Måns Broo, docent i religionsvetenskap och lektor vid Åbo Akademi. Foto: Benjamin Alm.
Yoga är en populär fritidssysselsättning för många finländare, men det är också en andlig praktik med mångtusenåriga rötter. Vad är modern och klassisk yoga, och vad skiljer dem åt. MfÅA har träffat Måns Broo för att reda ut frågorna.
Text och bild: Benjamin Alm
Yoga har varit min väg att hantera ryggproblem jag fick för snart tio år sedan, och de senaste fem åren har jag instruerat yoga. Jag har hört människor säga att de blir vigare, rörligare, starkare och mer fokuserade. Men det finns också ett äldre arv i yoga, det är inte enbart en form av fysioterapi. För att lära mig mer om dess indiska ursprung, samt hur det ser ut i dagens Finland, finns det knappast någon bättre att fråga än Måns Broo, docent i religionsvetenskap vid Åbo Akademi. Han forskar kring yoga i Finland, och har också arbetat mycket med klassiska indiska källor. Han är redaktör för Finlands ledande yoga-tidskrift, Ananda. Detta gör att han har insikt i modern yoga samtidigt som han har en anknytning till en äldre tradition.
Vad är då modern yoga?
– Modern yoga är en transnationell, kulturell företeelse. Det imaginära centrumet är Indien, i praktiken är det USA. I Los Angeles finns de främsta inspirationskällorna.
Vad är utmärkande för den moderna yogan?
– Kommersialisering. Det gäller också i Finland, yoga är något man producerar och säljer, man utbildar lärare enligt vanliga, kapitalistiska principer. De talar om vikten av att vara icke-kapitalistisk, men det sker på marknadens villkor. Förhållandet till pengar orsakar en spänning.
Broo har i forskningsprojektet ”Post-Secular Culture and a Changing Religious Landscape” intervjuat yogalärare i Åbo, och såg att alla har funderat på det här med pengar. De tar inte pengar helt för givet, som i de flesta andra verksamheter.
– Detta visar att lärarna tänker att det finns något andligt plan inom yoga, säger Broo.
– Det är något Lutherskt hos oss, som gör att vi tycker att pengar och religiositet inte passar ihop. Vi är vana vid kyrkoskatt, pengar syns inte i samband med det religiösa. Det är annorlunda i Indien, där det är självklart med butiker och kommers i anslutning till tempel, och annorlunda också i USA.
– En andra sak som är utmärkande för den moderna yogan är fixeringen vid den perfekta kroppen, något som uttrycks i estetiken. Det är vackra, unga kroppar som hålls fram. Vår tid är fysisk, allt har med det kroppsliga att göra. Det är inte helt unikt för modern yoga, det finns något av detta i klassiska texter också.
– Yoga säljs som ett sätt att nå avslappning, hälsa och skönhet. Det här skiljer det från den klassiska yogan, som utövades av asketer och människor i utkanten av det vanliga samhället. Idag är det få som ser yogan utanför, men på sextio och sjuttiotalet var yoga en del av motkulturen. Yogin var då hippie eller världsförbättrare, men idag har yoga blivit en del av vardagslivet.
– Detta har gjort yoga väldigt populärt. Det ger ett löfte om något mer, yoga är något mer, det är inte bara gymnastik. Men man låser inte fast vad det här ”något mer” är utan lämnar det öppet. Det här är medvetet, för att bibehålla mystiken och det kräver allmänna beskrivningar. Annars uppfattas det som ”religiöst”, som något dogmatiskt som andra säger. Man kallar i stället ofta yoga för andligt, och skiljer andligt från religiöst genom att anse att religion handlar om vad andra bestämmer, medan andlighet är något självvalt.
– Det ligger i tiden att andlighet är något fint, eftersom dagens honnörsord är individualitet och det personligt valda.
