HENRIK SERUP Christensen, docent och akademiforskare vid ämnet statskunskap vid Åbo Akademi kommenterar några aspekter av de utmaningar som ligger i EU:s nära framtid.
Det europeiska försvaret
– Sedan andra världskriget har Europa varit beroende av USA för sin säkerhet. För de europeiska ländernas del har man sedan Sovjetunionens sönderfall ställt om sin militär, som i omfattning krympt kraftigt. Nu är den ställd för att möta terrorism och inte ett sovjetiskt pansaranfall som den var under kalla kriget. Med Putins senaste agerande har det igen blivit aktuellt att tänka om.
– Samtidigt är det viktigt att tänka på att Putins Ryssland utgör en annan hotbild än Sovjet. Dagens Ryssland är inte samma enorma supermakt som Sovjet.
– Men för Finlands del är det klart att Putins agerande oroar. Han följer inte de etablerade spelreglerna och hans agerande verkar ibland ologiskt, vilket också betyder att innebörden för Finland blir oklar.
De populistiska rörelserna
– De populistiska rörelserna inom EU är emot internationellt samarbete och EU. De populistiska rörelserna är en klar utmaning för det europeiska samarbetet.
– Samtidigt är det ur demokratisk synvinkel förstås inget som säger att vi måste ha ett EU. Men man kan lugnt säga att det skulle bli ganska kaotiskt om EU upphörde att existera.
– Det finns stora perspektivskillnader inom de olika populistiska rörelserna. Men det som går att säga att de har gemensamt är att de säger sig göra uppror mot ”eliterna”. Och många av de klagomål som de framför kan stämma, de har en verklig botten – det är många som inte fått det bättre under de senaste åren. Men det betyder inte att det skulle bli bättre för dem om EU upphörde eller att de lösningar de kommer med skulle vara bra. I många länder är stora delar av befolkningen skeptiska mot EU – men inte nödvändigtvis mot tanken om ett europeiskt samarbete.
– Invandringen är också ett av de problem som de euroskeptiska pekar på. Om man ser på nuvarande invandringsproblem – vissa människor tycker att det finns stora problem, som tycker att vi har ”öppna gränser”, och att vi ”inte kan styra vem som kommer hit”. Det här är tankar som populistiska partier utnyttjar.
– EU-motståndet uttrycks också i idén att byråkratin som sitter i Bryssel gör livet krångligt. Men även om det finns byråkrati gör EU på många sätt också livet lättare för de europeiska medborgarna. Som privatperson märker man det när man reser – men det gäller för en mängd andra områden också. Inte minst vad gäller handeln.
– Sedan tror jag att många i Storbritannien kommer att inse hur stor nytta de haft av EU nu i och med Brexit då de blir utan de fördelar de haft. Eller många har kanske redan börjat förstå vad de är på väg att förlora.
Men kan man inte se att en stor del av EU:s interna problem och också imageproblem är att finanspolitiken dominerar på ett sätt som kör över allt annat, över alla andra hänsyn? Det värsta exemplet är hur man betedde sig i Grekland.
– När det gäller Grekland är det är klart att många av åtgärderna var en katastrof för grekerna. Men jag tror inte att det handlar om någon dedicerad illvilja – man trodde på allvar att euron stod inför en kollaps. De krav man genomförde ansågs vara nödvändiga för att rädda euron, men de har haft en långvarig dålig verkan på landets ekonomiska utveckling. Men det betyder inte att EU skulle vara i finansvärldens ficka.
Delvis på tal om Grekland och delvis på tal om EU:s möjliga framtid, så har den slovenske filosofen Slavoj Zizek gått åt den EU-kritiska vänster som i fråga om Ukraina innan kriget med Ryssland bröt ut i öst, försökt berätta för ukrainarna att de inte ska gå med i EU med hänvisning till Grekland – ”titta hur dåligt det går för Grekland”. Žižek menar att ukrainarna mycket väl förstår situationen i Grekland men att de EU-skeptiska inte förstår hur livet ser ut i ett land som Ukraina, att de EU-kritiska inte inser hur det är att leva under ett oligarkvälde som EU skyddar från.
– Jag vet inte mycket om varken Ukraina eller Žižek. Landet befinner sig förstås i en svår situation. Ser man på helt grundläggande nivå är levnadsstandarden oerhört mycket högre på EU:s medelnivå än vad den är i Ukraina. Just nu handlar det för EU:s del om att på olika sätt att stöda Ukraina i kampen mot Ryssland.
– Och när man talar om Ryssland så är det nya att Putin agerar med så öppna maktmedel. EU:s problem är att man inte har militära medel att backa upp sin politik med. Men med de ekonomiska maktmedel man har använt har man lyckats ganska bra. Och i det större perspektivet handlar det om att se till att de förra östblocksländerna hålls mer eller mindre demokratiska, det gör man också med bland annat ekonomiska incentiv.
Splittring eller djupare integration
– EU kan stå inför splittring. Det är helt klart ett realistiskt scenario om Le Pen vinner franska presidentvalet i maj. Och det är klart att om Frankrike går ut ur EU – då finns det inte så mycket kvar av EU. I nuläget är även Ungern och Polen skeptiska till EU.
– Tysklands vision är däremot ett djupare integrerat EU. Och Brexit kan sätta fart på en ökad integration inom EU, för England har varit skeptiskt till att öka integrationen. Man kan också tänka sig att integration framskrider i olika hastigheter för olika länder.
– Men även om Le Pen inte vinner betyder det inte att EU-skepticismen försvinner någonstans.
Turbulensen inte unik
– Det har ju förut också varit lite upp och ner, till exempel det som kallas Crisis of the empty chair – den strandade EU-författningen
– Den här typen av problem har ofta lett till en fördjupning av samarbetet. Det är första gången ett land går ut – det är förstås nytt – men EU har också tidigare stått inför kriser och har kommit starkare tillbaka.