Granskar festivalområdet med måttband i hand, samt Åbo och havet i bakgrunden. Maria Junno säger att man vid H2Ö försöker utnyttja varvsmiljön. Foto: Nicklas Hägen.
H2Ö var i fjol ett nytt inslag i den finländska festivalsommaren. Festivalen äger rum i Runsala, Åbo, och bygger vidare på minifestivalen Ilmiö som efter fem år började växa sig för stor för danspaviljongen i Uittamo.
H2Ö är en liten/mellanstor festival som lätt kunde beskrivas som ”kulturellt mångsidig”. Den är nämligen betydligt mera än bara musik. I fjol blev besökaren till exempel mottagen på området av kusligt stillsamma människor i fula djurkostymer och fyllde på vattenflaskan ur kranar som fungerade som thereminer, ett elektroniskt instrument som går i flytande skala och reagerar på mänsklig rörelse utan att man vidrör det. I år har man också, lite i stil med Flow i Helsingfors, satsat på att ha ett högklassigt matutbud.
– Det jag tror folk gillar med vår festival är att innehållet är rikligt och överraskande. Vid Ilmiö fanns en princip om att aldrig ha samma band på nytt, en princip som vi har hållit fast vid. Vissa artister har visserligen uppträtt flera gånger men alltid i olika uppsättningar, säger Maria Junno, snart utexaminerad magister i kulturgeografi vid Åbo universitet och multikonstproducent vid H2Ö.
– Att det var så lyckat i fjol gör att vi i år har förväntningar på oss på ett annat sätt. Å andra sidan är det lättare att få folk engagerade. Många av konstnärerna som ”klär” området i år besökte festivalen i fjol och har redan lekt med tanken på vad de skulle ha gjort om de deltagit. Vi samarbetar med konstnärer som har en brinnande vilja att delta.
Kärngruppen som organiserar festivalen består av tolv personer. De ska se till att ett hundratal musikgrupper, drygt trettio konstnärsgrupper och till exempel alla ljudtekniker och byggarbetare tillsammans skapar en upplevelse som publiken uppskattar.
H2Ö sätter ner mycket energi på den konstnärliga aspekten av festivalområdet. Festivalen ordnas vid det gamla varvsområdet i det hörn av Runsala som ligger närmast Åbos stadskärna, men enligt Junno följer festivalen inte den starka trend av att återanvända gamla industrimiljöer som finns inom dagens arkitektur.
– Att använda gamla arbetsmiljöer är vanligt i dag, men vi är annorlunda i att det här inte är en tom fabriksram utan en plats med mycket verksamhet till vardags. Området är en levande varvsmiljö och vi försöker utnyttja det den erbjuder: hav, båtar och grönska, säger Junno.
– Vi tänker på förhand ut några teman som vi erbjuder konstnärerna. Oftast nappar de på dem och börjar utveckla sina idéer utifrån dem, vilket skapar en gemensam, harmonisk linje.
Årets konstnärliga teman är bland annat ”vatten”, ”alternativ evolution” och ”mystik”.
– I fjol var temat ”en av kalejdoskop och reflektioner skapad utopi”, vilket passade bra eftersom folk inte kände till området.
För många Åbobor har området runtomkring varit bekant men själva varvet öppnades för allmänheten först i fjol. Vi fick inte ens sätta ut området på kartan, vilket skapade vissa problem men bäddade för en spännande jungfruresa.
I fjol hade H2Ö 7?500 besökare på två dagar. Kapaciteten för festivalen är 5?000 besökare per dag.
– Vi hoppas förstås på mera folk i år. Området har två liv, ett på dagen och ett på natten när ljussättningen slår på. När man såg hur folk trivdes var det värt allt slit.