Jeanette Öhman
Att våga vara flera saker samtidigt är en egenskap som veckans gästkolumnist Jeanette Öhman beundrar hos amerikaner.
Jag säger inte att alla föräldrar på min sons skola i Santa Monica har blekt sina tänder, men det händer att jag känner mig som en (ursäkta mina fördomar) britt från 70-talet när jag ler i deras sällskap. På så sätt är Kalifornien lite som att leva i en amerikansk tv-serie. Folk har onaturligt jämna och vita tänder och pratar mycket.
Människor är på det stora hela mindre ängsliga här i USA jämfört med hemma i Finland. De är till exempel inte så noga med att skilja åt populärkultur, nyheter och högkultur. Tv och film kommenterar och förklarar samtiden lika mycket som litteraturen, konsten och traditionella nyhetsprogram gör, ibland till och med bättre.
Det amerikanerna nämligen har fattat är hur mycket populärkulturen påverkar oss och att den kan vara lika välgjord och givande som vilken som helst annan kultur. På universitetet USC där jag i fjol gjorde en master of arts, använde professorerna tv-serier som Mad Men, Breaking Bad, Girls och Veep som exempel och referens under var och varannan föreläsning. Det vi ser på tv avspeglar och skapar verkligheten, menade de.
I USA ger satirprogram som Last Week Tonight och The Daily Show ofta bättre samtidsanalyser än renodlade nyhetsprogram som Fox News och CNN. Det är tradition att sittande presidenten skämtar friskt på Vita husets korrespondentmiddag och riktiga brott som morden i podcasten Serial på NRP och i tv-dokumentären The Jinx på HBO konsumeras som om de vore fiktiva deckare. Allt smälter ihop.
Det är därför Barack Obama gästar Zach Galifianakis Between Two Ferns och kvällsshower med David Letterman och Jimmy Fallon. Att visa att man har (manusskriven) humor och är en del av populärkulturen är en klar fördel inom politiken. Och vice versa, tv-serierna vill vara en del av den politiska diskussionen.
The Good Wife och Scandal gjorde blixtsnabbt sina egna versioner av polisskjutningen i Ferguson förra året. The Good Wife skrev också in en episod där en religiös bagare vägrade baka en bröllopstårta åt ett gaypar. Exakt samma sak hade hänt några veckor tidigare i delstaten Indiana. Vill man ta det ett steg längre, och bli lätt konspiratorisk, kan man spekulera i om Barack Obama fick draghjälp av att den populära tv-serien 24 ?hade en icke-vit president. En svart president, men givetvis en vit man som räddade världen.
I USA förväntas man bli road. Vare sig det är traditionellt politiska budskap, tv-serier eller riktiga brott ska de vara paketerade i snygga och underhållande format. Nöje är inte motsatsen till innehåll. Det amerikanska självförtroendet är inte ängsligt inför att vara underhållande och seriöst samtidigt.
Jag behöver knappast räkna upp alla problem i det extremt kapitalistiska amerikanska samhället, men att våga vara fler saker samtidigt är den egenskap jag beundrar mest hos amerikanerna. Det är också det jag hoppas att min son ska lära sig i sin skola här. Och ja, på tal om den där bländande vita tandraden. Funderar allvarligt på att boka tid hos en tandläkare och bli lite pratsammare.
Jeanette Öhman, journalist och författare, för tillfället bosatt i Los Angeles.