Kognitiv fitness

Arbetet har blivit mera belastande för huvudet än för kroppen och kravet på att vara i kognitiv toppform har ökat. I samma veva stiger befolkningens medelålder, och med den blir minnesstörningarna vanligare. Det har växt fram en ny digital marknad som spelar på rädslan för försämrat minne och minnesstörningar, men den som hoppas på en lätt lösning blir besviken: nyckeln till ett bättre minne inte gå att ladda ner till mobilen.

Text: Nicklas Hägen

Jag hade en minnesträningsapp i mobilen för en tid sedan. Ironiskt nog kommer jag inte ihåg vad det var för uppgifter man skulle utföra, men antagligen var de inte tillräckligt intressanta eller belönande för efter en liten tid slutade jag använda den.

Lika bra var det, om man får tro Matti Laine och Anna Soveri, professor respektive forskare i psykologi vid Åbo Akademi. Minnesträning skulle sannolikt varken rå på min tankspriddhet eller ge mig ett nämnvärt bättre minne.

– Träning verkar inte ge några lovande resultat. Den metaanalys vi gjort visar att man kan förbättra prestationen på väldigt närliggande uppgifter och att det på de specifika uppgifter som utförs är en stor skillnad på de grupper som tränar och de som inte tränar. Men om vi ser på andra uppgifter som inte ligger så nära träningsuppgiften är effekten svinnande liten, säger Soveri.

– Om du utför samma uppgifter men med andra stimuli kan vi se en effekt. Om du till exempel tränar med siffror kan du göra samma uppgift med bokstäver. Men effekten är mycket begränsad. Den flyttar inte över till en strukturellt annorlunda uppgift och avtar om du slutar träna.
Laine säger att man brukar tala om det specifikas förbannelse.

– När man arbetar med vilken färdighet som helst blir man bättre på just den, men inte mycket mer. Om jag tränar på piano blir jag bättre på att spela piano, men jag blir inte bättre på fiol, säger Laine.

Snabb tillväxt

Trots att det saknas belägg för att minnesträning förbättrar ens minne är branschen i snabb tillväxt. Enligt SharpBrains, ett företag specialiserat på marknadsundersökningar av den så kallade kognitiva fitness-marknaden, har branschen redan en omsättning på över en miljard dollar. Mängden företag och appar inom branschen har ökat explosionsartat de senaste åren och omsättningen beräknas stiga till sex miljarder dollar inom några år.

En växande marknad har medfört ett större behov av konsumentskydd. Lumos Labs, som skapat och marknadsfört minnesträningsappen Lumosity, gjorde i början av året upp med amerikanska staten om att betala två miljoner dollar i gottgörelse för falsk marknadsföring. I reklamen hette bland annat att appen skulle förbättra dagliga prestationer i arbete och skola, samt minska eller fördröja sådan försämring av de kognitiva funktionerna som orsakas av ålderdom eller allvarliga sjukdomar.

– Du kan säga att ditt program är effektivt och att du har ett nytt sätt att utföra det på. Det kan till och med hända att det stämmer. Men bevisbördan ligger på dig och det finns strikta metodologiska krav på hur den här testningen behöver gå till. De liknar principerna för när man testar nya läkemedel. Om du bara har en grupp som utför ditt program ett par veckor med intervjuer före och efteråt så räcker det inte som bevis för att ditt program har effekt, säger Laine.

Bättre effekt på sjuka

Minnesträningens effekt är alltså försumbar, men det finns undantag. Patienter som har olika slags diagnoser på sina minnesstörningar verkar kunna ha en mera generaliserbar nytta av träningen än människor med friskt minne.

En orsak till det kan vara att effektiviteten hos de exekutiva funktionerna, dit till exempel arbetsminne och koncentrationsförmåga hör, följer en kurva där toppen infinner sig i tjugoårsåldern. Eftersom de som testas i undersökningarna vanligtvis är universitetsstuderande ligger testpersonerna alltså nära sin högsta potential, vilket gör att det inte finns mycket utrymme för dem att bli bättre och träningen kan förbli resultatlös. När testpersonerna ligger längre ner på kurvan och inte har förutsättningar att använda sin fulla kapacitet kan det däremot finnas ett utrymme för dem att kompensera genom träning.

En annan orsak till att patientgrupper kan nå bättre resultat genom träning kan vara att träningen har en diffus generell positiv effekt som sedan syns i hur de presterar i test.

– Uppgifterna tränar mer än bara arbetsminnet, de tränar många olika saker. Därför kan du bli bättre på en uppgift även om det inte är arbetsminneskapaciteten som förbättras, säger Soveri.

Laine tillägger att de olika funktionerna inte är isolerade. Arbetsminnet går inte att testa utan att det finns sociala aspekter, till exempel motivationen att delta, eller språkliga aspekter med.

– Om uppgiften är att repetera en sifferserie behöver du koncentrera dig på den. Men om du gör det på en dator behöver du också komma ihåg testinstruktionerna. Efter en stund blir du snabbare på att använda datorn, vanare med siffror och du börjar skapa strategier för minnet, säger Laine.

