Åbo Akademi är medlem i nätverket Scholars at Risk, som erbjuder skydd åt hotade akademiker. Målet är att kunna erbjuda en tillfällig befattning inom forskning och undervisning åt någon som hotas i sitt hemland. Det här kan bli verklighet med ekonomiskt stöd av Stiftelsens för Åbo Akademi forskningsinstitut.
Text & Foto: Mia Henriksson
NÄTVERKET Scholars at Risk (SAR) ger skydd åt hotade akademiker som inte kan vara verksamma i sina hemländer. SAR arbetar också med opinionsbildning och informationsspridning om akademisk frihet.
Åbo Akademi är medlem i nätverket sedan våren 2016. Medlemskapet är i linje med akademins värderingar öppenhet, mångfald, djärvhet och delaktighet. Målet är att Åbo Akademi inom kort ska kunna erbjuda en fristad för ett år åt en hotad akademiker.
– Det är viktigt att vi bär ett globalt samhällsansvar. Dessutom ska vi komma ihåg att det här inte enbart är välgörenhet. Forskaren kommer hit och blir, åtminstone tillfälligt, en del av vårt forskarsamfund. Vi kan lära oss mycket av varandra, säger professor i statsrätt och folkrätt vid Åbo Akademi Elina Pirjatanniemi.
Norge i bräschen för Scholars at Risk i Norden
Universitetsvärlden i Norge har gått i bräschen för Scholars at Risk i Norden.
– Det finns endast en akademisk värld, det är den globala. Om vi inte skyddar den, vem ska då göra det?
Det säger Karen-Lise Scheie Knudsen som är ordförande för Scholars at Risk i Norge. Hon deltog när Åbo Akademi höll det inledande seminariet för sin Scholars at Risk-verksamhet, och bidrog med erfarenheter från Norge och särskilt universitetet i Agder.
– Poängen är att forskaren som kommer ska få andrum. Vi kan inte lova ett nytt liv eller ett permanent jobb. Det vi kan lova är ett tillfälligt andrum, möjlighet att leva en någorlunda normal vardag för ett tag, och tid att ordna upp saker och ting. Det kan leda till fortsatta möjligheter men det är ingenting vi kan lova, säger Scheie Knudsen.
Enligt hennes erfarenhet kan det vara bättre att ta in SAR-forskaren för en två års period, hellre än ett år. Hon är nu inne i processen att ta en tredje SAR-forskare till sitt universitet, men har jobbat med flera andra som sedan inte realiserats.
– Det är mycket jobb att vaska fram en lämplig forskare, att ordna med visum, bostad, jobb och allt det praktiska och dessutom tar det ganska länge för forskaren, som ibland kommer med hela familjen, att acklimatisera sig. Ett år går snabbt. Dessutom är osäkerheten tung också för värdarna, man funderar mycket på vad som ska hända med den nya kollegan och vännen när tiden går ut.
Scheie Knudsen menar att det är viktigt att hitta ”a good match”, det vill säga en forskare som passar in och faktiskt kan utöva sitt yrke, ha nytta av forskningsgemenskapen vid universitetet och bli en del av det.
– Ska jag vara riktigt ärlig så vet jag enheter vid mitt universitet där jag inte skulle placera en SAR-forskare. Arbetsgemenskapen och sammanhanget är väldigt viktigt. Det måste fungera och värdarna måste verkligen vara engagerade och villiga att ta emot en hotad forskare.
Scheie Knudsen svarar uppriktigt på en fråga från publiken: Kan vi verkligen garantera att SAR-forskaren är i säkerhet här?
– Nej. Det kan vi inte. Vi har SAR-forskare i Norge som är väldigt rädda om sin identitet och vill hålla sig anonyma. De är rädda för att bli förrådda även om de är i Norge och allra mest är de rädda för att deras familj och släkt som är kvar där hemma ska utsättas för någonting på grund av dem. Här måste vi som värduniversitet lyssna på forskaren och låta den själv bestämma hur offentlig den vill och kan vara. En del har ingenting emot att till exempel intervjuas i tidningen och berätta öppet om hemlandets problem, men det måste vara forskarens val.
Turkiet snabbt växande inom SAR
Att ge skydd vid sitt eget universitet åt en hotad forskare är den största åtgärden som en SAR-medlem kan bidra med. Men nätverket är också till för informationsspridning och ställningstaganden för att försöka förbättra förhållandena för akademikerna i sina hemländer.
Scholars at Risk-nätverket stöder just nu akademiker från 25 olika länder. Värst är situationen i Syrien men Turkiet är ett land med växande problem för akademikerna.
Halil Gürhanli är doktorand vid Helsingfors universitet. Han är inte i landet som en SAR-forskare, men känner väl till nätverket och inte minst situationen i hemlandet Turkiet. Han säger att det som hände i Turkiet i juli 2016, endast är en logisk följd av vad som pågått där under många år.
