KIM HOLMBERG, forskare i ett projekt om sociala medier i vetenskaplig kommunikation vid Wolverhamptons universitet och föreläsare i kursen The Social Web vid Åbo Akademi, har ingenting att invända i det André Jansson skissar upp.
– Jag håller definitivt med om den narcissistiska bilden som framstår på Facebook. Delvis är den kanske omedveten, man delar endast positiva saker om sig själv. Å andra sidan har jag sett att folk som delar negativa saker får stöd och medhåll. Fast mycket är det semesterbilder från exotiska resemål som syns.
Holmberg tar upp fenomenet med glansbilden på Facebook som gör folk deprimerade, något som diskuterades i riksmedierna för en tid sedan. Att bilden av individen på Facebook kan bli en simulation av en framgångsrik livsstil, just som Jansson säger, men att man lätt glömmer bort att det handlar om just en glansbild, och därför känner sig misslyckad i relation till den.
– Samtidigt finns en annan aspekt, som är intressant och till viss del farlig, nämligen hur heltäckande bild man kan få av en person genom att studera ett Facebook-konto. Och det är just där Facebooks finansiella värde finns. Om du inte betalar för en tjänst är du produkten.
På tal om big data är Facebooks uppgifter inte på något enkelt sätt tillgängliga för forskare, eller kommersiella aktörer för den delen heller. Uppgifterna måste köpas. För forskare med kvantitativ inriktning är Twitter mera intressant.
– Man har märkt att det finns en korrelation mellan de sinnesstämningar som uttrycks på Twitter och Dow Jones-indexet. Då Twitter ”moods” blir positivare stiger börskurserna inom kort.
– Det är väldigt intressant, saker som inte är direkt uppenbara för vanliga användare som kanske främst ser att någon meddelar att de lagar mat eller byter blöjor. Men när man har tillgång till miljontals meddelanden börjar mönster framstå.
Samtidigt är mönstren inte entydigt enkla att tolka. Inför påvevalet samlade Holmberg mellan februari och mars in 700 000 tweets som innehölls spekulation om valet.
– Kardinal Bergoglio, som det sedan blev, nämndes i nio av dessa sjuhundratusen tweets, medan mediernas favorittippade kardinaler Turkson och Dolan nämndes kring 1?400 gånger var.
Allt vi gör i de sociala medierna, alla nyheter som vi delar och alla rekommendationer fungerar som direktreklam. En fara med det som Holmberg lyfter upp är att om vi i Facebook och i andra sociala medier omger oss med likasinnade finns det en risk att vi endast förstärker våra egna idéer och ideal.
– Det är problematiskt om ens värderingar aldrig blir utmanade. Om man till exempel tar de värsta exemplen, som skolskjutningar, hittar man garanterat en hel grupp människor som är varma anhängare av något bestialiskt. Och det kan ge intrycket av att man har ett betydligt bredare stöd för vad man nu råkar ha fått för sig än man i själva verket har.
Vad gäller övervakningen av sociala medier och vår aktivitet på nätet är Holmberg inte överraskad av de senaste avslöjandena om NSA:s spionage.
– Man ska inte inbilla sig att det kommer att upphöra bara för att det blev avslöjat. Spionage som det här kommer stormakterna aldrig att sluta med.
Kim Holmberg finns själv på Facebook. Hans strategi är att ha en helt öppen profil – vem som helst kan se allt han lägger ut där.
– Efter att ha överlagt med mig själv kom jag fram till att det finns mindre chans för att jag postar något jag ångrar om jag håller allt helt öppet. För det man sätter dit är omöjligt att få bort.
MARCUS PREST