– Så det är kanske inte så att träningen av arbetsminnet påverkar själva arbetsminnet, snarare att den medieras av andra saker – av att du tar dig tid, fokuserar på något och blir bättre på att använda datorn.

Karolina Lukasik (t.v.), Matti Laine och Anna Soveri. Foto: Nicklas Hägen.

Effekter, mekanismer och strategier

BrainTrain har varit ett av Stiftelsen för Åbo Akademi finansierat spetsforskningsprojekt vid Åbo Akademi sedan början av år 2015. Om allt går som planerat fortsätter projektet till slutet av år 2018.
Målet är att se mycket brett på arbetsminnets effekter och mekanismer, bland annat genom en testplattform över webben som gör det möjligt att testa betydligt fler personer utan geografiska begränsningar.

– Vi kommer att se om det finns ett förhållande mellan många olika faktorer – hälsa, hobbyer, näringsintag, sömnkvalitet, stressmängd och språklig bakgrund – och hur bra eller dåligt testpersonerna klarar uppgifterna.

Har du ett bättre arbetsminne om din utbildningsgrad är högre, om du inte är deprimerad, om du äter mörk choklad, dricker rödvin, äter nötter eller motionerar? Finns där ett samband? Det här är storskalig forskning. Vi har inte resultaten ännu men ska börja analysera data, säger Soveri.

Hittills har man lyckats lära känna hur arbetsminnet påverkas av träning, så att man kunnat börja förutse på vilket sätt en viss träning kan tänkas ge resultat (om än svaga) och var effekten tynar bort.

En viktig fråga har visat sig vara de strategier folk använder, till exempel att dela in långa sifferserier i grupper, eller att hitta på ord av bokstavsserier. När man ska hålla saker i minnet en kort tid kan man ha olika sätt att göra det på, och vissa är bättre för ändamålet än andra.

– Människor är benägna att ta fasta på lite vad som helst och göra associationer och dessa spelar antagligen en viktig roll. Det finns inte mycket skrivet om det i litteraturen. Vi kommer att se bland annat på det under de kommande två åren, säger Laine.

Hur strategierna fungerar kan vara en förklaring till att effekterna av minnesträningen är så snävt begränsad.
– Man kanske utvecklar bra strategier för att lösa uppgifter som man tränar tre gånger i veckan i fem veckor, men strategin fungerar för en viss sorts uppgifter och inte för andra, säger Laine.

– Vanligtvis när man ger någon en träningsuppgift ger man inga instruktioner för hur de bäst ska komma ihåg saker. Människor listar själva, antingen medvetet eller omedvetet, ut hur de klarar uppgifterna bättre. Vi har försökt intervjua människor om hur de gör men beskrivningarna är inte så detaljerade. Det här är något vi vill reda ut bättre.

Vad testar testet?

När forskarna vid BrainTrain började gräva i litteraturen visade det sig att det fanns överraskande lite metodologisk forskning om huruvida arbetsminnestesterna och andra exekutiva mått verkligen mäter det man tror att de mäter. Det råder inte heller någon konsensus om hur testerna bäst ska användas: olika undersökningar kan använda olika slags tester och kombinera dem på olika sätt.

Inom BrainTrain görs en metaanalys där man utreder vad populära exekutiva tester mäter genom att analysera hur de olika sätten att mäta arbetsminnets nivå korrelerar med varandra. I längden vill man utveckla tester som ligger närmare det vardagliga livet.

– Forskare och kliniker ser på vad som händer i hjärnan när man utför en uppgift som antas mäta arbetsminnet. Man kan se att vissa områden aktiveras, men om uppgiften inte mäter arbetsminnet blir hela beskrivningen felaktig. Det förändrar i så fall hur uppgifterna bör användas, säger Soveri.

– Man kanske inte ens tänker på varför man väljer vissa uppgifter för ett test. Man bara väljer dem för att man antar att de mäter arbetsminnet, men har aldrig kollat om testet gör vad det ska göra. Vi går tillbaka till rötterna här.

Det låter som att det kan ha en dramatisk effekt på forskningens resultat?
– Man ska komma ihåg att arbetsminnet inte är ett tomt teoretiskt begrepp som saknar signifikans. Det är uppenbart att testerna vi kritiserar rätt starkt korrelerar med andra saker i det verkliga livet, till exempel din akademiska prestationsförmåga eller, om du är ett barn, hur väl du lär dig språk eller hur väl du kan kontrollera dina känslor, säger Laine.

– Arbetsminnet är inte bara kall informationsbehandling, det påverkas också av känslor och motivation. Det är viktigt för att det är kopplat till det verkliga livet och därför behöver vi lära känna arbetsminnets byggstenar bättre. Vi känner inte till hjärnans och sinnets naturliga byggstenar, hur de fungerar och gör olika saker. Det handlar om att, för att citera Platon, ”carve nature at its joints”.

