Allt fler elever har en annan religiös bakgrund än vår statskyrkliga evangelisk-lutherska. Det är något hela skolmiljön – inte bara religionslärarna – behöver ta i beaktande.
Text & foto: Klas Backholm
Fler och fler finländska grundskolor får elever med en muslimsk eller annan religiös minoritetsbakgrund. Det kan vara knepigt för lärarkåren i skolorna att ta ställning till allt från fasta till upplägget för timundervisningen, och önskemålen och kraven från elever och föräldrar blir allt mer varierande.
Utvecklingen väcker frågor som sysselsatt Jenny Berglund och Mårten Björkgren. Hon är docent i religionsvetenskap vid Helsingfors universitet och forskare vid Södertörns högskola i Sverige, han akademilektor i religionsundervisningens didaktik vid Åbo Akademi. De menar båda att det inte räcker med att läraren som drar religions- eller livsåskådningstimmarna berättar om islam och andra typer av religioner.
– Det är lätt hänt att man tänker att de som har hand om ämnet religion får ta hand om de här frågorna. Men det handlar om alla lärare, och hela skolmiljön, säger Mårten Björkgren.
Han har tillsammans med sina kolleger vid lärarutbildningen vid Åbo Akademi under det senaste året anordnat flera seminarier om hur blivande lärare ska möta islam i skolan. Han menar att skolans uppdrag inte bara handlar om att ge själva kunskapen och informationen om vad religiös mångfald är, utan också behöver bygga upp en vettig och nyfiken attityd till den här mångfalden hos eleverna. De behöver få en beredskap för hur eleven ska vara när man är i kontakt med människor som har andra kläder och/eller andra traditioner.
– I skolmiljön kommer religionen i praktiken fram genom olika arrangemang, till exempel då man skriver skyltar i matsalen så att muslimska elever tydligt vet vad de kan äta, säger Björkgren.
Inom undervisningen finns en tendens att behandla muslimer som robotar. Det säger Jenny Berglund, docent i religionsvetenskap vid Helsingfors universitet och forskare vid Södertörns Högskola i Sverige.
Barnen vill fasta då de vuxna gör det
Jenny Berglund känner igen den tematiken. Hon har forskat i hur man ska ta in de religiösa minoriteterna i undervisningen på flera olika nivåer. Hon doktorerade 2009 på hur undervisningen i islam går till vid så kallade religiösa friskolor i Sverige med specialinriktning på just islam, och nu på senare år har hon studerat hur religionsundervisningen ser ut i fyra länder i Östersjöområdet, bland annat Finland. Hon kommer också att delta i nästa delseminarium kring islam i skolan som anordnas vid Åbo Akademi.
– Många lärare eller lärarstudenter som deltar i mina kurser tar upp frågor i den allmänna skolmiljön som gäller till exempel fasta: vad är Ramadan, varför ska muslimska barn inte äta och dricka, säger Berglund.
Hon menar att med just fastan måste man komma ihåg att det är många muslimska föräldrar som inte heller tycker att småbarn ska fasta, eftersom barnen inte orkar om de inte äter. Men barnen vill själva fasta, eftersom det är något spännande som hör till vuxenvärlden, och de vill göra som de vuxna. Så för läraren som ska möta barnen blir det viktigt att diskutera allt det övriga som fastan innebär.
– Det handlar om att visa solidaritet, ta hand om de fattiga och så vidare, och detta är något som ibland glöms bort. Där finns det mycket att diskutera om med eleverna, och jag vet att vissa skolor i Sverige lå ter barnen delta i fastan genom att säga snälla saker, vara hjälpsam, inte prata bakom ryggen på andra och så vidare – men barnen fastar inte vad gäller maten, säger Berglund.
I allas intresse att lära sig simma
Ett annat vanligt tema i den allmänna skolmiljön som både Berglund och Björkgren tar upp är simundervisningen. För många muslimer spelar det enligt Berglund ingen roll att simundervisningen mellan pojkar och flickor är blandad, medan det blir ett problem för andra.
– Jag har stött på flera muslimska föräldrar som tror att det är obligatoriskt att ha bikini på simundervisningen och därmed kan de inte låta sina barn delta. Men jag har aldrig träffat på en förälder som inte vill att deras barn ska lära sig simma. Så det en lärare behöver göra är att visa att det är viktigt med simundervisning, men det viktiga är inte hur man är klädd, säger Jenny Berglund.
