Teslasteron

Tesla Model S är en bil från framtiden. Den andas utopi – en idé om ett samhälle som slutat förbränna fossila bränslen och blivit vettigare och rikare över hela skalan. Författaren Hannele Mikaela Taivassalo har skrivit in en Tesla i sin kommande roman. Hon säger att Teslan signalerar glamour och science fiction.

Text: Marcus Prest

När vi närmar oss Teslan känner bilen av nyckeln i min ficka och fäller automatiskt ut dörrhandtagen. Den obekanta världen av skärmar och släta ytor som vaknar till liv, data om nattens uppdateringar av programvaran, gör att mina associationer går till min första bil som hade en egensinnig uppsättning spakar och mätare. Min första bil var en Citroën CX Pallas från 1984. Den var designad av Robert Opron – en av det förra seklets största bilarkitekter.

Det finns vissa likheter med Citroën CX och Tesla Model S. Citroën CX lanserades 1976. CX var en fortsättning på rymdbilen DS: den hydropneumatiska stötdämpningen, den självuträtande progressiva styrningen, de extremt effektiva bromsarna – bilen kändes som en flygande matta, helt vibrationslös och okänslig för terräng och ojämnheter i vägbanan. Höga hastigheter kunde uppnås med bibehållet självförtroende,  även i branta kurvor. När mina grannar såg bilen nickade de och skakade på huvudet. De kallade bilen vid dess smeknamn: ”En handelsresandes död”.

Citroën CX var en fulländning av den mekaniska designen. En ingenjörskonst med blicken mot framtiden. Snabb och elegant. Aristokratisk. Oräddhet inför invecklad mekanik. Personlighet i formgivningen. Bilar som jag satt mig i fram till idag har känts konservativa och bakåtblickande i jämförelse.
Jag betalade 650 euro för min Citroën. Den läckte vatten genom takluckan ner på passagerarsätet, precis alla elektroniska system dog inom några veckor, inklusive strålkastarna. Det allvarligaste var att vänster bakaxel hade rostat sönder till den grad att backdäcket med delar av axeln när som helst kunde lossna.

När jag ännu inte kände till att bilen i själva verket var livsfarlig var mitt förhållande till henne som till en Concorde: en farkost för snabb och elegant förflyttning – kavajen hängande på klädhängare bakom förarsätet. Andra dagar förhöll jag mig till henne som till en Mirage: toppfart på motorvägen kunde få mig att fantisera om att flyga attack­uppdrag under radarn i trädtoppshöjd ut mot Rhen – andra bilister som slalomkäglor längs vägen. Bara korshåren fattades i vindrutan. Min relation varade i fem månader. Bilskroten gav mig 50 euro som tröst.

Om Citroën CX var den mekaniska ingenjörskonstens massproducerade diamant, sjuttiotalets vision av framtiden är Tesla Model S den digitala teknologins triumfartade bröllop med det mekaniska kunnandets spets. Äntligen blickar någon mot framtiden igen. Det är den unge osannolikt begåvade och lika osannolikt framgångsrike sydafrikansk-amerikanske entreprenören Elon Musk som blickar.

Foto: Robert Seger.

Tesla Model S är Musks förverkligade vision: en lyxjakt för motorvägen med motsvarande 416 fullkomligt ljudlösa hästkrafter omedelbart tillgängliga under höger fot, lägre luftmotståndskoefficient än någon annan bil – fullpackad med elektronik och mekaniska finesser. Bilindustrins motsvarighet till skillnaden mellan trådtelefonen och iPhone. En ny sorts spelare på planen. Två ton maskineri, helt och hållet eldrivet som rör sig från noll till hundra kilometer i timmen på 4,4 sekunder. Två–tre sekunder senare visar mätaren 130. Sedan upptäcker jag polisens kamera och lika hastigt visar den digitala mätaren 82. Jag svänger in bakom några långtradare. Jag studerar instrumenten. Bilen är konstant uppkopplad till nätet. Den stora pekskärmen som täcker hela instrumentpanelen visar navigationsgrafik från Google Maps. Grafiken berättar om trafikläget på Ring III. Den berättar om tillgängliga radiostationer, alla servicepunkter i närheten, presenterar vägskyltar jag ska hålla koll på vid displayen vid mätartavlan.

