Den fjärde säsongen av TV-serien Game of Thrones är i full gång. Serien diskuteras i dagstidningar, television och sociala medier. MfÅA diskuterar seriens popularitet och brutalitet med två fans.
Text: Marcus Prest
Fantasy TV-serien Game of Thrones tittarsiffror har ökat säsong för säsong. Serien har också varit ett ständigt diskussionsämne både i underhållnings- och kulturspalterna sedan det första avsnittet visades år 2011. Diskussionen är delvis en fortsättning på den statushöjning som TV-serierna fått under 2000-talet, kanske främst tack vare maffiaskildringen The Sopranos.
Betal-TV-kanalen HBO, Home Box Office, som producerat både The Sopranos och Game of Thrones anses vara en föregångare i skapandet av TV-serier av hög kvalitet.
Den höga kvaliteten har bidragit till att TV-serieformatet kallats ”den nya romanen”, vilket också har att göra med att TV-seriernas manusförfattare behandlas likvärdigt eller rentav med större respekt än regissörerna.
Producenterna ges inte heller samma möjligheter som inom Hollywoodfilmen att kompromissa med eller skriva om manus för att stämma av storyn med vad man tror att har största möjliga genomslagskraft hos en genomsnittspublik. Det har gjort att TV-serierna kunnat ta tag i och behandla ämnen som i regel anses för komplexa, känsliga, och långrandiga för biopubliken.
Game of Thrones är den första fantasyserien som gjorts med samma höga kvalitetskrav över hela skalan som andra stora TV-serier. Game of Thrones bygger på romansviten A Song of Ice and Fire av George RR Martin. Serien har överösts med lovord, men också fått kritik. Bland annat för seriens cynism och brutalitet.
– Det är svårt att säga exakt varför serien är så populär, säger Ben Roimola, ansvarig utgivare för tidningen Enhörningen.
– Delvis beror det på att böckerna har haft så stor framgång. George RR Martins romanserie har nämligen massor av fans.
– Fenomenet kan kanske beskrivas som en snöbollseffekt. När böckernas många fans fick höra att det ska bli en TV-serie, dessutom gjord av bolaget HBO som är känt för att göra saker lite annorlunda och också med bra kvalitet, byggdes det upp en hype kring Game of Thrones. En hype som bara växte.
Ben Roimola säger att Game of Thrones för tittare som varken har någon relation till romanerna eller till fantasylitteraturen till att börja med ser ut som en medeltida dramaserie med vissa, men sparsamt använda fantastiska inslag. Roimola menar att serien inte genast utmanar tittaren med scener som placerar den för långt från vår värld. Det gör att den lättare går hem för den som är ovan med fantasy.
– En del saker får en masseffekt runt sig, andra får det inte. Det är inte enkelt att säga vad som gör att en del saker fungerar. Varför fick till exempel Harry Potter det genomslag den fått – det var garanterat inte den första berättelsen om en pojke som blir trollkarl och inte heller den bästa.
– Jag tror inte att TV-serien Game of Thrones har så stora tittarsiffror för att det är en fantasyserie som för att det är ett historiskt drama. Trots att fantasy är rätt stort är fantasy ändå en nischgenre. Man måste hitta sätt att locka in folk ifall man är intresserad av en större publik.
Vad menar du med att kalla Game of Thrones ett historiskt drama då serien utspelar sig en fantasivärld?
– Serien anspelar på medeltida förhållanden och vår värld. Game of Thrones värld är främmande men inte så främmande. Man visar slott, svärd, medeltida rekvisita och så vidare. Man kan lätt se förbi fantasy-aspekterna.
– Någon har jämfört Game of Thrones med rosornas krig, alltså intrigerna mellan Lancaster och York på 1400-talet, och påstått att det är därifrån Martin hittat sin inspiration. Poängen är alltså att Martin hittat material i medeltida historia som han bakat in i sin fantasivärld.
Sofia Sjö, forskare i religionsvetenskap och populärkultur vid Åbo Akademi, är också intresserad av fantasy, scifi-litteratur, serier och filmer, påpekar att det alltid, både i fantasy och scifi måste finnas en kontakt till vår värld. Det är den kontakten som gör berättelserna intressanta och relevanta.