– För många är det en börda omöjlig att bära att vara forskare i Turkiet. Man har ingen chans att hålla sig neutral, och blir totalt utfryst om man inte håller med regimen. Jag vet fall där detta har slutat i självmord. Forskare och deras familjer hotas, fängslas och utsätts för olika former av terror. Det är fruktansvärt.
Gürhanli säger att den akademiska sektorn numera är ett skämt i Turkiet. Till exempel ett nationellt forskningsråd, motsvarande Finlands Akademi, har en tidigare zoo-direktör som vice direktör, och evolutionsteorin erkänns inte längre av forskningsrådet. Ett annat exempel är den turkiska vetenskapsakademin. Den grundades 1993 men togs över av statliga ”experter” 2011, vilket ledde till att 70 personer – akademiker – sade upp sig. Akademin fortsätter finnas men nu så gott som utan akademisk personal.
– Det här händer medan riktiga forskare och vetenskapsmän förföljs och hotas. Mot ett land som Turkiet hjälper inga brevskrivarkampanjer eller påtryckningar från andra länders universitet, snarare tvärtom. Vi ska inte tappa hoppet men minnas att förändring inte sker över en natt, säger Gürhanli.
Enligt Gürhanli är det viktigt att låta Scholars at Risk-administrationen granska äktheten hos dem som söker skydd som hotade akademiker.
– Okända människor i Turkiet kontaktar mig stup i ett och frågar om jag har några som helst möjligheter att hjälpa dem ut ur landet och in i forskarsamfundet i Finland eller annanstans. Det har jag tyvärr inte men de kontaktar mig för att de hittar mitt turkiska namn. Jag förstår det, de är desperata men alla är nog inte forskare som påstår sig vara det.
Gürhanli säger att han mer och mer märker att ingen litar på någon. Också turkarna i Finland är rädda för att bli förrådda av sina landsmän – med alla rätt, menar Gürhanli.
Verksamheten vid Åbo Akademi
Åbo Akademis Scholars at Risk-verksamhet finansieras av Stiftelsens för Åbo Akademi forskningsinstitut. Ett krav från finansiärerna är att all verksamhet går via Scholars at Risk-nätverket. Det är enligt Karen-Lise Scheie Knudsen ett bra sätt att jobba.
– Det mest kritiska skedet är att få ut forskaren ur sitt eget land. Här är SAR-nätverket avgörande. Det är en tidskrävande process att identifiera, bjuda in och faktiskt få hit en hotad akademiker. SAR-nätverket gör en stor del av jobbet.
Akademikern motiverar själv varför den är i behov av skydd och vanligtvis är det tre professorer som går i god för att personen faktiskt behöver skydd.
Till kärntruppen bakom Åbo Akademis Scholars at Risk-verksamhet hör bland andra biträdande professor i minoritetsstudier Magdalena Kmak, vicerektor Niklas Sandler och professor i folkrätt Elina Pirjatanniemi.
Vid Åbo Akademi har man som mål att vara värd för en hotad akademiker. Nu gäller det att identifiera enheter som är villiga och lämpliga att vara värdar, och att via SAR-nätverket hitta en lämplig forskare.
Utöver att erbjuda en fristad till en forskare planeras en Studia Generalia-serie med föreläsningar kring temat, och forskningsverksamhet som på något sätt inbegriper Scholars at Risk.
– Vi är bara i början ännu men det finns helt klart ett engagemang vid Åbo Akademi att få i gång verksamheten här, säger Elina Pirjatanniemi.
Karen-Lise Scheie Knudsen applåderar alla initiativ och ny SAR-verksamhet:
– I dessa tider av alternativa fakta är det viktigt att universiteten står upp för frihet och människovärdet. Det kan komma tider när vi behöver försvara våra värderingar i mycket mer utmanande situationer än nu. Jag tror på att enighet ger styrka, det är nu vi ska bygga upp våra nätverk.
Scholars at Risk (SAR) är ett internationellt nätverk av institutioner och individer med målet att skydda hotade forskare och att främja akademisk frihet.
Nätverket grundades 1999 vid University of Chicago men flyttade 2003 sitt huvudsäte till New York University:s campus.
2016 fick SAR rekordmånga ansökningar om att få skydd. Av 560 ansökningar gavs 180 akademiker skydd.
SAR för diskussioner med bl.a. Unifi och Cimo för att starta en SAR Finland-sektion.
I april 2016 gick Åbo Akademi med i nätverket, som fjärde universitet i Finland. Stiftelsens för Åbo Akademi forskningsinstitut bidrar ekonomiskt för att möjliggöra verksamheten.