På industriområdet i Reso strax utanför Åbo samlas företag med tillväxtpotential inom bioekonomi, cirkulär ekonomi och cleantech. Målet är att ge företagen förutsättningar att växa. Konceptet är unikt i Finland.
Text & foto: Nicklas Hägen
Silorna på Raisios fabriksområde är ett av landmärkena i Reso. I skuggan av de höga betongbyggnaderna finns koncernens kvarn och huvudkontor, varifrån man bland annat leder varumärket Benecol.
Tidigare fanns här också Raisios pappersenhet Raisio Chemicals. Den såldes år 2004 till Ciba, för att fem år senare fusioneras med BASF och läggas ner. I enhetens gamla utrymmen för forskning och utveckling tio kilometer från Åbo centrum finns idag Smart Chemistry Park, Finlands första företagspark inom kemi och kärnan för ett kemikluster i Åbo.
Linda Fröberg-Niemi. Foto: Nicklas Hägen.
– För att idka företagsverksamhet inom kemibranschen är infrastrukturen och utrymmena optimala i Reso. När utrymmena en gång i tiden planerades var de av högsta kvalitet och utrustningsgrad för kemiforskning. Funktionen är det viktiga, inte om målarfärgen på väggarna är ny, säger Linda Fröberg-Niemi.
Fröberg-Niemi doktorerade i oorganisk kemi vid Åbo Akademi år 2007. Hon anställdes vid Turku Science Park år 2011, under vars regi hon sedan 2013 arbetat med att grunda och leda Smart Chemistry Park. De första företagen flyttade in här i januari 2015.
Innovationspolitik har länge fungerat så att man börjat med att bygga en byggnad och sedan sett vem som flyttar in. Det har gett blandade resultat, med Biodalen i Åbo som ett mindre lyckat exempel. Där investerade man offentliga pengar i dyra laboratorier bara för att hyra ut byggnaden till K-Rauta då utrymmena var för dyra för företagen.
Att Smart Chemistry Park återanvänder de gamla byggnaderna med sina kontor och 700 kvadratmeter laboratorieutrymmen är ingen ekonomisk nödlösning. Visserligen var man vid grundandet av parken måna om att hålla kostnaderna nere, men de företag som huserar i parken sysslar alla med bio- och cirkulärekonomi. Återanvändning är ett nyckelord i verksamheten.
– Utrymmena är i toppskick trots att de är av äldre modell och företagarnas behov hade stor betydelse för valet av lokaler. Företagen som huserar i Smart Chemistry Park sysslar alla med bio- och cirkulärekonomi, och en central del av verksamheten handlar om att kemiskt bryta ner material och formulera nya produkter av de sekundära råmaterialen. Industriell kemiverksamhet kräver specialbyggda utrymmen.
Använder kunskapen inom regionen
Smart Chemistry Park ska fungera som en accelerator för företag med tillväxtpotential inom bioekonomi, cirkulär ekonomi och så kallad cleantech, tekniker som minskar vår skadliga påverkan på miljön. Parken i Reso är en gren av Turku Science Park, som i olika former idkat stödverksamhet för akademiskt företagande i Åboregionen sedan 1988. Turku Science Parks största finansiär är Åbo stad.
Turku Science Parks tyngdpunkt har länge varit på life science, ICT och båtvarvet i Åbo. I och med grundandet av Smart Chemistry Park har också kemibranschen – med tillämpningar till exempel inom pappers- och förpackningsindustrin, byggnads-, livsmedels- och energibranschen – blivit en viktig del. Staten har sett ett värde i Smart Chemistry Park och hjälpt till att starta upp verksamheten genom bidrag av innovationsfinansieringsverket Tekes och jubileumsfonden för Finlands självständighet Sitra.
Resultatet är en park som är unik inom kemiindustrin i Finland. Elva företag, till största delen uppstartsföretag, har sina kontor och laboratorier här för tillfället, och ytterligare ett tjugotal företag är knutna hit genom ett intimt samarbete. Företagen i parken har för tillfället sammanlagt cirka 110 anställda, av vilka många är Åbo Akademi-alumner, och siffran växer till närmare 1 000 personer om man räknar med de företag som inte har sina lokaliteter i parken men vars samarbete med parken är tätt.
– Antalet småföretagare inom kemibranschen är inte mycket mindre än inom life science-sidan. Vi har teknologi som är intressant, företagen är små men de har tillväxtpotential. I omnejden finns större företag och vi har forskning som stöder produktutveckling, så det finns ett helt ekosystem, säger Fröberg-Niemi.
