Lars Bergquist och Carina Nynäs har bearbetat och sammanställt Carl von Linnés 186 avhandlingar i ett magnum opus. I arbetet får man syn på Linnés stora mångsidighet och de märkvärdiga människor som existerade med honom.
Text: Marcus Prest
DET STORA projektet började med att Lars Bergquist, författare och diplomat, i sin samling 1700-talsitteratur upptäckte ett dokument av Linnéaposteln och Kinaresenären Pehr Osbeck, som visade sig vara väldigt noggranna anteckningar från Carl von Linnés föreläsningar.
– Det gick att slå fast att det faktiskt är Linné som Osbeck citerar, bland annat för att Linné hade ett mycket kännspakt språk: högsvenska med svenska dialektala uttryck, franska och latin inblandade, säger Lars Bergquist.
Föreläsningsanteckningarna resulterade i en bok som heter Fundamenta Botanica. Om botanikens grunder: föreläsningsanteckningar, höstterminen 1748. den gavs ut på Altantis år 2007 – en bok som sammanställdes av Bergquist med Carina Nynäs som medarbetare.
– I samband med det här började jag titta på Linnés avhandlingar och konstaterade att en viktig bok saknas, säger Bergquist.
Carl von Linnés avhandlingar utgavs mellan 1743 och 1776 på latin. Från år 1921 fram till nu, har cirka hälften av dissertationern översatts till svenska i ett projekt inom Svenska Linnésällskapet. Det existerar även en summering av Linnés avhandlingar av den brittiska läkaren och botanikern Richard Pulteney från 1789 (nytryck 1805), men ingen har arbetat med avhandlingarna som Bergquist och Nynäs gjort i det nu aktuella opuset, som i essäform bearbetat och sammanställt Linnés samtliga 186 avhandlingar på engelska. Boken heter A Linnaean Kaleidiscope. Linnaeus and his 186 dissertations och publiceras av Fri Tanke & Hagströmer-bibliotekets skriftserie.
Lars Bergquists och Carina Nynäs stora verk som samlar Linnés 186 avhanlingar heter A Linnaean Kaleidiscope. Linnaeus and his 186 dissertations. Den publiceras av Fri Tanke & Hagströmer bibliotekets skriftserie. Foto: Privat.
– Det här arbetet har fått mig att känna mig som forskare på riktigt, säger Nynäs, författare och journalist, som sedan tidigare är doktor i historia vid Åbo Akademi men numera teolog och religionsfilosof.
– Jag hade i vår förra bok skrivit minibiografier över alla europeiska naturvetare mellan 1400- och 1700-talet aktiva inom Linnés kunskapsvärld. Det gav en bild av vilka människor som Linné utgick ifrån och samtalade med och hur det vetenskapliga fältet såg ut på hans tid.
Carl von Linné föddes (som Carl Linnaeus) 1707 i Småland. Han var prästson som via en snabb social ”klassresa” blev både professor, världslig celebritet och livmedicus vid hovet. Han blev själv adlad 1761. Han är mest känd för sitt binära system för klassificering av växter och djur. Men hans fält var väldigt brett, i hans 186 avhandlingar berör han en mängd olika ämnen: som botanik, geologi, medicin, ornitologi, dietetik, pedagogik och zoologi.
– I avhandlingarna gisslar Linné ofta överklassen, särskilt överklassens kvinnor. De rör inte på sig, de äter fel, och allt annat är också fel i deras livshållning. Mot överklasskvinnan sätter Linné upp två ideal, den friska starka bondkvinnan och samekvinnan, säger Nynäs, som ett exempel på hur det Linneanska engagemanget i hälsotänkande och dietetik kunde se ut.
– Han var också intresserad av ”bra avkomma”, och för att sådan skulle uppstå ansåg han att det var viktigt att kvinnan höll igång under graviditeten och inte enbart ”satt passiv och drack kaffe”. Hon måste ut i friska luften. Han var också väldigt intresserad av just inomhusluft. Han trodde att många lungsjukdomar berodde på stillasittande inomhusliv.
