En pedofil som är i riskgruppen för att utnyttja barn eller själv lider av sin sexualitet har svårt att få hjälp. Psykologerna vid Åbo Akademi arbetar för en förändring av förhållandena, men än så länge förgäves.
Text & foto: Nicklas Hägen
Vid ämnet psykologi vid Åbo Akademi har man sedan 2011 arbetat för att öppna en klinik för pedofiler. Tanken är att ge ett så brett stöd som möjligt till de som känner sig sexuellt attraherade av barn, för att hjälpa dem hantera sina känslor och förebygga att de agerar ut dem.
Tillsammans med Sexpo-stiftelsen och Stiftelsen för kriminalvårdens främjande, Krits, har Åbo Akademis psykologer byggt upp en modell för hur kliniken kunde fungera. Det enda som saknas är ett finansiellt stöd. Något sådant har varken myndigheter eller stiftelser gett, trots att ett nytt EU-direktiv påbjuder att förebyggande vård för pedofiler ska vara tillgänglig.
– Det finns vård i fängelset men bara för de som avtjänar rätt långa straff. Och när personen kommer ut ur fängelset finns inget stöd. Likadant är det med de potentiella förövarna, det finns ingen hjälp för dem, säger Katarina Alanko, forskardoktor i psykologi vid Åbo Akademi och den som sökt finansiering för projektet.
I avsaknad av en modell för att sköta pedofiler är den vård som finns tillgänglig mycket slumpmässig. Majoriteten av de som arbetar inom vården har ingen erfarenhet av pedofiler och över hälften av landets terapeuter bedömer sig inte heller ha de värderingar som krävs för att arbeta med dem.
– Även om pedofilen själv lider och oroas av sin sexualitet är det svårt att få hjälp. Man får så lov att gå via den vanliga vården och med lite tur får man tag på en terapeut som kan sin sak, och som man efter ett tag kan berätta om sitt problem för, säger Alanko.
Många ”nej”
Den planerade hjälpen är mångsidig. Den skulle inkludera möjlighet till gruppterapi för upp till femton klienter per år, stöd per telefon och på webben samt tillgänglighet till Rädda barnen rf:s självhjälpsprogram. Till stödet skulle också höra individuell terapi och på längre sikt internetterapi, samt medicinering om intresse finns.
– Dels handlar det om riskhantering, lite på samma sätt som i samband med alkoholbehandling. Klienterna lär sig identifiera de situationer där känslan uppstår och identifiera de känslor som blir problematiska. På det sättet kan man minska ångesten och också behovet av att agera, säger Alanko.
– Dels bygger terapin på en så kallad good lives model, där man stöder det som är bra, ser på livet som helhet och lyfter fram det andra som är meningsfullt. Då får själva sexualiteten inte lika stor plats och den som har ett pedofiliskt intresse kan försöka bygga vuxenrelationer som också kan fungera sexualterapeutiskt.
Finansiering för kliniken har sökts från privata stiftelser och fonder, och från offentliga instanser som FPA. Det senaste av många ”nej” kom från Penningautomatföreningen RAY som, trots att den tekniskt lyder under Social- och hälsovårdsministeriet, motiverade sitt avslag med att det är ministeriernas sak att finansiera dylika projekt.
Alanko har också bett om audiens hos olika ministerier. Den enda som tagit emot henne är justitieminister Anna-Maja Henriksson, som var förstående för att något behöver göras. Justitieministeriets startpeng på 10?000 euro räckte däremot inte så långt.
Det är svårt att föreställa sig att det bristande stödet skulle handla uteslutande om pengar. Den planerade verksamheten skulle kosta cirka 300?000 euro per år. Alanko tror att det bristande stödet är ett uttryck för att politikerna är rädda för den allmänna opinionen, enligt vilken pedofiler ska straffas och inte vårdas.
– Man verkar tycka att hjälp för pedofiler tar av de som utsatts för sexuella övergrepp, men det handlar inte om ett val där det ena utesluter det andra. Politiskt vill man ha strängare straff för sexuellt utnyttjande och, visst, det kan vara bra men det minskar kanske ändå inte brotten. Sexuellt utnyttjande har varit straffbart också tidigare, säger Alanko.
– För mig är förebyggande vård både etiskt och moraliskt, men också ekonomiskt, det rätta att göra. Om förebyggande vård kan förhindra ett enda fall och de kostnader som följer av det så sparar man hundratusentals euro.
Goda erfarenheter från Tyskland
Idén om en klinik för pedofiler föddes i samband med ett forskningsprojekt vid psykologin vid Åbo Akademi som inleddes 2010. Inom projektet samarbetade man med universitet i Tyskland, och bekantade sig därigenom med den verksamhet som byggts upp i Berlin.
Vid de tyska klinikerna behandlas kriminella pedofiler som gjort handgripliga övergrepp, såna som surfat barnpornografi och pedofiler som inte begått något brott.
– Det finns folk som är beredda att åka bil 300 kilometer i veckan för att kunna delta i gruppmöten. Grupperna är inte så stora, det handlar om mellan fem och åtta klienter per grupp, men det finns tydligt ett underlag och behov, säger forskardoktor Katarina Alanko.
Det saknas tillräcklig vetenskaplig forskning för att kunna ge entydiga resultat om effekten av behandling av pedofiler, men signalerna är positiva.
De evalueringar av behandlingen som getts i Tyskland visar visserligen att konsumtionen av barnpornografi har varit svår att åtgärda. Det är oklart varför, men en förklaring kan vara lättillgängligheten och att nätet i sig är beroendeframkallande.
I övrigt är statistiken god, om än inte prickfri. Av de behandlade har 20 procent av de som tidigare dömts för sexualbrott rapporterat att de begått nya brott. Man har ändå kunnat visa att behandlingen sänker riskfaktorerna för övergrepp.
– Ett tankefel hos pedofiler är ofta att de tänker sig att de är jämställda med barnen. På den här punkten har behandlingen visat resultat, vilket sänker riskerna och ger resultat i form av förbättrad livskvalitet också för pedofilerna.
Pedofiler får vård också i Sverige, där det finns en klinik vid Centrum för Andrologi och Sexualmedicin, Karolinska Universitetssjukhuset.
– I Sverige tycker man att det är en sak allmänheten ska bekosta. I och med att det är inbakat i vården och en del av en klinik som också sköter annat är det lätt att besöka kliniken. De som behöver vård kan gå utan att behöva mygla om det.