Bakgrundsarbetet började 2013 med en kartläggning av Åboregionens företag och forskare som var aktiva inom sektorerna miljö, energi, processindustri, kemi och materialteknik. Med högre utbildning vid Åbo Akademi, Åbo universitet och Åbo yrkeshögskola finns här cirka 400 forskare, samt både större och mindre företag inom kemi och cleantech. Tillgången till kunskap är med andra ord riklig.
Det gjorde att man kunde bilda ett kemikluster där Smart Chemistry Park fungerar som spindeln i nätet mellan företag, forskare och den offentliga sektorns stödtjänster. Parken samarbetar med universiteten och hjälper företagen att bygga kontakter till företag utanför parken, samtidigt som den skapar förutsättningar för daglig kontakt mellan de olika företagen inom parken.
Det ger småföretagarna de kolleger de annars skulle sakna, med den gemenskap och det utbyte av idéer det medför, och gör det möjligt för dem att dela på såväl kunskap som instrument.
– Det är enklare att få uppstartsfinansiering som frisör, kläddesigner eller programmerare som kommer långt med bara en kontorslokal. Företagen i Smart Chemistry Park behöver laboratorium och utrustning för att kunna göra produktutveckling, och sådana är dyra. De sparar direkt när de kan flytta till ett utrymme med färdigt laboratorium, man kan prata om hundratusentals euro per företag, säger Fröberg-Niemi.
– De elva företagens omsättning är sammanlagt närmare 60 miljoner euro, men då räknar jag bara verksamheten i Åbo. Vissa av företagen har industrier med verksamhet och personal på andra ställen. Omsättningen blir mycket större om man räknar in den, men det är svårt att säga hur stor den är för den är spridd över hela Finland.
Nätverket är kopplat till närmare 500 företag inom industrin i landet. På det här sättet för man samman företag med olika behov så att man i högre grad kan utnyttja de material och råvaror som används.
– Många lager av nätverk går ihop här. Vi är ett ekosystem som är nationellt. Universitetsgrupperna har sina universitetsnätverk och industrinätverk, företagen har företagsnätverk och den offentliga sektorn har dessutom sina, säger Fröberg-Niemi.
– Nyss besöktes vi till exempel av nejdens största äggproducent Munax. De berättade om sina materialströmmar som de inte vet vad de kan göra av och så föreslog våra kemister olika möjligheter man kunde pröva på. De har 500 000 ton äggskal per år, vi försöker hitta ett företag som kunde utnyttja det som råvara i sin produktion.
Företag som vill växa
Senare samma dag som intervjun gjordes tillkännagav regeringen sitt företagsamhets- och sysselsättningspaket. Där utlovades bland annat större anslag till uppstartsföretag i hopp om att nya idéer ska kunna ge landets ekonomi ny fart.
Under de senaste åren har det varit mycket uppståndelse kring IT-industrin. Spel- och programutvecklare har setts som en frisk fläkt som representerar en betydligt fräschare livsstil än de förgubbade industrierna. Grundindustrin och -exporten har hamnat i skymundan.
– Nästan tre fjärdedelar av Finlands BNP kommer fortfarande från export av papper, pappersmaskiner och metallindustri. Även kemiindustrin hör till de största exportsektorerna.
Det är det som vår välfärd baserar sig på. Om den industrin behöver förnya sig, vad kan vi göra för att hjälpa till för att innovativa småföretag ska kunna integrera sin kunskap in i de stora industrikomplexen, frågar sig Fröberg-Niemi, och tillägger att man vid parken vill svara på en oro över Finlands ekonomi.
– Finland behöver exportvaror men de ska göras i enlighet med principerna för hållbar utveckling. Man har sagt att cleantechsektorns omsättning i landet borde fördubblas från 25 miljarder till 50 miljarder. De åtta största företagen står för nästan hela omsättningen på 25 miljarder och de kan inte ensamma stå för hela tillväxten. Tillväxtförväntningarna ligger med andra ord på småföretagen. Hur kan de växa? Smart Chemistry Park kan vara en lösning.
En orsak till IT-branschens popularitet bland politiker och investerare är att den lite som hasardspel säljer en dröm om och möjlighet att genom små investeringar få sagolika och snabba vinster. Inom kemiindustrin är avkastningen betydligt långsammare och de investeringar som krävs större.
Produktutveckling inom kemi är nämligen ingen billig affär. För att få ett högt förädlingsvärde och skapa volymproduktion ur avfalls- och sidoströmmar krävs ofta en långvarig forskning samt dyra utrymmen och dyr utrustning, investeringar som är svåra att finansiera.
Steget från produktutveckling till industritillverkning är nästa utmaning. När man väl har bevisat att de kemiska processerna fungerar i liten skala, är det ännu en lång väg kvar innan man kan garantera att de fungerar i större skala. Provrör och stora industricisterner är två olika miljöer då kemin och de fysikaliska omständigheterna som tryck, värme och strömning förändras.
