Det ryms mycket i uttalet av ett ”r”. Förutom att komplicerade neurologiska och motoriska system ligger bakom artikulationen, så berör det känsliga frågor som talfel och dialekter. Benjamin Alm har undersökt produktionsvillkoren bakom ”r”.
Text & foto: Benjamin Alm
En av de mest iöronfallande sakerna med mig är mina tungrots-r. Det är vanligt i södra Sverige, därifrån jag kommer, men i Finland är det ovanligare. I Finland kan det rent av vara ett problem att ett barn använder ett tungrots-r, något som ofta kan tränas bort. Men vad skiljer egentligen ett tungrots-r från ett tungspets-r?
För att gå till bottnen med mina frågor börjar jag vid institutionen för psykologi och logopedi vid Åbo Akademi, där jag träffar Emma Kallvik, talterapeut och doktorand i logopedi. Hon förklarar att r är ett tonande ljud där tungan kommer fram bakom tänderna och vibrerar, därav namnet ”tung-spets-r”. Av olika anledningar kan r-ljudet bli något annat, vanligtvis l eller j.
– Först hör man orden, sedan vilka ljud ordet består av och till sist förstår man hur ljuden skapas, beskriver Kallvik den normala utvecklingen. Vid artikulationsproblem har analysen inte fungerat hela vägen. Ifall ”r” låter som ”l” är tungan på rätt plats, stämbanden arbetar också rätt men tungan vibrerar inte. ”J” ligger ännu lite längre bak i munnen, och ännu lite längre ifrån ett tungspets-r.
Jag låter tungan vandra i munnen och viskar tyst för mig själv r, l och j. För mig låter ljuden väldigt olika men jag känner någon slags likhet, min ljudanalys blir lite mer medveten. Samtidigt känner jag mig lite fånig när jag står och försöker uttala ljud som jag inte vill ska höras i intervjun, och jag frågar vidare om r-träning.
– Det är inget fel med att ha ett tungrots-r, det finns inget entydigt rätt och fel när det gäller artikulation, förklarar hon. Det är viktigt att vara tydlig med detta inför barnen, det vi talterapeuter gör är att ge dem ett nytt alternativ så att de kan välja mellan tungspets-r och tungrots-r. Sedan är det upp till barnet att använda den här möjligheten ifall det av någon anledning vill, säger Kallvik.
– Ifall ett barn bara har problem med att artikulera r och inga andra språkliga svårigheter så får barnet vanligtvis inte en längre talterapiperiod, fortsätter Kallvik. Istället kan man få några handledningsbesök och instruktioner för hemträning. Situationen i Åbo är lite speciell, eftersom studerande vid logopediutbildningen vid Åbo Akademi som sin första korta praktik tar emot barn som har svårigheter med r.
– Att lära någon att artikulera ett tungspets-r är ofta, men inte alltid, en ganska enkel sak och därför lämpligt som en första patientkontakt. Av den anledningen erbjuds sådan terapi vid Åbo Akademi, men ute på vårdcentraler får man knappast talterapi för ett skorrande r. Ju längre man har uttalat r på ett visst sätt, desto svårare blir det att förändra.
Därför sätter man ofta in resurserna i sexårsåldern. Alltför tidigt är barnets ljudanalys inte utvecklad och de hör bara hela ord och inte enskilda ljud. För äldre är vanan mer etablerad och därmed knepigare att förändra.
Talterapin använder sig av de vanliga mekanismerna för språkinlärning men på ett mer systematiskt och fokuserat sätt. Man har också dragit nytta av senare tiders hjärnforskning, till exempel har man upptäckt att tunggymnastik inte fungerar eftersom talmotoriska rörelser och icketalrörelser aktiverar olika hjärnområden utan någon möjlighet till överföring. Den språkliga produktionen och förståelsen av ljud och språk ligger neurologiskt och funktionsmässigt nära varandra, de är lokaliserade framför allt till tinningsdelen av vänster hjärnhalva. Språket är väldigt komplext och det grundas i kopplingar och nätverk i hjärnan. Därför kan språkliga svårigheter inte åtgärdas med piller, som om de skulle bero på en kemisk obalans.
