Man lär sig så länge man – leker. Så skulle kanske många lekforskare idag säga om lekens betydelse till exempel i pedagogiken och både för barn och vuxna i allmänhet. Och tillägga att leken nu måste tas på allvar – också i undervisningen.
Text: Ari Nykvist
En av Åbo Akademis färskaste docenter är PeD Camilla Björklund, universitetslektor vid institutionen för pedagogik, kommunikation och lärande vid Göteborgs universitet. I det offentliga undervisningsprov för titeln docent i pedagogik med inriktning mot de tidiga barnaåren hon i september höll vid Pedagogiska fakulteten i Vasa, gjorde hon en kritisk reflektion om leken ur ett kunskapsorienterat perspektiv.
– Det mest intressanta och outforskade området kring mänskligt lekande är nog ”barns eget perspektiv” Vad betyder det ur just barnets perspektiv att leka? I olika styrdokument talar man allt oftare om lekens stora betydelse, men på vilket sätt lär sig barnen något då de leker? Det att man ofta skrattar och har roligt då man leker både som barn och vuxen betyder inte automatiskt att man lär sig något, påpekar Camilla Björklund.
Just kunskapsperspektivet och den upplevda kontrasten mellan att ”bara leka” eller också lära sig något på kuppen, uppmärksammas idag bland lekforskare. Och i modern pedagogik inkluderas båda infallsvinklarna i varandra och intresset för att veta varför barnen lär sig genom lek är stort. Allt fler inom pedagogiken börjar inse att lek som pedagogiskt förhållningssätt måste innebära att vuxna tar barns lek på allvar.
– Varför skolbarn lär sig till exempel matte bättre och snabbare genom lek är idag en viktig fråga inom pedagogiken. Det finns en rad speciella egenskaper i leken som lärarna borde ta tillvara mer än hittills. En sådan är fantasin som kan ge en kreativ lekfull ram för själva lärandet på elevens egna villkor och utgående från det egna upplevda intresset som skapar ett sammanhang för lärandet.
Men det gäller att som lärare både släppa och hålla i tyglarna då eleverna rider på sina fantasihästar. Att inte styra leken för hårt men inte heller styra leken så löst att kontexten och avsikten med lärandet i leken tappas bort.
– Jag ser lek, lärande, kreativitet och omsorg som en odelbar helhet. I leken utvecklar barn kommunikativ- och social kompetens och empatisk förmåga likom kognitiva förmågor. När barn leker prövar de sina tankar och hypoteser, tolkar sina upplevelser och ger dem innehåll. Leken ger kunskap och erfarenheter, skapar mening och sammanhang.
Socialt klister för barn och vuxna
Camilla Björklund ser leken, både bland barn och vuxna, som ett sorts socialt klister med olika ingredienser såsom nöje, njutning och gemenskap. Ingredienser som tillsammans ger oss nya insikter och upplevelser, men också en känsla av samhörighet. Visst kan lek förstås också vara rent tidsfördriv, till exempel sudoku som kan ses som en sorts vuxenlek. Och för unga och vuxna är många hobbyn i hög grad just en lek, något som på ett lustfyllt sätt utmanar och stimulerar oss.
– Att leka kan definieras som ett kreativt sätt att använda sig av de erfarenheter man redan har för att tänja på de erfarenheterna och hitta nya tankar och kopplingar på ett njutningsfullt sätt, påpekar Björklund.
I leken tänjer vi alltså på gränserna för det vi uppfattar som verklighet, det vi ser, kan och vill. Allt det här bygger på ett kollektivt handlande där vi tillsammans tänjer på tanken och provar nya samband. Enligt Camilla Björklund är vi alla lekande varelser, men leken tar sig olika uttryck och till exempel dagens 15-åringar som har fötts in i en digital värld med nya sätt och möjligheter att leka gör det på ett annat sätt än äldre generationer. Att förstå hur dagens unga leker är viktigt eftersom lek är en viktig kanal i kommunikationen mellan barn, unga och vuxna.
– Barnen vill gärna ha vuxna med i sina lekar. De vill kommunicera och interagera med vuxna. Bara vi vuxna tar emot deras inbjudan på deras egna villkor. Sedan går det bra att integrera lek och lärande och att barnen känner sig involverade och samtidigt lär sig det vi har för avsikt att de ska lära sig. Men till exempel som lärare eller föreläsare gäller det att träna på det här och leka på rätt sätt i rätt situation.
Leken som ett maktspel
Alla som sysslar med undervisning borde ha grundlig kunskap om barns lek och också ha en respekt för leken som en viktig del i barnets värld. Här prövas lärarens pedagogiska grundsyn, och inte minst lärarens grundläggande uppfattning om barn och lek. Men finns det då inga mörka, negativa sidor av lekandet?
– Som lärare och vuxen måste vi alltid se maktspelet som kan finnas i lekar och spel. Det finns ofta en viss rollfördelning och maktstruktur som styr och ställer, vem som får vara med och vem som bestämmer. Vem är mamman, vem pappan, barnet och hunden i till exempel en familjelek? Att öppet med barnen diskutera om sådana saker är viktigt i undervisningen för att alla verkligen ska ges en chans att fritt och flexibelt tänja på sina erfarenheter och de gamla ramarna, säger Camilla Björklund.