Men hur är det med själva religionsundervisningen och religionslärarna då? I Finland fungerar det så att eleverna inom ramen för undervisning i sin egen religion, eller livsåskådning, också ska få bekanta sig med islam och andra trosinriktningar. Så vad borde då den lärare i skolan som uttalat har hand om att undervisa om olika religioner på sina lektioner tänka på, med just islam?
– Islam är inte en sak, muslimer gör inte på ett sätt, utan det finns en enorm variation och massor av olika tolkningar. Bland det viktigaste att ta in i undervisningen om islam är att man lär ut att det finns den här variationen, påpekar Berglund.
Hon brukar i sin egen undervisning för blivande religionslärare prata om vad hon kallar robottendensen.
– I läroböcker och undervisningen finns en tendens att behandla muslimer som robotar. Läraren kanske säger så här: ”Alla muslimer ber fem gånger om dan”. Men det gör de ju inte – det är ett ideal att göra så, men det gör definitivt inte alla.
Individuell variation inom alla religioner
Lärare känner till att det finns en variation inom sin ”egen” religion, eftersom det är en självklarhet om man lever mitt i religionen. Men då man ska berätta om andras religioner är det enligt Berglund lätt att ta till generaliseringar eftersom man inte känner till området lika bra. Variationen som lärarna behöver få fram finns på flera olika nivåer – inte bara mellan grupper med olika tolkningar av religionen, som shia- och sunnimuslimer, utan också på individbasis.
– Precis som alla andra människor så gör olika muslimer på olika sätt.
Mårten Björkgren utbildar de blivande religionslärarna i Svenskfinland och han anser att hans studerande behöver utmana sig själva kring hur de ser på samhället, religioner och kulturer.
– Uppdraget man har som blivande lärare är ju att man ska vara en god lärare åt alla elever och en person som inte drar sig undan eller problematiserar det som är litet annorlunda.
Han menar att undervisningen om till exempel religiösa traditioner kan göras till en rolig grej, där man förutom religionsundervisningen också drar igång olika projekt som med jämna mellanrum går över ämnesgränserna i skolan och fokuserar på godbitarna från alla religioner som finns i den egna skolan. Då kommer ett brett fokus på just mångfalden av kulturer och livsstilar på köpet.
Frågor om flickvänner är viktiga
En stor del av undervisningen för muslimska unga handlar om samma frågor som vilken tonåring som helst funderar över. Det konstaterar Abdifatah Saidali och Omar Abu-Ella när de träffar akademilektor Mårten Björkgren. De är också lärare, en gång i veckan lär de ut hur man ska leva enligt islam åt muslimska barn och tonåringar vid moskén i Vasa.
– Tonåringarna frågar mig om saker som om de ska ha en flickvän eller inte, saker som kommer upp eftersom de är en del av samhället här, och jag ger dem råd om hur de ska göra så att de följer vad som sägs inom religionen. Så det blir som en slags brainstorming med de äldre eleverna, säger Abu-Ella.
Saidali har nu undervisat i tre år och studerar vid Vasa Yrkeshögskola, medan Abu-Ella kom till Vasa för att doktorera vid Vasa universitet i november och snabbt blev tillfrågad om han kände för att hjälpa till vid moskén. I själva undervisningen för barnen ingår två centrala delar.
– Vi berättar om de saker som är viktiga att veta om religionen och om Koranen för barn. Och så lär vi dem språket, arabiska, eftersom det är viktigt för att förstå Koranen, säger Abdifatah Saidali.
– Sen lär vi också ut kulturella saker, som hur de ska möta personer som inte har samma bakgrund, och hur de kan kombinera sin muslimska bakgrund med det här samhället, tillägger Abu-Ella.
De råd som lärarna vid moskén har till Björkgren och lärarna i grundskolorna är klara.
– Diskutera med någon som kan islam och känner till vad de muslimska barnen och vuxna studerandena behöver, om ni är osäkra. Som till exempel vad de behöver för sin bön, eller hur ni kan informera om vad skolmaten innehåller, säger Saidali.
– Och med det mesta är ju en muslimsk elev precis likadan som alla andra elever, funderar Omar Abu-Ella.