Text: Nicklas Hägen & Marcus Prest
Åbo Akademi-alumnen, SFP:s riksdagsledamot Stefan Wallin gick också ut med kritik mot Olli Immonens lista i somras, men fanns inte med på Putkonens lista.
Hur reagerade du när du fick höra om listan?
– Mina tankar gick till totalitära samhällen, där oliktänkare listats upp för vidare åtgärder. När Putkonen sedan började kommentera listan blev läget mer tragikomiskt. Till sist kände jag en besvikelse över att jag inte fanns med på listan, trots all min offentliga kritik av Olli Immonens sommargroda. Jag antar att Putkonen inte ville ta med nån SFP:are för att han vill låtsas att vi inte existerar.
Vad tror du Sannfinländarna hade för avsikt med listan? Ville man bara finta bort medierna från Immonen? Ville man skrämma sina motståndare till tystnad? Eller handlar det om något annat?
– Säkert var avsikten ett hopkok av allt det där, men framförallt var det ett uttryck för en infantil inställning till debatten i det öppna samhället. Onekligen lyckades Putkonen styra mediernas fokus bort från Immonen, vilket säkert var avsikten. Men att någon som hittar sig på svarta listan skulle låta sig skrämmas till tystnad tror jag verkligen inte. Jag har själv svartlistats 1982 av Samfundet Finland-Sovjetunionen såsom antisovjetisk – och det om något satte fart på min debattglädje. Putkonens listklientel reagerar antagligen på samma sätt.
Är den här typen utspel något man får lov att bara finna sig i som politiker?
– Med Sannfinländarna i politikens finrum och med taggat självförtroende får vi nog vänja oss vid nya höjder, eller snarare bottennapp, i den politiska diskursen.
Zyskowics försvarade Sannfinländarnas rätt till en lista. Har han några andra motiv till att göra det förutom att försvara en regeringskumpan? Och har han rätt?
– Jag antar att Zyskowicz resonerar som så, att också en svart lista är ett uttryck för den heliga yttrandefriheten. Och visst, en lista i sig är inget vapen. Problemet är bara att detta med listor är ett obehagligt sätt att föra ”debatt”. Följden blev förstås nu att de, som sysslar med hatprat och nattliga mejlhot, fick ytterligare vatten på sin kvarn. De listade blev så att säga friare villebråd i de virtuella kloakerna. Vilket, naivt nog, fick en häpen Putkonen att gå ut och säga att han fördömer alla typer av hatprat mot de svartlistade.
Har du som företrädare för SFP – som representerar en minoritet i landet fått känna av den upptrappade hårdheten i publika åsikter – eller är det här en av många liknande trender som kommer och går genom åren?
– Det obehagliga klimatet har nog eskalerat till följd av att populismen och udda politiska varelser klivit in i finrummet. Vissa tror att det blivit rumsrent att hatprata och att nätet på något sätt är ett mindre officiellt forum för detta. Själv måste jag säga så här: hade jag kommit undan med att bli svartlistad av en sannfinländsk buffel så skulle jag vara lättad. Men så har det inte varit. Jag har som minister och riksdagsledamot inte offentligt rapporterat om vad jag och min familj fått utstå. Det vore att ge galningarna den publicitet de ju är ute efter. Men visst har jag fått e-mail där man berättat att jag kommer att skjutas, i vilken kroppsdel, varför, och med vilket slag av vapen. Och en massa annat.
Har du polisanmält hoten mot dig och din familj?
– Alla allvarliga fall sköttes av statsrådets säkerhetstjänst eller Skyddspolisen.