Författaren, filosofie magister Hannele Mikaela Taivassalo som sitter bredvid mig upptäcker prislappen inslagen i laminerad plast: €?119?000 – hon tittar på mig medan hon lägger lappen åt sidan: inte tänka på pengar nu. Äg fordonet nu när du sitter i det. Jag noterar att luftstötdämpningen är inställd på comfort. Jag ställer om till sport. Bilen rör sig som ett rakblad över asfalten. Lätt snöfall. Betong och högspänningsledningar. Blinkers ut – in i vänster körfält. Bilar i backspegeln närmar sig. Pedalen rör sig tre centimeter neråt: våra ryggar trycks mot sätet, Taivassalo ropar till av glädje, fordonen i backspegeln avlägsna med en gång – viadukter blixtrar förbi ovan glastaket. Den beräknade tiden att nå hamnen i Nordsjö sjunker – markant.

Observationer: Bilen ligger lågt, tyngdpunkten känns centrerad. Luftstötdämpningen och den extremt styva bottenplattan gör det svårt att känna exakt hur den ligger men den är till exempel inte framtung. Bilen känns över huvud taget inte tung alls trots att den väger 500 kilogram mer än de flesta bilar jag kört. Karossen är i aluminium med en bottensköld av titan. Det är den stora batterimodulen som väger.

I det återkommande accelererandet och bromsandet i kryssandet mellan bilar på väg åt samma håll men i ett annat tempo är antispinnsystemet ständigt i arbete – men helt diskret. Man kan konversera i bilen i låg samtalston oberoende av fart. Champagne skulle vara lämpligt att servera. Det går också att köpa en autopilot till bilen, GPS-styrd med den omedelbara trafikbilden kartlagd med bilens egen sonarmatrix (aktiv ljudssensor).

Vi kör genom tunneln som leder ner till hamnen. De stora fläktarna i taket, tunnelns böjning, ljuset från skärmarna på mätartavlan gör att det känns som att köra i Blade Runner. Vi stannar i hamnen för att fotografera. Vi kör tillbaka till bilsalongen för att fotografera lite till. Medan fotografen förbereder sig pratar vi om Teslan, om vad det är vi håller på med när vi låter oss fotograferas tillsammans med en bil.

Foto: Robert Seger.

Hannele Mikaela Taivassalo – I din kommande roman In Transit nämner du att en av bipersonerna har en Tesla – vilken typ av markering är det?
– Ja, inte ens har en Tesla, och det är inte heller oviktig: en av huvudpersonerna kör tillfälligt en Tesla som hon lånat av en biperson som inte heller äger den själv, och inser jag nu, det visar hur allt är flyktigt, obestående i In transit. Den här episoden utspelar sig dessutom i Los Angeles, i utkanten av Hollywood, drömfabriken, the American Dream. Bland drömmarna, och det flyktiga.

– Men jag går lite tillbaka här, till något mera allmänt om bilar. Alltså: jag kan inte säga att jag gillar eller intresserar mig för bilar i största allmänhet. Men du sade tidigare någonting om att det finns bilar och bilar, alltså det där om bilarna som också är en dröm om någonting, en bild etcetera.
– Det som intresserar mig är just kategori B, bilar som är mer än bilar i allmänhet.

Vad är det som gör en bil till mer än en bil?
– I text märker jag att jag ofta använder fordon. Säkert just för att mina centrala teman ofta rör sig kring rörelse, från en punkt till en annan, rastlöshet, sådant. Och gällande bilar har jag, trots att jag inte alls är en sådan som vet något om bilar, alltid lust att specificera vilken typ av bil det är frågan om, för att jag tycker att det är ett val, en berättelse i sig.

– Utanför texten, i verkligheten kan jag intressera mig för bilar som är way over the top eller way under. Jag blev en gång kär i en silvergrå 60-tals Porche. Jag trodde att jag måste köpa den, vilket var en helt huvudlös tanke. Jag hade till exempel inga pengar. Jag lyckades tänka rationellt då och köpte inte.

– Jag känner också dragning till sådant som är slitet, ruffigt. Men här också: det är inte det tekniska, det är snarare det visuella, idén, berättelsen, vad föremålet uttrycker som intresserar mig.

Vad är det här begäret? Vad är det att vilja ha en bil, eller något annat föremål i just den betydelsen?
– För det första är det irrationellt! För det andra är det omöjligt.

Men vad är det man vill när man vill ha den där bilen?
– Vill man ens ha den, är det kanske lusten i sig som är det centrala? Annars är det väl så att man behöver en bil för att ta sig från punkt A till punkt B.