För att få förhandla med investerare om produktion vid de större industrierna behöver produktutvecklarna ändå visa att produktionen fungerar också i större skala.
– Företagaren har kanske investerat i en reaktor för tiotusentals euro, investerat i processplaneringen och byggt upp pilotanläggningen… och så fungerar inte hela processen. Det är det som gör det så riskabelt att växa, för ett litet företag kan hela omsättningen sättas på spel, säger Fröberg-Niemi.
– Vi vill att våra företag snabbt ska kunna gå till en större produktionsskala. Det här kunde vara det ställe där företagen växer så att de ges en plats vid förhandlingsbordet med de stora industrierna, för att sedan kunna integrera teknologin. Det är också att stöda storföretagen att hålla sig konkurrenskraftiga och ha nya innovationer och lösningar.
Risker på väg upp
Smart Chemistry Park är inte bara laboratorier och kontor. På området strax utanför laboratoriebyggnaden står tomma industrihallar som är kvar sedan Raisio skalat ner. Förhoppningen är att företagen i parken ska ta dem i bruk när det är dags att ta steget från produktutveckling till produktion. För stora för Smart Chemistry Park blir företagen inte förrän personalen i parken är runt 20 anställda och omsättningen stigit till mellan tre och sex miljoner euro. Då är det dags att ta nästa steg på egen hand. Att nå dit är en målsättning.
Företagen i parken är mera intresserade av att göra business än att forska vidare. I denna tillväxtprocess efterlyser Fröberg-Niemi ett större stöd av samhället. Många av de företagsstöd som finns kommer nämligen först på följande nivå. För att till exempel kunna söka förmånliga lån från den Europeiska investeringsbanken krävs ett eget kapital på minst 50 miljoner euro. Det är så mycket att företaget behöver ha kommit en bra bit på vägen för att ens kunna söka.
– Man borde få rätt stöd, så att man i stället för att ansöka om forskningsbidrag ansöker om bidrag för att växa. Det finns vissa instrument som fungerar så men det kunde utvecklas, säger Fröberg-Niemi.
– Av de offentliga medel, skattepengar som vi i Finland via Tekes och Finlands Akademi betalar ut till forskning går den klart största delen till forskning som görs i laboratorieskala och annan typ av analys- och utvecklingsarbete. Väldigt lite går till att hjälpa företagen utvidga verksamheten. Men du får aldrig en industriell produktion utan att ha gått igenom uppskalningsfaserna.
Vilka utmaningar står företag inför när de kommer till en punkt att de har en färdig produkt de kunde tillverka i stor skala?
– Pengar. Det är bara pengar. Kemibranschen är investeringsintensiv. Men de flesta investeringsbolag i Finland arbetar inte med uppstartsföretag, åtminstone inte med uppstartföretag inom processindustrin där riskerna är så stora. När företaget vuxit så att det omsätter några miljoner och har en personal på cirka tio personer är det lättare att få med investerare i styrelsearbetet för att stöda tillväxten, men då är redan det svåraste över.
De stora industrierna följer enligt Fröberg-Niemi nyfiket med vad de små företagen inom cirkulär ekonomi gör. De har nämligen vissa fördelar av dem: det är bättre för företagens image att deras avfall återanvänds än att det förs till soptippen. Dessutom är företagen oftast tvungna att betala för att bli av med sitt avfall.
Företag vars affärsidé grundar sig på att bearbeta industriella sidoströmmar kan därför ofta få sina råvaror billigt eller till och med gratis, men att återanvända sidoströmmen för att skapa en produkt för marknaden medför ändå stora utmaningar. Det kostar att bearbeta material, samt att transportera och sortera det. Behöver man dessutom bygga en kemianläggning för att förädla materialet blir slutprodukten lätt så dyr att det är svårt att få den konkurrenskraftig. Som läget är nu är det fortfarande i de flesta fall billigare för företag att använda jungfruliga råvaror.
– Cirkulär ekonomi kräver att många samarbetar. Många olika kompetenser bör föras samman, till exempel kunskap i förädlingsteknik, speciallogistik, produktionsprocesser, produktformulering, försäljning och marknadsföring, säger Fröberg-Niemi.
Hon förhåller sig tveksam till att man med skärpt lagstiftning öppnar marknaden för nya produkter tillverkade enligt principerna för cirkulär ekonomi.
– Till en viss del kan lagstiftade restriktioner öppna marknaden för sekundära material och produkter, det vill säga material som återvunnits ur sidoströmmar. Men det kräver stor kunskap för att kunna göra rätta restriktionsbeslut så att de får ekonomin att påverkas i rätt riktning. När du sätter en restriktion på en sak ändras något annat åt skadligt håll.
