Som journalist vet man att det finns vissa tider då det verkligen är dags att lägga allt annat åt sidan och bara jobba. Just nu är det sådana tider i Ukraina, säger journalisten Mark Raczkiewycz.
Text: Klas Backholm
Jag träffar honom en sen kväll i mitten av mars, på en konferens för grävande journalister i Umeå, Sverige. Mark Raczkiewycz är journalist i Ukraina sedan 2002 och skriver om ekonomi för en av de få engelskspråkiga tidningarna i landet, Kyiv Post. Eller rättare sagt, han var en ekonomijournalist – fram till dess att samhället runtomkring honom plötsligt förändrades, och han blev utsänd på gatorna.
– För mig personligen fanns det stunder då jag ville slänga mitt presskort och bara gå med i demonstrationerna. Men då jag såg blodbadet, människor som blev slagna och skjutna, så visste jag att jag måste rapportera så mycket jag bara hinner och kan.
Raczkiewycz är inbjuden till Sverige för att i några dagar berätta om läget i hemlandet, och sticker inte under stol med att han ännu inte har hunnit ta in alla aspekter av vad det är som händer därhemma.
– När jag kom till Sverige för nån dag sen visste jag inte hur spänd jag var. Det kändes som om mina axlar var lika högt uppe som min panna, men nu börjar det lätta. Förutom nyårsdagen har jag inte haft en dag ledigt sedan den 21 november fram tills nu.
Före krisen var tidningen ett ”vanligt” nyhetsmedium som berättade om det som hände i vardagen. Nu har karaktären på arbetet ändrat helt. Raczkiewycz berättar att journalisterna tar sig till de oroshärdar som finns, oberoende av om man är van vid den typen av uppdrag eller inte. Då arbetsdagen i Ukraina är slut är det morgon på andra sidan Atlanten och då behöver tidningens journalister följa med och kommentera vad som sägs om Ukraina i väst.
– Just nu är vår redaktion ännu i vad man kan kalla högsta beredskap. Vi måste bidra med så mycket vi kan. Vi vet att det publiceras en mängd lögner via den enorma informationsmaskinen som Ryssland har, så därför har vi en viktig roll att spela eftersom vi är en av de få tidningarna som skriver på engelska.
Medierapporteringen från Ukraina har åtminstone i Finland till stor del handlat om ett propagandakrig, och det har varit svårt att veta vad som är sant och vad som är uppdiktat – oberoende av om det är den ryska sidan eller västvärlden som står för den eventuella propagandan. Mark Raczkiewycz är som ukrainare förstås jävig i frågan, men ser argumenten bakom det ryska intrånget som helt ogrundade. En systematisk förvrängning av samhällelig och historisk fakta pågår.
– Och om de här övergreppen mot den ryska minoriteten i Ukraina verkligen äger rum, så som vi hör från den ryska sidan, så finns det ju en mängd olika sätt att lösa problemen på – du samtalar med de olika parterna, du tar in en tredje part som FN för att medla, men du invaderar inte ett land.
Raczkiewycz är också på det klara med att han själv, som en av dem som dagligen ger en ukrainsk syn på problematiken åt västvärlden, kan hamna i onåd hos de ryska myndigheterna. Däremot är han inte orolig för sitt eget liv och sin hälsa så länge som Kiev inte ockuperats av den ryska militären.
– Vi på redaktionen är medvetna om riskerna just nu. Jämfört med hur det var tidigare med våra egna korrupta ledare så är Ryssland ett större potentiellt problem, eftersom de är beredda att ta till mycket starkare åtgärder för att få sin vilja igenom. I deras strategi vid ockupation av länder ingår också att slå ner på de fria medierna, så det kunde lätt hända oss.
Medierapporteringen i stort i Ukraina borde enligt Raczkiewycz nu fokusera på två saker. För det första att fortsätta reda ut de oklarheter som finns kvar från det gamla styret. Att se på vart alla pengar tagit vägen och liknande frågor, och på så sätt skapa förutsättningarna för att samhället ska kunna utvecklas åt rätt håll. Själv håller han på med just den biten, och har tillsammans med sina kollegor lyckats visa på hur landets pengar via krångliga vägar förts ut via Europa till onåbara skatteparadis. För det andra behöver journalisterna tala klarspråk om läget i landet.
– Journalisterna borde fortsätta påminna alla om att Krim togs ifrån oss. Det handlar inte om en minoritets självförsvar, det är en ockupation – och det är det ordet våra journalister borde se till att använda.
Fotnot: Mark Raczkiewycz rekommenderar att den som vill veta mera om vad som pågår just nu kan kolla in EuroMaidan-gruppen på Facebook eller, förstås, hans egen tidning kyivpost.com på nätet.