Med forskningsfartyg till ett av de mest orörda havsområdena i världen. Expeditionen TUNU-V undersökte hur den biologiska mångfalden i fjordarna i nordöstra Grönland påverkas av klimatförändringen.
Text: Nicklas Hägen
Foto: Erik Bonsdorff
Nordöstra Grönland. På de frusna vidderna vandrar myskoxar och bland isbergen simmar upp till 450 år gamla hajar. Av människan är det här orörd mark. De enda tecknen på mänsklig kontakt är någon enstaka koja som pälsjägare lämnat efter sig under den tidigare halvan av 1900-talet.
Detta vidsträckta område är världens största nationalpark och ungefär tre gånger större än hela Finland. Bergen är kilometerhöga och trädlösa. Bara någon enstaka blomma växer längs kusten.
Erik Bonsdorff, professor i marinbiologi vid Åbo Akademi, säger sig inte vara någon andlig person men han förstår de som söker sig till trakter som den här för att söka andliga upplevelser.
– Man tappar sinnet för proportioner. Allt är stort och himlen är så kristallklar att en sikt på 50 kilometer inte är någonting. Jag frågade kaptenen om vi inte kunde ta en liten avstickare in i en fjord, men sträckan jag uppskattade till två sjömil visade sig vara fjorton sjömil, säger Bonsdorff.
– Då man är långt borta från allt och det inte finns några andra människor runtomkring blir man som individ väldigt medveten om sin egen sårbarhet. Bryter man till exempel ett ben här vet man att det dröjer länge innan man är på sjukhus.
Bonsdorff deltog i den femte TUNU-expeditionen till fjordlandskapet längs Grönlands nordöstra kust i augusti. Den organiserades av Jørgen S. Christiansen, professor vid Tromsö universitet i Norge och gästprofessor i marinbiologi vid Åbo Akademi läsåret 2013–2014. Resan gick med havstrålaren FF Helmer Hanssen från Tromsö via Jan Meyen och Grönland upp till Svalbard. Expeditionens drygt 20 forskare representerade ett halvt dussin länder.
Det pågår en kamp mellan ekonomi och ekologi på de nordliga haven. Då klimatet blir varmare krymper isarna och öppnar upp för oljeborrning och fiske, vilket har ytterligare konsekvenser för miljön.
Bonsdorff säger att Barents hav mellan norra Norge, Svalbard och Novaja Zemlja snabbt har förändrats. Än så länge är miljöerna kring Grönlands nordöstra kust bland de mest opåverkade på planeten.
– Men området riskerar att drabbas om exploateringen sker okontrollerat. Då är referensområden och gedigen baskunskap värda sin vikt i guld.
Klimatförändringens inverkan är redan tydlig.
– Insikten i vad som står på spel i klimatförändringen blir kristallklar under en expedition som den här. När man öppnar ögonen ser man att förändringarna sker snabbt och att insatsen är ett helt ekosystem.
Målet med expeditionerna är att se hur havets arter, med fokus på arktisk fisk, anpassar sig till ett föränderligt klimat. Forskningen är bred och omväxlande. Man beskriver de arter som finns och undersöker miljögifter, genetik och fysiologi på molekylnivå, samt Bonsdorffs eget specialområde födovävar. Med på expeditionen följde också geologer som undersökte paleoklimatet, det vill säga klimatet innan det fanns meteorologiska instrument, och karterade inlandsisens utbredning under senaste istid.
I de antarktiska vattnen bildar det kalla vattnet runt polen en barriär mellan organismer som renodlat är anpassade för kallt vatten och sådana som lever i lite varmare vatten. Vattnet i det östra Grönland bjuder på betydligt större variation. På bottnen kan det vara nere i minusgrader, medan det uppe på ytan på sina ställen kan vara uppe i tio grader. Då det rinner till vatten från de allt snabbare smältande glaciärerna är ytvattnet, framför allt på sommaren, dessutom sött. Dessa variationer kräver speciella anpassningar av organismerna som lever i vattnen.
Den unika miljön gör att myndigheterna helst inte vill att man går i land. Expeditionen hade bara en gång fast mark under fötterna. Vistelsen vid den danska forskningsstationen Zackenberg på Grönland blev kort eftersom sjögången förstörde motorn på den ena Zodiacen och gruppen inte kunde bli stående utan backup på stranden, eftersom där tidigare skymtats både isbjörn och myskoxe.
– Hela det här området är en nationalpark och man måste vara ytterst försiktig så man inte skadar miljön. Vi fick till exempel inte ta ett prov utan att ha tillåtelse till det av myndigheterna, och expeditionsledaren var i kontakt med dem dagligen. Trålningen fick försiggå i högst femton minuter i taget, säger Bonsdorff.
– När man gjorde en liknande expedition 2003 trålade man i en av de fjordarna vi nu besökte. Vi hittade spåren av trålningen på botten av fjorden med ett ytterst känsligt ekolod. Förändringar sker så långsamt i de här miljöerna.
Bland det mest exotiska man fick i näten var grönlandshaj, en långsam och rätt loj art som kan bli upp emot 450 år gammal.
– De äter lite vad som helst och i en mage hittade vi till exempel resterna av en sälkut. De individer vi fångade var mellan två och fyra meter långa, och mellan 75 år och 350 år gamla. Vissa av dem har alltså varit med redan under den förindustriella tiden men kommer att lida av konsekvenserna av den.
Två veckor ombord på en havstrålare längs med den grönländska kusten innebär delade hytter, ett konstant dagsljus och stundvis hård sjögång. Innan expeditionen kom till Jan Meyen var det mellan sex och åtta meter höga vågor.
Resan var utmattande men mödan värd.
– Forskning ska inte alltid göras av nyttoaspekt i realtid, nyfikenhetsaspekten är också viktig. Den enskilt största naturupplevelsen var antagligen att komma till Jan Mayen mitt i natten och se denna vulkans perfekt formade kon sticka upp ur ingenting i ett ljus man nätt och jämnt lyckades fotografera i, säger Bonsdorff.
– Alla var otroligt trötta när vi väl kom i land på Svalbard. Dels har det att göra med att gungandet är utmattande, dels med att man sover för lite då man tar tillvara varje tillfälle för provtagning och vill ha alla naturupplevelser. Det här gör att de flesta forskarna är med på nästan alla provtagningar så att man till exempel står på däck för att se om man får haj. Det är bra för gemenskapen ombord och ökar den tvärvetenskapliga förståelsen inom ett internationellt forskarlag.