– Serien har en stor ensemble karaktärer som vandrar in och ut ur berättelsen. Det är en av de viktigare aspekterna i vad som gör serien speciell, men inte unik eftersom det idag är rätt vanligt med serier med ett fokus på många karaktärer. Serier av det här slaget visar att TV-publiken klarar av att hålla reda på en mängd olika personer och berättelser samtidigt, och att publiken uppskattar den typen av handlingar.
– Sedan uppstår ju Game of Thrones inte heller ur tomma intet. Ett grundarbete när det gäller fantasy-serier har gjorts av produktioner som Xena och Hercules. Och inte att förglömma Buffy the Vampire Slayer och under senare tid även True Blood. De här serierna har visat att det finns ett intresse för fantasy och att fantasy också fungerar i TV-format.
– Det är kanske också viktigt att påpeka att det inte är frågan om något enkelt formulär, säger Roimola.
– Sagan om ringen-filmerna, som också utgör en grund för Game of Thrones publik, visade att fantasy kan inbringa enorma intäkter på vita duken. Jag väntade mig att man skulle göra mängder bra fantasyfilm efter det. Men så är inte fallet. Det mesta som gjorts i samma genre efter Sagan om ringen har varit skräp som försökt kopiera något slags fantasy-formulär utan någon nämndvärd framgång.
Game of Thrones visar liksom många andra HBO-serier betydligt mera sex och nakenhet än vad andra kanaler gjort tidigare – den nakenhet som främst visas är halvnakna kvinnor i sexscener. En del kritiker menar att den kalkylerade nakenheten är en viktig del av Game of Thrones framgång.
– Det är för enkelt att säga att det är de bara kvinnobrösten som är nyckeln till Game of Thrones succé, säger Roimola.
– Men brösten visas naturligtvis inte av misstag. Försäljningen av serien spelar på dem – också. Jag har inte själv sett den fjärde säsongen eftersom Yle ännu inte börjat visa den, men någon på Twitter skrev att det bara tog några minuter in i första avsnittet av fjärde säsongen innan de första nakna kvinnobrösten dök upp. Som trick är det billigt, men det är förstås mer än bara billiga trick som gör att Game of Thrones fungerar.
– Apropå nakenheten så visade TV-serien Spartacus en massa nakenhet, men där var den jämnt fördelad mellan män och kvinnor. Och den gjorde inte heller samma nummer av nakenheten. I Game of Thrones är det kvinnobröst som syns, penisar syns inte. Det har att göra med att det av någon anledning är väldigt laddat att visa det manliga könsorganet. Därför kan man också säga att de nakna brösten i Game of Thrones visas för att man vet att de lockar publik men att man ändå inte har något verkligt avslappnat förhållande till nakenhet eftersom man är väldigt noggrann med att inte visa män nakna, säger Roimola.
Ingen svartvit värld
Sofia Sjö tror att det finns en risk för att serien börjar stampa på stället vad gäller nakenheten.
– Det finns en risk för att det helt enkelt blir enformigt och att nakenheten för bort fokus från själva berättelsen.
Både Roimola och Sjö är överens om att Game of Thrones är något betydligt mera komplext än en vad en diskussion om nakenhet kan få det att låta som.
– Allvarligt talat är Game of Thrones en massiv episk fantasihistoria och inte någon dussinfantasy där ett litet kotteri räddar världen. Game of Thrones handlar om fejder mellan olika släkter. Som tittare hittar man sina hatobjekt och de som man gillar. Det finns många att identifiera sig med, säger Roimola.
– Game of Thrones fortsätter på en trend av att göra berättelser kring politisk intrig som fungerar bra i TV-serier eftersom tidsrymden tillåter det. Exempel på serier som gjort samma sak innan Game of Thrones är West Wing, Mad Men, Newsroom, säkert andra serier också, säger Sjö.
En annan aspekt som skiljer Game of Thrones från dussinfantasy som både Sjö och Roimola tar upp är att Game of Thornes värld inte är svartvit. Karaktärerna utvecklas. Storyn har också en hel del drag som man inte lätt kan vänta sig. Centrala rollpersoner tenderar också att dö, vilket gör att publiken hålls i spänning.