Personer som uttalar r (eller andra ljud) olika, hör samtidigt olika. I vissa östasiatiska språk finns det ingen betydelsebärande skillnad mellan r och l, vilket gör att de inte uppfattar skillnaden mellan dessa ljud. Detta gör det förstås svårare att lära sig artikulera ljuden. Kallvik ger ett mer närliggande exempel med ”tomten” i betydelsen ”julgubben” och ”tomten” i betydelsen ”gården”. I finlandssvenskan finns det ingen betydelsebärande skillnad mellan akut och grav accent som i rikssvenskan och för många finlandssvenskar är det därför svårt att både uppfatta och lära sig uttala dessa accenter.
Språkmiljö och dialekt
Språkmiljön är avgörande för hur man lär sig artikulera och vad som anses som rätt och fel. Kallvik har varit på utbyte till Lund, och berättar att i Lund tränar talterapeuter barn på att få fram ett tungrots-r. Barnen där gurglar vatten och får ligga på rygg för att artikulera tungrots-r. Jag frågar Saara Haapamäki, professor i svenska vid Åbo Akademi, var det skorrande r:et kommer ifrån när det är dialektalt, som för mig och för barnen i Lund?
– R-ljudet varierar mycket mellan olika språk, en del språk saknar helt r-ljud. I svenskan finns det grovt sett två olika varianter, främre och bakre r, som alltså är samma som tungspets-r respektive tungrots-r. Bakre r-ljud är relativt ovanligt i världens språk men förekommer i flera europeiska språk eller i dialekter inom dessa – förutom i svenska även till exempel i danska, norska, tyska, holländska, franska och portugisiska, förklarar Haapamäki.
– På det svenska språkområdet utgör dimensionen främre/bakre ett kriterium för en uppdelning mellan ett nordligt och ett sydligt dialektområde. Bakre r används som så gott som enda variant i sydliga dialekter av svenska, medan främre r används i alla övriga dialekter, även i de finlandssvenska. Men självfallet finns det r-variation också inom dessa områden, och många språk och dialekter uppvisar kontextuellt betingad växling mellan olika r-varianter. Det är också viktigt att komma ihåg att både bakre och främre r kan uttalas på många olika sätt, allt från ett mycket starkt rullande eller skorrande r-ljud, ”tremulant”, till ett vokalliknande r-ljud, ”approximant”.
Talfel hos fransk kung?
Det bakre r:et är ett ganska nytt fenomen, för ett par hundra år sedan använde alla europeiska språk tungspets-r. Mikael Parkvall är lingvist vid Stockholm universitet och har publicerat en artikel i Språktidningen som sticker hål på flera teorier om hur det bakre r:et har spridit sig. Exempelvis avfärdar han en äldre men populär teori om att det skulle härstamma från ett talfel hos en fransk kung, och därifrån spridit sig. Det är en bra historia men det finns inte mycket som talar för den vetenskapligt, även om de flesta fortfarande antar att bakre r spreds från Paris. Det skorrande r:et breder fortfarande ut sig i Norge, Danmark är helt erövrat. I Sverige verkar det vara lite på tillbakagång efter en expansionsperiod, hävdar Parkvall.
– Språkförändringar föregås nästan undantagslöst av språklig variation, vilka båda i hög grad orsakas av kontakter mellan olika språk och mellan olika dialekter. Det finns också analogiska förklaringar till språkförändring så att när vissa strukturer i språket förändras så kan även andra strukturer förändras enligt samma mönster, utvecklar Haapamäki. Ytterst beror alla förändringar på att språket används av oss människor. Varför vissa språkliga fenomen sprider sig snabbare än andra och blir populära i flera dialekt- och språkgemenskaper, medan andra sprider sig långsamt eller försvinner, är däremot en fråga som är svår att besvara.
Fonetisk beskrivning
Tungspets-r, rullande r eller främre r skrivs fonetiskt ”r”.
Tungrots-r, skorrande r eller bakre r skrivs fonetiskt ”R”.