Broo gör mig lite ställd i sitt sätt att bemöta frågorna. Jag är van vid att man talar i mun på varandra, vilket gör att jag inte alltid tänker färdigt frågor innan jag börjar ställa dem. Broo fyller inte i mina frågor som han tror att jag menar, utan han sitter tyst och tar öppet emot min fråga, och börjar besvara den först när jag hade ställt den färdigt. Det får mig att i efterhand fundera på hur ofta jag verkligen lyssnar på de jag talar med, och hur ofta jag själv alltför ivrigt försöker komma fram i samtalet. Men intervjun fortsätter och jag vänjer mig allt mer vid Broos sätt att besvara frågorna.
Vad är klassisk yoga?
– Man kan avse två olika saker med termen klassisk yoga, förklarar Broo. För det första kan det vara ett eget filosofiskt system, med ursprung i filosofen Patanjali som levde på tre- fyrahundratalet. Yoga kan alltså vara en filosofisk skola.
– I en andra bemärkelse kan yoga syfta på en mängd andliga tekniker som strävar mot befrielse från födelse och död.
– Det finns kopplingar från den moderna yogan tillbaks till den klassiska yogan. Vissa tekniker har utvecklats och anpassats, något som skedde speciellt i början av nittonhundratalet av indiska lärare.
Det var flera trender som samverkade till det här, säger Broo och räknar upp tre.
– Det fanns då en allmän gymnastik- och hälsotrend. Samtidigt påbörjades en demokratisering och idag kan vem som helst utöva yoga. Det är för alla och inte enbart för vissa utvalda grupper. Sist kopplas det också ihop med självständighetssträvanden i Indien: de vill skapa friska och kraftiga medborgare med en inhemsk kroppskultur.
När Broo räknar upp det här går det upp ett ljus för mig. Jag känner i stora drag till hur yogan har utvecklats i väst, och jag vet efter ett par egna resor till Indien också en del om den yogan som utövas där. Men jag har inte kopplat det här till självständighetsrörelsen i Indien, trots att jag är beredd att kalla Gandhi för Mahatma. Detta visar att jag har varit individualistisk eller i alla fall opolitisk i mina försök att förstå yoga.
Men har yogan tidigare verkligen tidigare varit oförändrad i årtusenden?
– Nej, men ovan nämnda trender tillsammans med att kommunikationerna förbättrades gjorde att förändringarna blev snabbare.
Hur ser yogan ut i Finland?
– Det finns två stora grupper, den första är den yoga som lärs ut av Finlands Yogaförbund och som populärt ofta kallas hatha yoga. Den är en mjuk yogaform med avslappnad tänjning. Sedan finns ashtanga yoga, som är mer gymnastisk och fysisk yogaform. Båda dessa former brukar utövas i grupp, men varje deltagare gör ändå sin egen sak. Man har stöd av gruppen, men det blir inte en lagsport. Detta gör yoga lämplig för finländare: man gör något tillsammans, men ändå gör var och en sin egen grej. Mellan 100?000 och 200?000 har provat på yoga. Det är väldigt många!
Vad söker de?
– Främst söker de avslappning och lugn. Sedan söker de ofta en fysisk aktivitet som inte är lika aggressiv som gymnastik. Även om man ibland svettas, så finns det en viss frid i det. Yoga ses som ett alternativ till gymmet, inte till kyrkan. Det är få utövare som ser det som en andlig övning, kanske 6–7%.
Det har kommit viss kritik i Finland från kristet håll, hur ser den kritiken ut?
– Yoga har setts som en förtäckt hedendom. Under en täckmantel av gymnastik utövar man något annat. Men jag ser religion som en medveten handling, säger Broo. Man kan inte av misstag ägna sig åt religion. Det räcker inte med att råka buga sig mot Mecka för att man ska bli muslim.
