Mega Unit-supercontainern med ett tillhörande lastningsystem är MacGregors svar på hur man förbättrar hårdvarudelen av sjölogistiken.
Text: Marcus Prest
Ari Viitanen jobbar med kundlösningar för MacGregor. I REBUS-projektet och i sitt arbete överlag är hans uppgift att maximera användningsvärdet för de lösningar kunderna investerat i. Under de senaste årtiondena har optimeringsarbetet för att göra sjötransporterna lönsammare fokuserat på optimering av bränsleförbrukning, driftskostnader och arrangemang för kapitalet som behövs för att köpa fartyg.
– Men på den vägen kommer man inte längre att göra någon avgörande skillnad i lönsamhet, säger Ari Viitanen.
– Det som krävs är en omvandling av hela det logistiska systemet.
Mega Unit-containern (se tidigare artikel) är MacGregors svar på hur man förbättrar användningsgraden för lastfartyg – både i fråga om att göra lastning och lossning snabbare men också i att få fartyget att använda sin kapacitet till havs bättre. Det vill säga göra det så lätt som möjligt för fartyg att ta emot last och vara flexibla så att de kan använda sina lastutrymmen möjligast effektivt.
– Med andra ord: maximal användningsgrad för hela systemet. Det åstadkoms med dessa Mega Units bland annat genom att det går att separera olika typer av last. Det vi tittar mycket på är hur man bäst och effektivast rengör Mega Unit-containrarna så att de så snabbt som möjligt är användbara för alla tänkbara varor.
En skiss på ett fartyg med öppet däck och egen kran. Fartyget är lastat med Mega Unit-containrar. Bild: MacGregor.
Är det möjligt att tillämpa Mega Unit-systemet på gamla fartyg?
– Jo, systemet går delvis att genomföra på gamla fartyg men bäst blir det förstås med nya fartyg.
– Det som samtidigt behövs är ett system för intelligent användande av resurserna. För att göra det krävs en digitalisering av affärsmodellen och digitalt kompatibel hårdvara.
Hur ser motståndet mot förändringarna ut, man kan tänka att det finns spärrar för den utveckling ni ser framför er?
– Det är en konservativ bransch och ingen kan åstadkomma förändringen ensam. Vi försöker avlägsna alla praktiska hinder på vägen. Det är helt klart att den här branschen kommer att förändras och att det gäller att göra det bästa möjliga av det tillfälle vi nu har.
Asko Pitkänen, skeppbyggnadsingenjör vid MacGregor har haft hand om det konceptuella tekniska planeringsarbetet för lastning och lossning av fartyg – det vill säga han har jobbat med de övergripande problemlösningsfrågorna (till skillnad från planeringen av de minsta detaljerna i de olika maskinerna). Meriaura och Rauma Marine Constructions har tillsammans med Pitkänen och MacGregors utvecklingsavdelning arbetat för att planera framtidens fraktfartyg. Grundproblemet för Pitkänens grupp har varit: Hur få last ombord och av båten så snabbt och smidigt som möjligt?
– Först arbetade vi med ett system som byggde på en multi-wheel-plattform; en månghjulad truck eller plattform som kunde åka av och på båten som en lastbil utan hytt, säger Pitkänen.
– Men utmaningen är att hålla fartygsdäcket helt plant och i linje med kajen så att månghjulingen kan åka från kajen på däck och tillbaka från fartygets sida. Det går att ställa däcket mot kajen med hjälp av fartygets ballasttankar men svårigheterna kommer emot med djupbegränsningarna i hamnarna och dessutom tidvatten som vi inte har mycket av här men som det finns mera av på andra håll.
Så nu ser lösningen ut som att fartyget bär med sig sin egen kran?
– Ja, så ser planen ut just nu. Men saker och ting lever ännu.
I juni 2016 ska MacGregor gör sitt första fullskaliga test av lastningssystemet.