– Det är det naturliga han gillar. Kroppen är människans tempel. Han var noga med att rätt mat skulle intas på rätt sätt. Han förordade fysisk fostran, och så vidare. Man kan säga att han gjorde en grundläggande pionjärinsats vad gäller de dietiska råden, säger Bergquist.
Fick hans dietråd och kritik något gehör?
– Det är mer än vad vi vet när det gäller kritiken mot adeln, svarar Nynäs.
– Men faktum är att under 1700-talet hade Sverige den högsta hygiennivån i hela Europa. Eftersom också blivande präster undervisades i linneansk medicin spred sig idéerna runtom i landet.
Linné är ofta påfallande modern i sina åsikter. En av hans hjärtefrågor var barnuppfostran. Hans ideal påminner om det rousseauska: barn får inte tvingas till något, de ska få leka och växa fritt och vara glada och utan bekymmer. Inom dietiken rekommenderar han frukter, grönsaker, frön – och varnar för att äta för mycket rött kött och salt. Han anser att orsaken till att de indiska brahmanerna blev så gamla är att dessa åt vegetariskt.
– De mesta av Linnés botaniska, medicinska och dietetiska tankestoff är grundläggande nationalekonomiskt. Han vill se Sverige som ett självförsörjande land med en frisk och stark befolkning och med förmåga att hitta sin försörjning i den egna naturens matförråd och hälsoapotek, konstaterar Bergquist.
Carl von Linné. Bild: Wikimedia Commons.
Hur togs Linné emot ute i Europa?
– I England slog hans klassificeringssystem igenom väldigt fort. I Frankrike förhöll man sig avvaktande mot honom. I Tyskland var mottagandet blandat, sammanfattar Linnéförfattarna.
– Han hade också direkta fiender. JG Siegesbäck, intendenten för botaniska trädgården i Sankt Petersburg, satsade hela sin karriär på att undergräva Linné.
Vad handlade motståndet om?
– För en del berodde det på att de fann hans läror omoraliska. ”En pistill som firar bröllop med många ståndare.” De tyckte, bland annat inte om att Linnés sexualsystem betyder att naturen inte följer den gängse idén om sexualmoral, säger författarna.
– Men Linné själv går inte in i debatten med någon av sina motståndare. Siegesbäck döper han dock en planta efter. Det är en väldigt illaluktande, hårig, slemmig planta.
Linnés grundsystem för klassificering av växter har överlevt – men med nya övergrupper och förfiningar. Modern DNA-analys gör att man kan göra bestämda analyser av visuellt svårbestämbara arter.
– Linné sade själv att hans system inte är fullkomligt. ”Inte ens mina barnbarn eller ens barnbarnsbarn kommer att kunna hitta det fullkomliga systemet.”
Carina Nynäs säger att Linné var bakåtsträvande inom vissa områden. Det visar sig till exempel när kirurgin utvecklas under hans tid. I Linnés ögon, och också enligt många i hans samtid, hade kirurgin inte med medicin att göra, utan kirurgi är något som tillämpas av fältskärare och barberare. Linné ansåg att maten ska vara vars och ens medicin. När man är framme vid kirurgin och amputationer ansåg Linné att medicinen kommit till sitt slut.
I andra fall hejdades han av sina kristna teologiska ramar. Han säger att han inte skulle ha några problem med att säga att jorden är lika gammal som kineserna säger att den är ”om det inte vore för den heliga skrift”. En annan av hans stora stötestenar var den då kristna övertygelsen om att Gud en gång för alla skapat varje enskild art för sig.
Linaria vulgaris-mutationen Peloria ur flora. Bild: Wikimedia Commons.