Det är en bra fråga, det där om det är lusten i sig som är det viktiga – för den frågan antyder att man inte kan tillfredsställa det där begäret med att köpa, få föremålet?
– På något sätt så, ja.  Och om man vill ha en silvergrå Porsche eller en röd Tesla så handlar det inte bara om att ta sig från punkt A till B. Då handlar det om en föreställning om någonting, möjligen om sig själv, men inte nödvändigtvis så, men det handlar nog mycket om drömmar, om en fiktion, på något plan. Men jag vet inte om jag tycker att det handlar om identitet, åtminstone inte för min egen del. Jag identifierar mig inte med en silvergrå Porsche. Den bilen, eller någon annan bil för den delen, beskriver mig inte alls. En silvergrå Porsche är ingenting som finns med i en bild av vad jag är, vad jag behöver.

Men när du kände behovet att äga den – vad var det då som hände?
– Det var faktiskt en skönhetsupplevelse, erotiskt nästan. Och någonting i det totalt irrationella som lockar mig.

Kan du utveckla hur den upplevelsen kopplade till den bilen?
– Jag såg den, tänkte: herre-gud-så-vackert. Formgivningen, färgen. Så ska bilar se ut, inte som de här skittråkiga bilarna som kör runt här i snösörjan, hahaha, jävligt korkat svar, just typiskt.

Nej – det är ett bra svar. Det du säger pekar i en riktning som visar på något jag tror att man borde få tag på.
– Nå då så: vad säger en Tesla? Det går ända tillbaka till namnet, och till Nikola Tesla. En excentrisk elektrisk uppfinnare. Sci-fi-vibbar. Och angående den plötsliga lusten att köpa en Porsche eller en Tesla: det handlar om en hunger, ett begär. Man vill ha något utöver det som man behöver – en Porsche är ju just någonting man inte behöver. Medan en Tesla har den där ekologiska aspekten som man dessutom kan gratulera sig själv med.

– Jag kan också känna ett intresse just för Tesla på just det sättet. Formgivningen är attraktiv, en känsla av framtid, att förflytta sig till framtiden, och att gratulera mig själv till att ha räddat världen litet. Det är det modernistiska arvet, futurismen, känslan av rörelse. Tiden – som fragment och tempo. Världen som fortfarande verkar expandera och därför upplöses i fragment, tempot som fortfarande verkar accelerera, och man vill ha just den där accelerationen, adrenalinet.

I de här bilderna där vi poserar, tillsammans med bilen: Förutom att det är roligt – vad tänker du om bilderna och att posera på bilder framför och i en bil – jag menar man hamnar lätt in på rätt så förtutsägbara spår om kapitalism och könsstereotyper i en diskussion om dem (bilderna)?
– Bilen är också en metafor för frihet, ett fordon som tar dig till den punkt du själv bestämmer, styrd av dig själv, du själv i hästkraftspotens. Det är en dröm om frihet, dynamik. Men den här specifika typen av bil, som en Tesla är, är samtidigt också drömmen om den frihet som kommer med pengar, att du till exempel har makt att göra ett estetiskt och ekologiskt val. Det handlar alltså inte om identitet utan snarare om en fiktion, en dröm.

– Och i de här bilderna uttrycks en idé om glamour. Glamour är ett ord vars etymologiska rötter handlar om förtrollning, magi, men också illusion. Glamour är någonting upphöjt; det åtråvärda som andas mystik och spänning. Skönhet, lyx, kanske berömmelse. Dröm och begär.

– Frågor uppstår: kan man över huvud taget visuellt gestalta drömmar och begär kring bilar med ett kvinnligt, men gärna utmanande, subjekt utan att hon, det vill säga jag, blir ett objekt på grund av stereotypa mönster och eller stereotypa blickar? Tveksamt. Men man måste pröva. Just för att det är så omöjligt. Kan man försöka omvärdera, erövra blicken, feminisera metaforerna? För att det erotiska – på många områden – inte per automatik ska behöva vara lika med sexistiskt? Jag har inga svar, mest frågetecken.