Något hopp för den som har dåligt minne?
– Kanske att använda bättre strategier i olika kontexter. Ingen patentlösning är i sikte, säger Laine.
– Det handlar mera om en hälsosam livsstil, säger Soveri.
– Gå ut och jogga och ät hyfsat väl och sov tillräckligt och var social. Det är rätt långt ett gott recept. Det vi har som recept på ett hälsosamt liv matar också ditt minne, säger Laine.

– Något händer i hjärnan, inget snack om saken. Arbetsminnet verkar handla om en förhöjd aktivitetsgrad i hjärnans nätverk, därför är det tillfälligt. När vi rör oss till det långvariga minnet är det ett annat system. Då handlar det om strukturella förändringar, baserade på aktiviteten i vissa loopar och nätverk. De skapar med tiden strukturella förändringar i dina synapser, som är kontakterna mellan nervceller. Det lägger grunden för långtidsminnet. Även om du fokuserar på andra saker kan du återkomma till de här sakerna, säger Matti Laine, professor i psykologi vid Åbo Akademi.

Arbetsminnet kallades fram till 1970-talet för korttidsminne. Bakom den nya termen fanns en vilja att betona den aktiva delen av arbetsminnet, att det är något som sker här och nu.

– Man kan se arbetsminnet som en separat del från långtidsminnet. Men det finns också en annan syn på det, nämligen att de är samma system där arbetsminnet utgör den aktiva delen av långtidsminnet, säger Laine.

– Ditt arbetsminne kunde då beskrivas som ett stort bibliotek dit du går med en ficklampa och ser olika saker vid olika tider. Arbetsminnet kan ses som en mental plattform som styrs av vad du än har på gång för tillfället, och det kan dels komma från långtidsminnet, dels från utsidan.

Ett typiskt arbetsminnestest är att repetera sifferserier, kanske också manipulera dem så att man säger dem baklänges. Vid funktionell magnetresonanstomografi (fMRI) ger det här främst utslag bakom pannan.

– Att repetera sifferserier är en verbal uppgift som aktiverar den vänstra hemisfären, främst den vänstra frontalloben, vänstra parietalloben och den auditiva hjärnbarken. Om du ges visuell input via dataskärmen aktiveras också synbarken, och kanske andra språkdelar, säger Laine.

Utmaningen är att fMRI mäter väldigt brett.
– När man gör fMRI mäter man stort och tvingas börja relatera målet för mätningen till allt annat som pågår, i det här fallet arbetsminnet till sociala och språkliga händelser. Det är svårt att säga att det är just arbetsminnet som ger utslag. Kanske arbetsminnesoperationerna sker i de kortikala kolumnerna? De är oerhört små och det finns med all sannolikhet intressanta mönster där, men vi kan inte mäta non-invasivt under millimeternivå.

tDCS (Transcranial Direct Current Stimulaion, på svenska ungefär ”transkraniell direkt spänningsstimulering”) är en så kallad icke-­invasiv, alltså ”ingreppsfri” hjärnstimuleringsteknik. Två elektroder läggs på hjässan och mellan dem skapas en mild elektrisk spänning.

I teorin ska tDCS ge bättre förutsättningar för inlärning och förbättrad kognitiv prestation. Aktiviteten i hjärnan bygger nämligen på nervsignaler bestående av elektroniska impulser. Genom att effektivera dem hoppas man kunna skapa strukturella förändringar i hjärnan som gör att synapserna, det vill säga nervernas kontaktpunkter, börjar återuppbyggas.

– Hjärnceller håller kontakt med varandra genom elektriska signaler för att överföra information, men de gör det bara om spänningen når över en viss tröskel. Med den här manicken kan tröskeln vara lite lägre, vilket gör det lättare för cellerna att skapa kommunikationsvägar mellan sig, säger Karolina Lukasik, doktorand i psykologi vid Åbo Akademi.

– Vi har satt elektroderna på hjärnregioner som är speciellt aktiva vid verbalt arbetsminne. Människor som ges behandlingen gör en verbal uppgift och vi hoppas att de ska bli bättre på uppgiften när de får stimuleringen. Hittills har vi bara pilottestat så vi kan inte säga mycket om resultaten.

Tekniken är ny så det är ännu oklart hur mycket effekt den verkligen ger och hur man använder den på bästa sätt. Fördelen är att tCDS är mycket lätt att använda och inte kräver ett stort labb.

– Tekniken är också säker, det finns inga rapporter om negativa effekter på lång sikt. De som använt den säger att de blir röda på huden för att elektroderna skapar hetta, ibland får de huvudvärk eller upplever en kittlande känsla. Samtidigt kan testdeltagarna inte säga om de fått verklig stimulering eller placebo så man ser att förväntningen om att något ska hända är stor, säger Lukasik.

Det finns billiga tDCS-apparater tillgängliga för vanliga konsumenter. Men, precis som med all annan teknik för minnesträning, rekommenderas det att man inte har för höga förväntningar på resultatet.

– Människor vill ha en quick fix, ett lätt sätt att bli bättre. Forskningen verkar visa att det inte finns ett lätt sätt att förbättra minnet, förutom en hälsosam diet, livsstil och hobbyer. Du kan köpa all världens tDCS men om det är det enda du gör för dig själv kommer det knappast att fungera.