Han känner inte heller till någon kristen som har avfallit från tron på grund av yoga. Däremot finns det ”kristen yoga” i Helsingfors. De börjar med bibelcitat i början, och mot slutet har de en reflektion. Jag undrar om den kyrkliga kritiken alltså är ett ryggradsmässigt avståndstagande mot något nytt och okänt, och därmed ett tomt moraliserande.
– De kristnas oro är inte helt grundlös, det skulle jag inte säga att den är. Vissa yogaformer upprepar sanskrit-ord och har bilder på hinduiska gudar. Men detta skapar snarast en exotik, och jag känner inte till någon skola där bilderna helgas, där bilderna vördas på hinduiskt sätt.
Vilka nackdelar finns det med att utöva yoga?
– Man kan skada sig också genom yoga, och intensivare former är mer skadebenägna. Men man ska inte bli skrämd för det. Det finns klara hälsofördelar med att utöva yoga, på bland annat blodtrycket, syreupptagningsförmågan och genom att det är avstressande.
Saknas det något i modern yoga?
– Förmåga eller intresse av att rikta kritik mot samhället. Det har blivit mycket ”må bra” och ”feel good”. Man tappar den kritiska udden. Yoga har blivit populärt och vardagligt, då finns en risk att man tappar sin själ.
– Går det att infoga kritiken i modern yoga? frågar jag som håller med om riskerna.
– Det var annorlunda för bara några tiotals år sedan, jämfört med nu då yoga är en integrerad del av samhället. Man kan försöka skapa en gemenskap, istället för att betona det individualistiska.
– Sedan kunde man ordna alternativa ekonomiska lösningar, där man inte tar avgifter utan istället tar emot donationer. Detta innebär sponsrade lärare istället för att tjäna levebröd på att undervisa. Det finns en talko-tradition i Finland, som lever till exempel vid Arbis.
Vilka förhoppningar har du inför framtiden?
– Icke-kommersiell yoga kommer att fortleva, även om den är under press.
– Det finns också något bra med att yogalärare är kommersiella; lärarna kan leva på det, även om det är väldigt få som gör det. Men kommersiella och professionella lärare är ofta bättre.
– De är mediakunniga och kan marknadsföra sina produkter bra. Dessutom är de ofta yngre.
– Populariteten verkar ha nått sin kulmen i USA och yoga har antagligen nått den popularitet som den kommer att ha i Finland, möjligen kommer den att växa lite ytterligare, förutser Broo.
– I Sverige har det blivit stort med medicinsk yoga: en sekulär form av yoga som närmast rutinmässigt rekommenderas av hälsovården. Dessa lärare har själva sjukvårdsutbildning och är certifierade, och sjukförsäkringen betalar. Ifall detta införs även i Finland så kommer det att innebära en stor förändring.
Tiden för intervjun börjar gå mot sitt slut, och Broo förbereder sig för avfärd. Jag för upp ett sista tema för intervjun, och frågar om det manliga och kvinnliga i yoga.
– Kroppsidealet i yoga är relativt androgynt, de perfekta kropparna är ungefär lika för män och kvinnor. Utövarna är till stor majoritet kvinnor, och även om de viktigaste lärarna tidigare har varit män så börjar nu kvinnliga lärare bli mer populära.
Varför är majoriteten av utövarna kvinnor, det är väl inte bara de som behöver yoga och avslappning?
– Nej, svarar Broo. Men kvinnor har sedan länge intutats att de måste tukta sina kroppar för välbefinnande, och försöka bringa kroppen inom kontroll. Det är mer självklart för kvinnor.
I ashtanga finns det en större andel män än i andra yogaformer, men även där är majoriteten kvinnor.
Jag går från Måns Broos kontor med lätta steg, glad över att ha träffat någon som tar yoga på allvar, och som samtidigt ser både dess för- och nackdelar. Yoga är ett komplext fenomen med många aspekter, och här har jag fått en inblick i ett religionsvetenskapligt perspektiv på yoga, något som jag hoppas fördjupar både min och läsarens förståelse för yoga.