– Han blir konfys då han får en växt tillsänd till sig som han kallar Peloria – han vänder också som gammal ansiktet mot väggen i tystnad efter att ha fått ytterligare exemplar av växten. Blomman är nästan identisk med Linaria vulgaris – men Linné märker att den inte är helt identisk – något har hänt med den som gör att den kanske är en hybrid, vilket skulle kunna betyda att växterna kan vara föränderliga. ”Pelorism” blev senare ett begrepp inom botaniken. Idag vet vi att det handlar om en form av mutation i Linaria vulgaris, säger Nynäs.
– Linné hade också redan tidigare fått problem då han slagit fast att människan är släkt med aporna. Det var inte en populär sak att säga. Till exempel biskopen i Åbo tyckte att Linné kunde tona ner det där och Linné blev också anklagad för att brista i renlärighet.
På tal om det nyutgivna verket säger de båda författarna:
– Den riktigt ideala boken skulle vara ordagranna översättningar, gjorda av naturvetare från alla områden som tangeras i avhandlingarna, som botanik, medicin, zoologi, geologi, mineralogi, dietik och försedda med exakta naturvetenskapliga kommentarer. Vår bok ville vi göra till en bok som ligger mellan Pulteneys summariska presentationer och en eventuell framtida fullständig bok. Vi vill med vår idé- och vetenskapshistoriskt inriktade bok sätta Linné i ett tidssammanhang visa vem Linné kommunicerar med och i vissa fall också hur hans vetenskapliga tankar står sig jämfört med vetenskapen idag.
– Vi vill inte ta oss an ett så här stort projekt igen, vi kommer inte heller att klara av något så här stort och skulle kanske heller inte ha tagit oss an det här arbetet om vi förstått hur omfattande det skulle bli – men det växte med oss och vi förhoppningsvis med det.
Tre av Linnés mest kända finländska lärjungar
Linnés inflytande var redan under hans livstid stort. Före sin död ansågs han tillhöra sin tids viktigaste vetenskapsmän.
– Vi lade märke till att det fanns en hel rad fantastiska personer kring Linné, också finländare, säger paret Bergquist-Nynäs.
– Vi har velat uppmärksamma Finland och den linneanska traditionen som finns här, Linné hade ett tjugotal finländska lärjungarna. Bland dem är kanske 1700-talsläkarna Johan Hartman och Rudolf Hast viktigast, men vi vill särskilt nämna läkaren och Linné-kännaren Otto E.A. Hjelt, som ett sekel senare var alldeles outstanding och otroligt inspirerande i sin förmåga att under hela sitt långa liv hela vägen behålla en otrolig energi och produktivitet. Hans vetenskapliga analyser kring Linnés medicinska tankevärld är fortfarande uttömmande och bland det bästa som finns inom den genren.
Johan Haartman (1725–1787)
Provinsalläkare i Åbo och Björneborgslän. Studerade för Linné och andra lärda i Sverige. Tidigt ute med att vaccinera mot smittkoppor. Publicerade också en bok för husapotek uppbyggt på växter: Tydelig Underrättelse Om de Mäst Gångbara Sjukdomars Kännande och Motande, Genom Lätta och Enfalliga Hus-Medel; Samt et litet Res- och Hus-Apothek etc år 1759 – det var en populär typ av böcker under 1700-talet som användes som bas för grundläggande egenvård.
Rudolf Hast (1724–1784)
Provinsläkare i Helsingfors efter att ha blivit medicine doktor vid Uppsala universitet – den första finländaren som blivit promoverad till medicine doktor i Sverige. Senare provinsläkare i Vasa och fram till 1774 den enda läkaren i Österbotten. Vaccinerade 15 848 österbottniska barn mot smittkoppor. Grundade ett apotek och ett lasarett i Vasa.
Otto E.A. Hjelt (1823–1913)
Anses vara den finländska läkarvetenskapshistoriens fader i och med sin Finlands medicinska bibliografi 1640–1900, systematiskt ordnad. Är långt inne i 80 års åldern då han börjar med sina fördjupade Linnéstudier. Han skrev bland annat verket Carl von Linné som naturforskare och läkare.