Nokias mobiltelefoner har varit en nationell stolthet sedan mobiltelefonerans begynnelse i mitten av 1990-talet. Tiderna förändras och företaget sålde mobiltelefontillverkningen till Microsoft i början av september.
Text och foto: Nicklas Hägen
Stephen Elop kom till Nokia som VD från mjukvarujätten Microsoft i september 2010 och fullbordar sin tur-returresa förutsatt att affären förverkligas på bolagsstämman i november. Det gör den sannolikt. I så fall återvänder Elop till Microsoft knappt 19 miljoner euro rikare.
Storleken på direktörers belöningar är en fråga i sig, men i det här fallet har det mest uppmärksammade varit att en belöning överhuvudtaget betalas ut. Många finländare anser nämligen att affären snarast är ett tecken på att Elop misslyckats med sitt uppdrag att som VD få Nokias mobiltelefonförsäljning på fötter igen, vilket inte är något som ska belönas.
Det faktum att bonusen betalas ut kan bara tolkas som att företagen tycker annorlunda. Men om ett väl utfört arbete kulminerar i att företaget säljs öppnas dörrarna för frågan: vilket var egentligen Elops uppdrag? När Microsoft betalar 70 procent av avgångsvederlaget och villkoren i kontraktet förändrades ett par månader innan affären blev av är det inte orimligt att misstänka att han var en trojansk häst utskickad av Microsoft med en treårig plan att försvaga konkurrenten inifrån och förbereda ett uppköp. Lägg till spekulationer om att Nokias före detta VD Jorma Ollila siktar på en plats i Microsofts styrelse och soppan är klar.
Malin Brännback köpte sin första iPhone 2007. Den har hennes son fått ärva.
Malin Brännback, professor i internationell företagsverksamhet vid Åbo Akademi, påpekar att allt vi kan göra är att spekulera, men hon ger oss ingen orsak att ta av foliehattarna. I konkurrensen använder sig företag av hårda strategier, till exempel så kallade hostile takeovers, där ett företag köper upp ett annat bara för att lägga ner det och på så sätt minska på konkurrensen.
– Hur företag konkurrerar är betydligt mera komplicerat än Porters five forces, den ekonomiska teori som förklarar om ett företag har en fungerande konkurrensstrategi. Det som händer kan vara blodigt, betydligt blodigare än folk kanske förstår.
I en cynisk konkurrens helgar ändamålen ibland medlen.
– När du ger dig in på marknaden med ett nystartat företag är det bra att ha funderat över vems tår du kommer att kliva på. Det finns företag som inte märker något, Nokia märkte inte Apple, medan andra reagerar genast, säger Brännback.
– Det är inte så romantiskt och underbart på marknaden. Folk är chockerade av Nokia-affären för att de tycker att det ska gå mera städat till.
Elop kan inte ensam ha fått försäljningen till stånd. Om vi har en grupp företagsledare som strävar efter att sänka värdet på det egna företagets aktier i hopp att att få till stånd en affär, är inte det tvivelaktigt beteende mot investerarna?
– Jämför med lotto, som finländarna lägger sina pengar på i hopp om att det ska betala sig. Aktiesparande är lite samma sak i att du satsar pengar och vill ha avkastning. Du har insyn i viss grad men inte helt. Sedan ska du veta att hålla när kursen är låg och sälja när den är hög, men det är upp till din gissning.
Men den jämförelsen faller väl lite på att man i lotto har en maskin som drar nummer? Ifall Nokia-affären faktiskt gått till som vissa tror, handlar det ju om att en liten grupp människor styrt processerna dolt för omvärlden.
– Det är ändå på köparens ansvar. När du börjar fondspara vill banken att du ska kryssa för att du förstår vad du ger dig in på av just den här orsaken.
Köparen får förstås stå för att han eller hon tagit en risk i jakt på lätta pengar, men strider inte hela tanken på en sådan hemlig strategi åtminstone mot vad vi i Finland uppfattar som god ton också inom affärsvärlden?
– Vi kan säga att det inte är finskt att göra så här men jag skulle säga att det är naivt att tänka så. Vi har fenomenet också hos oss även om vi inte vill se det. När till exempel banken Lehman Brothers gick omkull 2008 steg Jyrki Katainen upp på podierna och sa att sånt inte kunde hända här. Vi tänker ”Där ute finns allt möjligt men inte i Finland” som om vi var ett tryggt tillhåll i en ond värld, säger Brännback.
– Vill man vara provokativ kunde man säga ”godmorgon yxskaft”. Jag får inte in i min skalle att vi skulle leva i något socialt vakuum. Hela tanken är skrämmande, vad annat sluter vi ögonen för om vi blundar för det här? Det är mera oroväckande än Nokia-affären.
”Du måste ha en plan”
Det har skrivits många spaltmetrar om försäljningen. De traditionella medierna har följt upp den med reportage och kommentarer, trollen och moralens väktare på diskussionsforumen på nätet har frossat i ämnet och i de sociala medierna har man bland annat vädjat till Elop att betala tillbaka bonusen.
Personligen säger sig Brännback ha svårt att förstå uppståndelsen.
– För mig var det en ryggmärgsreflex redan när Elop kom att tänka att han var där för att sälja bolaget. Snarare än ”om” mobiltelefontillverkningen skulle säljas var det fråga om ”när”. Man hade redan i ett halvår funderat på när Olli-Pekka Kallasvuo skulle få gå.