• • •

I tåget till Åbo: Jag letar upp artiklar om Teslan på min mobil och slås av hur snabbt det som i ena ögonblicket är science fiction i nästa ögonblick är alldagligt: jag sitter i ett tåg som i nästan 200 kilometer i timmen rör sig genom mörkret medan jag sitter och läser artiklar uppkopplad till det globala informationsnätet med hjälp av en rektangel som jag bär i min ficka.
Tesla Model S var den mest sålda bilen i Norge år 2013 – där kanske bilen inte längre har samma känsla av exklusivitet som den har i Finland – här har det hittills sålts 100 stycken Model S. Det kommer kanske inte att dröja länge innan Teslan kommer att te sig som min Citroën med rutten bakaxel och min uppspelthet över Teslans prestanda kommer att framstå som komisk. Men vid det laget bor Elon Musk antagligen på Mars.
För oberoende av hur snabbt den nya teknologin smälter in i allt det vi tar för givet visar Teslan hur man kan göra något som går tvärtemot alla gamla sanningar om vad som är möjligt. Elon Musk har inte bundit upp sig de i gamla modeller som den globala bilindustrin envist vägrat förnya. Teslan ger en känsla av att det på riktigt är möjligt att göra saker radikalt vettigare och bättre för alla. Glamouren är ett sätt att sälja bilen. Men redan i år kommer Tesla Model X, baserad på teknologin från Model S men till ett avsevärt lägre pris.

Hannele Mikaela Taivassalo

Foto: Robert Seger.

Författaren Hannele Mikaela Taivassalo är född 1974 i Kronoby. Hon är bosatt i Helsingfors. Förutom prosa har hon även skrivit dramatik, både för scen och för radio. Hon har publicerat tre romaner, ett antal noveller och publicerats i flera antologier. Hon har även gjort barnböcker och pjäser. Hennes kommande roman heter In Transit och ska enligt planen publiceras våren 2016.

År 1996 erhöll Taivassalo tredje pris i Arvid Mörne-tävlingen för sin lyrik. För romanen Fem knivar hade Andrej Krapl erhöll hon Runebergspriset år 2008, samt Svenska litteratursällskapets pris ur Astrid och Bertel Appelbergs fond samma år.

Elbilar och elnätet

När elbilar introduceras i en större skala kommer det att leda till en elkonsumtionstopp under natten när bilarna laddas, vilket i och med nuvarande modell är mycket bra, men när folk sedan tagit sina bilar till jobbet och pluggar i dem för laddning igen – cirka två timmar efter morgonrampen som man ser i elkonsumtionen då folk förbereder sig för att gå till jobbet – kommer det en ny topp i efterfrågan. Den toppen har inte funnits förut, säger Magnus Gustafsson, docent vid industriell ekonomi vid Åbo Akademi.

– Det finns en vision om att folk med elbil, säg att man har en 85 kilowatts Tesla, skulle ladda batterierna med billig natt-el för att sedan sälja samma el igen på morgonen för några euros vinst per dag. Det är fantasier. Att någon större mängd av de människor som köper en så dyr bil kommer att gå med på att använda sin bil som ett batteri för elnätet för att själv tvingas ta bussen medan bilen laddar ut, it ain’t gonna happen.
– Det finns i sig inget problem med elbilar. Den nya konsumtionstopp som kommer av att elbilar introduceras till nätet kan skötas med större flexibel kapacitet.
Läs vår intervju med Gustafsson.

Laddningsstationer

Tesla Motors har installerat 100 stycken Supercharger-snabbladdningstationer i Sverige. Där laddar man sin Tesla gratis – ett livstidsavtal för den som köpt en Tesla. I Finland håller nätverket på att byggas ut i storstäderna, Södra Finland och längs västkusten upp till Sverige. Man kan ladda en Tesla ur ett vanligt eluttag. På virta.fi kan man följa med hur elbilismen utvecklas i Finland och på Virtapistes facebooksida får man ett uppdaterat nyhetsflöde om el-bilar och laddningsstationer, främst med fokus på Finland men också med internationella nyheter.

Elon Musk

Den sydafrikansk-amerikanske entreprenören Elon Musk är född 1971 och framgångsrik som en seriefigur. Han ligger bland annat bakom Tesla Motors, Paypal, det framgångsrika rymdteknologibolaget Space-X (som konstruerar Dragon Spacecraft) och Solarcity (USA:s näst största tillverkare av solkraftssystem). Elon Musks TED-talk.

Tesla Model S. Produktionen började år 2012. Den säkraste bilen som testats i USA. Väger 2?100 kg. Räckvidd 430–500 km per laddning. Effekt: 310 kW (motsvarande 416 hk). Acceleration: 0–100 km/h på 4,4 sekunder (den fyrhjulsdrivna versionen under 3,5 sekunder). Toppfart begränsad till mellan 210–250 km/h. Lastutrymmet motsvarar kapaciteten hos en herrgårdsvagn (bland annat tack vare att det inte finns någon motor under frontplåten). Foto: Tesla Motors.