– Man har verkligen anledning att oroa sig över olika rollpersoners öde, har man hittat någon man gillar kan man inte alls vara säker på att den kommer att överleva särskilt länge, säger Roimola.
I dessa avrättningar av rollpersoner visar Game of Thrones scener som man kan tycka att är sadistiska i sin grymhet på ett sätt som spelar på suspekta strängar hos publiken, hämndbegär till exempel – risken är alltså att det helt enkelt blir någon slags tortyrpornografi. Hur ställer ni er till det?
– Det är en svärdsegg. Har vi att göra med ren sensationalism eller är det något man ska visa för att göra storyn rättvisa? Personligen tycker jag att det är fel att inte skildra våld i dess äcklighet. Men sedan finns det också en möjlighet att spela på äcklet, säger Roimola.
– Liksom med nakenheten är det alldeles klart att det finns en kalkyl bakom. Men man måste också komma ihåg att det är vad en berättelse för det mesta förväntas göra: man vill väcka känslor och tankar. De grymma inslagen är relevant för storyn.
Sofia Sjö anser att de grymma scenerna, och till exempel visandet av tortyren för fram viktiga poänger som påminner om de religionshistorikern Matias Gardell gör.
– Tortyrscenerna som de visas i Game of Thrones visar tydligt att tortyr sällan handlar om att få fram information. Det handlar istället om kontroll och makt. Makten över en annan människas kropp, makten att förnedra, och så vidare.
Finns det någon särskild poäng med att göra berättelser med fantastiska inslag i påhittade världar? Och varför är det så populärt nu?
– Fantasy och scifi ger författarna en enorm frihet att testa olika idéer utan fastna i frågor om hur det egentligen var här eller där, säger Sjö.
– En annan sak är att Game of Thrones är väldigt välgjord. Specialeffekterna är mycket bra. Man får ser fantastiska miljöer och effekter. Det har inte varit fallet med produktioner gjorda för televisionen under någon längre tid, men det är sådant som lockat publik till biograferna ända sedan filmer började visas. Möjligheten att få uppleva något utöver det vanliga.
– Jag tycker man kan vända på frågan. Vad är det som gjort att det man kallar realism har varit så dominerande i mainstreamen av västerländsk litteratur, television och film under nittonhundratalet? Innan det var det norm med alla möjliga fantasterier i berättelserna. Nu har vi börjat se att det fantastiska igen har kunnat börja tas på allvar även i mainstreamkulturen, säger Roimola.
Läs artikel i The New York Times där författaren George RR Martin försvarar våldet i Game of Thrones här.
Game of Thrones
Game of Thrones är en TV-serie producerad av det amerikanska kabel-TV-bolaget HBO. Seriens baseras på författaren George RR Martins fantasyromaner. Handlingen utspelar sig på de fiktiva kontinenterna Westeros och Essos. Westeros bestod tidigare av sju kungadömen. För trehundra år sedan erövrade Targaryenerna hela kontinenten men några år innan handlingen börjar störtades regimen och en ny kung installerades. När första avsnittet börjar lever kontinenten i en relativ fred,
men under ytan pågår ett ständigt konspirerande mellan de sju gamla kungadömena. Samtidigt cirkulerar rykten om ett odefinerat hot som verkar växa i de frusna ödemarkerna i norr.
Seriens första avsnitt visades 2011. Säsong fyra började visas i april i år. Ytterligare två säsonger är planerade. Den första säsongen hade två miljoner tittare medan den fjärde nu är uppe i sju miljoner.
Enhörningen
Enhörningen är den enda svenskspråkiga tidskriften i Finland som specialiserat sig på fantastik. Tidskriften startades 1987 av Ben Roimola som en papperstidskrift, men idag utkommer den enbart på webben. Enhörningen behandlar science fiction och fantasy oberoende av form (litteratur, film, teater med mera) och publicerar såväl nyheter, recensioner, artiklar som noveller. Allt material som publicerats på Enhörningens webb går att läsa gratis. Enhörningens webbsida finns på www.enhorningen.net.