna, samtidigt som varmare vatten kan lösa mindre syre.

Med andra ord sätter klimatförändringen ytterligare fart på övergödningens följdeffekter.

– Olika internationella forskargrupper förutspår också att för att kunna kompensera klimatförändringens effekter på den marina miljön, borde vi minska näringsutsläppen ännu mera än vad vi hittills har förbundit oss till i internationella avtal, säger Snickars.

Men även om man kunde strypa utsläppen helt, tar det lång tid för Östersjön att återhämta sig. Snickars hänvisar till Irma Puttonens färska doktorsavhandling i miljö- och marinbiologi vid Åbo Akademi, där resultaten visar att den interna fosforbelastningen markant kan fördröja förbättringen av vattenkvaliteten. Puttonen studerade vattnen på Åbo–Stockholm-axeln, men resultaten gäller sannolikt hela Östersjön.

Puttonens undersökning visade att allvarlig syrebrist ökar den interna fosforbelastningen från sedimenten även i relativt grunda kustmiljöer, men också att fosfor kan frigöras även från syresatta bottnar. Den interna fosforbelastningen gynnar en hög primärproduktion i vattnet, vilket gör att vattnet blir grumligare, giftiga och skadliga blomningar av cyanobakterier är vanliga, syrebrist stressar bottenfaunan, och långvarig och allvarlig syrebrist på sedimentytan leder till att giftigt svavelväte bildas, som i sin tur kan slå ut bottendjursamhällen.

– Marinbiologerna ser med oro på de förändringar som pågår samtidigt i kustnära vatten och i öppna Östersjön. Många vattenlevande organismer och livsmiljöer påverkas påtagligt på grund av den sammantagna effekten av övergödning och klimatförändring. I grund och botten är den enda lösningen att minska utsläppen och att vänta. Resultaten syns inte i en handvändning, säger Snickars.

Notdragning är en metod som Husöbiologerna använder för att samla in fisk och smådjur till akvarieförsök. Foto: Tony Cederberg.

Forskarna har länge talat om att utsläppen borde minskas, varför lyssnar ingen på er?
– Det är obekväma beslut för politiker att fatta. Men visst har åtgärder vidtagits. Till exempel på 80-talet var fiskodlingarna en stor utsläppskälla men de har minskat i antal, kraven har blivit striktare och de har gjort mycket för att minska utsläppen. Också många bönder tar till stora åtgärder för att till exempel minska avrinningen. Det är stora och svåra frågor, vi behöver alla mat på bordet men mera behöver göras för ett renare hav.

Hur reagerar du då folk, med början från USA:s president, påstår att klimatförändringen är en myt?
– Kalla det en myt eller vad man vill, men vi ser ju förändringarna, de är ett faktum. Och som sagt framskrider klimatförändringen snabbare än forskare hittills förutspått. Klimatförändringen är för de flesta ganska abstrakt, vi forskare borde bli bättre på vad vi kallar ”outreach”, alltså att nå ut med vår kunskap.

Ända sedan 1961 har Ålands landskapsregering deltagit i finansieringen av verksamheten på Husö fältstation. Det gör att de i viss mån har inflytande på verksamheten. Snickars säger att samarbetet ger unga studerande och forskare värdefull erfarenhet av tillämpad forskning och myndighetsrelaterat arbete. Vid stationen bidrar man till exempel till att samla in data om vattnens ekologiska status, som landskapsregeringen använder för att uppfylla vattendirektiven.

Husö hör till det nationella nätverket av forskningsstationer (RESTAT), det motsvarande internationella nätverket MARS, och är dessutom en del av forskningskonsortiet FINMARI (Finnish Marine Research Infrastructure), som har fått förlängd finansiering av Finlands Akademi till utgången av 2018. Via FINMARI har man kunnat skaffa ny forskningsinfrastruktur, bland annat nya akvariesystem och mätinstrument för att kartera marina vegetationssystem. Dessutom har man en ny mätboj som självständigt tar vertikalprofiler, vilket gör att forskarna kan få värden i realtid från vattnet i nordvästra Åland.

– Det är jätteviktigt för vår undervisnings- och forskningsverksamhet att vi har en fältstation. Här kan vi ordna fältkurser där man handgripligen får lära sig hur man gör marinbiologisk forskning. Det är nånting helt annat än katederundervisning, säger Snickars.

Trots att han är ganska ny som stationsföreståndare är han gammal i huset. Han har studerat och doktorerat vid Åbo Akademi, dit han igen återvände efter några avstickare med jobb vid Forststyrelsen och Sveriges lantbruksuniversitet. Utöver Snickars finns det en annan heltidsanställd vid fältstationen, amanuens Tony Cederberg.

– Vi brukar vara cirka 20 personer på Husö på en gång om somrarna, allt från graduander och praktikanter till forskare och stödpersonal. Stationen används för kursverksamhet också av andra universitet, både inom landet och internationellt och gärna ser vi att också andra än marinbiologierna vid Åbo Akademi använder sig av faciliteterna. Maj till oktober är de livligaste månaderna på Husö, även om stationen är utrustad så att man kan använda den också på vintern. Det mesta kretsar kring havet, så det är naturligt att sommaren är högsäsong.

 

Fakta

Husö biologiska station ligger i innerskärgården, mitt på fasta Åland. Foto: Tony Cederberg.

Husö biologiska station

Husö biologiska station är Åbo Akademis fältstation och ligger på Bergö i Finströms kommun på Åland. Konstnärinnan Sigrid Granfelt (1868–1942) köpte Husö gård 1910 och ritade och lät bygga det så kallade Gula huset, som stod klart 1912. 1940 donerade Sigrid sitt hemman med hus, mark och vattenområden till Stiftelsen för Åbo Akademi. Sedan 1959 har Husö fungerat som fältstation för miljö- och marinbiologin vid Åbo Akademi.

För mera information: www.abo.fi/husobiologiskastation

Irma Puttonens avhandling som nämns i texten finns att läsa digitalt på: www.doria.fi/handle/10024/131068. Hennes handledare var Johanna Mattila, Husös tidigare föreståndare.

 

Fotnot: En kortare version av artikeln har publicerats i Finlands Natur Nr 2/2017.