NÄR GÖRAN HÖGNÄS jämför inledningen av sin karriär med nuet kommer han att tänka på förberedelserna inför ett föredrag han skulle hålla i Helsingfors i mitten av 70-talet.
– Den tekniska utvecklingen har gått framåt otroligt mycket. På den tiden hade akademin en stencilapparat som jag fick komma in på lördagen före föredraget och kopiera papper med, säger Högnäs.
– I forskningen ger tekniken en möjlighet att simulera och åskådliggöra men matematiken är sig rätt lik ändå. Vi skriver, argumenterar och bevisar. Man kan visserligen experimentera och få en integral uträknad på datorn, men det är på det praktiska planet – e-posten och artiklarna man läser på nätet – som den största förändringen ägt rum.
När Högnäs går i pension kommer hans professur på grund av det kärva ekonomiska läget inte genast att ledigförklaras, men han lämnar inte matematiken vind för våg. Högnäs ska nu leda ett treårigt projekt som finansieras av Magnus Ehrnrooths Stiftelse och handleda doktorander.
– Nu när personalen har krympt kan jag behålla arbetsrummet. Jag kommer knappast att komma in varje dag men jag är tillgänglig när jag är här. Att gå i pension påverkar en så att man förr eller senare rör sig här mera sällan, men än så länge har jag inga planer på att hålla mig borta.
Matematiken fick i år in femton nya studerande, vilket är fler än på många år. Om de följer det långsiktiga mönstret kommer drygt tio av dem att ta ut en examen i matematik och hälften av dessa med matematiklärarbehörighet, vilket Högnäs hoppas ska minska på bristen en aning. Det finns nämligen ett stort behov av matematiklärare – och att skola bra sådana betalar sig i längden.
– Det är nästan omöjligt att förutspå studentströmmarna. När vi försöker fråga de som kommer varför de är här är det väldigt svårt att se en annan gemensam nämnare än att de haft en bra matematiklärare.
Att Högnäs själv började studera matematik var ingen självklarhet.
– Jag var alltid intresserad av historia och politik. Under mina utbytesstudier i USA hade vi en så bra historielärare att jag tänkte bli statsvetare, men jag tog mitt förnuft till fånga och insåg att jag kan ha det andra som hobby. Jag följer med genom att läsa tidningar.
Högnäs har under sina år vid Åbo Akademi gått igenom flera organisationsförändringar och han tycker att de nu föreslagna planerna verkar lovande. Senaste omgång hade han föredragit trefakultetsmodellen med en naturvetenskaplig-teknisk fakultet.
Men han säger sig samtidigt förstå att tiderna i dag är annorlunda. Då han själv inledde sina studier skrev han in sig vid fakulteten och valde inriktning betydligt senare. Systemet blev ohållbart när vissa laboratoriekurser växte sig för stora och antagningen gjordes snävare.
Samtidigt har valfriheten ökat. Möjligheterna till olika ämneskombinationer är i dag större än tidigare och med det behövs en större administrativ verksamhet. Detta tror Högnäs inte att man kan råda bot på med organisationsreformen.
– Det finns en större valfrihet i dag och en mängd olika vägar att bli magister. I och med examensreformen har det blivit så svårt för ämnena att veta när alla kraven för en examen är uppfyllda att vi behöver en stor stab. Vi kan kolla matematiken härifrån, men i övrigt måste vi hänvisa till studiebyrån.
Överst på önskelistan finns ett ledigförklarande av statistikprofessuren, nu när nuvarande professor Jukka Corander flyttar till Helsingfors.
– Matematiken klarar sig någorlunda med de knappa resurser vi har men statistiken är ett område där Åbo Akademi behöver skrapa fram resurser. Problemet är att ämnet hör till alla och ingen så ingen vill satsa pengar på det. Men akademins studerande behöver statistik som biämne. I synnerhet matematikstuderandena.
Nicklas Hägen