Fredsförhandlingar mellan ungdomsgängen i El Salvador minskade antalet mord med, som bäst, nästan två tredjedelar. Ändå har förhandlingarna från första början varit under hot – och inte för att gängen vill dra sig ur.

Text: Nicklas Hägen

I skuggan av presidentvalet i El Salvador försiggår en utdragen fredsprocess. För knappt två år sedan inleddes förhandlingar mellan och med de våldsamma ungdomsgängen i landet. Det fick El Salvador att gå från en föga smickrande andra plats på världsnivå efter Honduras i våldsstatistiken, till plats 44.

Det liberala högerpartiet ARENA, som ledde landet i 20 år, bedrev en gängpolitik som gått under namnet Mano Dura, ”knytnäve”. Knytnävspolitiken gav polis och militär större maktbefogenheter, men den skärpta kontrollen ledde samtidigt till att gängen bevakade sina territorier hårdare och våldsammare.

Trötta på en livsstil fylld av våld, fruktan, polisiära övergrepp och överfulla, militärt styrda fängelser, gick gängen med på att minska våldet om myndigheterna började hålla sig till lagen och gjorde förhållandena i fängelserna lite mera humana. Fredsförhandlingar inleddes i mars 2012 och involverade ett trettiotal gängledare.

– Regeringen har varit införstådd i processen, men president Funes har aldrig offentligt sagt mer än att regeringen underlättar processen. Den har ändå stått bakom förhandlingarna, men genom före detta gerillaledaren och parlamentsledamoten Raúl Mijango, som är en representant för det civila samhället, och den katolska kyrkan, säger Erika Brenner, journalist bosatt i El Salvador sedan tre år tillbaka.

– Samtidigt har säkerhetsministern David Munghia Payés varit involverad. Denna kombination av att man förhandlar med kriminella och inte är transparenta har bidragit till att göra fredsprocessen impopulär.

Förhandlingar i motvind

Förhandlingarna har inte fallit salvadoranerna i smaken, trots att antalet mord per dygn genast gick ner från fjorton till fem. Efter att förhandlingarna inleddes har El Salvador bytt säkerhetsminister, polischef och fängelsechef, som alla på något vis stödde fredsprocessen. Gängens och fredsförhandlarnas möjligheter har också inskränkts och antalet mord har igen gått upp till cirka tio om dagen.

Regeringen – sedan 2009 ledd av vänsterpartiet FMLN – har hela tiden förnekat att den deltar i förhandlingar med gängen. Det är tveksamt om vårens presidentval leder till någon förändring. Politikerna vill distansera sig från fredsförhandlingarna. Gängen är avskydda och den gängse attityden är att det inte går att förhandla med mördare.

Å andra sidan förhandlade politikerna med gängen i hemlighet inför valet. Gängen har också förbundit sig till att rösta och påverkar sannolikt i någon mån den slutliga utgången av valet. Tillsammans med sina familjemedlemmar utgör gängmedlemmarna tio procent av El Salvadors befolkning.

– En del av knytnävspolitiken var att betrakta gängmedlemmarna som mördarmaskiner, inte som människor. Medierna, ägda av den politiska och ekonomiska eliten, avspeglar detta. De talar om ”maffia-fred”, om ”pakt med djävulen” och folket slukar denna bild. Det finns få alternativa informationskällor, säger Brenner.

– Om högern vinner kommer fredsprocessen nog att dö, åtminstone från regeringens sida, för gängen och folket bakom fredsprocessen försäkrar att de kommer att fortsätta oberoende. Sist och slutligen kanske det inte handlar om vänster och höger. Det handlar om en politik baserad på terror och skräck gentemot en politik baserad på rättigheter. Och förhandlar vi med livsfarliga kriminella? Eller för vi en dialog med marginaliserade?

EU och Organisationen för de amerikanska staterna, OAS, stöder förhandlingarna, men det är de rätt ensamma om. Den katolska kyrkan i El Salvador har precis som politikerna vägrat att officiellt ta ställning för fredsprocesserna, även om den låtit sig företrädas i förhandlingarna av militärbiskop Fabio Colindres.

– Kyrkan betyder allt här och om den ställde sig bakom processen skulle det vara ett otroligt framsteg och en viktig politisk signal. Men Colindres är något av en ”outcast” inom kyrkan och har inte så hög makt, säger Brenner.

– De mindre kyrkosamhällena arbetar självständigt med gängledarna i olika sociala projekt, och gör ett viktigt arbete. När man en gång blivit gängmedlem är man det för livet, men genom kyrkan kan man leva ett liv som inaktiv gängmedlem.

Ciudad

En fängslad gängmedlem visar upp sina tatueringar.

I dag finns det i El Salvador cirka 50?000 gängmedlemmar av vilka cirka 10?000 sitter i fängelse. Orsakerna till gängbildningen anses vara att samhället inte ger de unga några möjligheter. Gängen ger identitet och status. Bakom ligger också en extrem machokultur med inbördeskriget i ett någorlunda färskt minne, samt ökad knarkhandel och -trafik.

Gängen uppstod bland latinamerikanska immigranter i Los Angeles under 1970- och 80-talet. Salvadoranerna flydde till USA från inbördeskrig eller andra sociala konflikter och en hård, oftast illegal, immigranttillvaro ledde många unga till gatan och gängen. När inbördeskriget i El Salvador sedan tog slut 1992 deporterades gängmedlemmar i tusental tillbaka från USA, och de tog sin nya kultur med sig in i ett splittrat och underutvecklat samhälle med massor av vapen i omlopp efter kriget.

Sedan 2009 har El Salvador mottagit över 32?000 deporterade immigranter från USA, många av dem med kriminell bakgrund och gängtillhörighet.

– Nicaragua har inga av de här problemen och jag tror det beror på att den sandinistiska revolutionen så fundamentalt förändrade samhället där. Nicaraguanerna flydde dessutom till Florida, där det inte fanns denna gängkultur, medan salvadoranerna flydde till Los Angeles, säger Brenner.

MS-13 och Barrio 18 är de två största gängen inte bara i El Salvador, utan också i de våldsdrabbade grannländerna Honduras och Guatemala. USA har satt MS-13 på listan över transnationell organiserad kriminalitet.

Kopplingarna till USA är med andra ord starka, men USA har inte stött fredsprocessen.

– El Salvadors ambassadör i USA menar att det främst beror på sårad fåfänga för att USA inte informerades före fredsförhandlingarna inleddes. Man har i USA haft lyckade exempel på liknande fredsprocesser och jag tror landet måste med för att de ska nå resultat.

I vems intresse är det att konflikten mellan gängen fortsätter?

– Ett starkt intresse är vapenhandeln. En gängledare jag pratade med frågade hur de ska kunna tro på politikerna när det är de som säljer vapnen till gängen, men jag vet inte om han hade belägg för det. Sextio procent av vapnen som säljs legalt beräknas komma från USA, säger Brenner.

– Säkerhetsindustrin har också ett intresse i att konflikten fortsätter. Över tio procent av den salvadoranska bruttonationalprodukten utgörs av säkerhetsindustrin, så det finns stora ekonomiska intressen. Politiskt finns det också intressen. Hela den postkoloniala politiken har varit baserad på skräck. Till fienderna har så kommunisterna hört – nu är det ungdomsgängen. Med fredsprocessen har El Salvador en enastående chans att ändra denna politik.