Att man inom företagsledningar diskuterar saker som inte är avsedda för offentligheten, hör enligt Brännback till saken och där ger hon Nokia godkänt. Hur företaget skött diskussionerna efter försäljningen är däremot en annan femma.
– Det finns alltid en offentlig strategi. Sedan har man inom företagen diskussioner som inte är till för offentligheten, och det ska man ha även om det stör journalister, säger Brännback.
– När du sedan har en hidden agenda, och det har många företag, då har det en baksida. Hemligheter sipprar ut. I dagens värld med sociala medier och mobila bredbandsanslutningar kommer allt förr eller senare att läcka ut om du inte håller dina möten i skogen med flugor och skalbaggar. Och eftersom materialet är hemligt blir debaclet av annan klass. Därför måste du från början ha en plan för hur du ska agera när det händer. När man börjar med att blåneka blir skadan total i det skede det inte längre går. Det som sägs i offentligheten må vara sant eller osant men när texten går ut går den inte längre att hindra och det gör stor skada på företagets image och anseende.
Dinosaurier på försvar
Det piper i Brännbacks iPhone. Hennes son vill veta lösenordet till webbversionen av HBL. Han får vänta ett tag till.
Som professor och forskare i företagsverksamhet är det viktigt att lägga märke till sina egna reaktioner, för att kunna se om de delas av andra och därigenom studera trender. Medan Brännback lägger ner sin äppelmärkta telefon tillbaka på bordet går hon igenom de tecken på Nokias fall från toppen som hon själv iakttagit. Det går från den användarvänligare Ericssonmobilen hon köpte 2004, via de vita iPod-lurarna alla hade i öronen i Londons tunnelbana till hur hon hajade till när alla andra hade iPhone i USA 2007.
– Nokia var länge ett exempel på hur du lätt kunde gå från en modell till en annan. De borde ha hållit sig till att utvecka den biten, i stället satsade de på att få in Excel i telefonen. Instruktionsboken var tjockare än telefonen redan vid millennieskiftet och då borde det ha ringt en alarmklocka någonstans.
Mobiltelefonimarknaden hör som resten av den elektroniska marknaden till ett av våra största miljöproblem och Nokia levde länge på att folk bytte telefon ofta då batterierna fort blev dåliga. Det var enormt miljöbelastande men bra för business.
När smarttelefontåget sedan lämnade stationen hängde företaget inte med. Brännback misstänker att det som hände var att man vid Nokia började försvara den position man hade. Det är något av det farligaste som kan hända ett företag.
– Dinosauriernas utmaning är att förnya sig. Det går troll i det hela. I det skedet man börjar säga ”Vi gör inte så” är det dags att springa om man vill vara med och utveckla något, säger Brännback.
– Under Jack Welch tid som VD för General Electric steg företagets värde med 4?000 procent, men han irriterade häcken av sin personal med att hela tiden påpeka att man måste utmana sin framgång. Det kan vara mycket stressande att hela tiden ifrågasätta vad man håller på med, men det krävs för att bli framgångsrik. Den finska pappersindustrin upprepade länge att skogen inte tar slut, men nu har folks användning av papper förändrats. Få hade funderat på om konsumenterna skulle ändra sitt beteende.
Enligt en tolkning har utvecklingen av smarttelefonerna Lumia gjorts bara för att Microsoft skulle ha något att köpa. Brännback ger inte Nokia några alternativ.
– Om man inte börjat tillverka smartphones skulle företaget ha dött. Frågan är snarare varför de vaknade så sent och om de inte såg vad som höll på att hända? Det här missade man redan på Jorma Ollilas tid och Nokias fall började långt före Elop kom till företaget.
Nokia stod för en stor andel av Finlands BNP i början av 2000-talet. Företaget har sedan stadigt tappat den positionen och försäljningen av företaget är i sig inte längre någon katastrof för landets ekonomi.
Problemet är att mycket av Finlands ekonomi byggts upp runtom Nokia och konsekvenserna blir därför svåra att överblicka. Framgångarna på 1990-talet var en stor orsak till att Tekes, den finländska myndighet som genom stöd och lån till företag och forskning stöder utvecklingen av nya innovationer, blev den källa för innovation som myndigheten är i dag. Kopplingen mellan de två stärktes när Yrjö Neuvo gick från Tekes till Nokia, något som hjälpte företaget att formulera sina ansökningar.
– Det har funnits en kritik mot Tekes som säger att de gjort mera skada än nytta, eftersom det under en lång tid var svårt att få bidrag av dem om du inte hörde till Nokias underleverantörnätverk. Det här gjorde att bara vissa tankar fick tänkas och att verklig innovativitet ratades, säger Brännback.
– En liknande kritik finns mot den svenska motsvarigheten Vinnova och det kan hända att den har sina rötter i att folk är förbittrade för att just deras idéer inte finansierats. Jag är inte säker på om det har gjorts någon systematisk studie av Tekes, men all information är offentlig och här skulle definitivt vara tema för en doktorsavhandling.
Var nästa stöttepelare för den finländska ekonomin ska hittas är oklart.
– Servicesektorn är nu på stark uppgång, men marginalerna där är inte i den klass som inom mobilindustrin och skogsindustrin. Rovio i all ära men det finns ett gap i den finländska ekonomin som företag i den klassen inte lyckas täcka.