Korruption, bristen på utbildning och utrustning, samt fattigdom bidrar alla till spridningen av ebola i Liberia. Hjälpen når inte fram på grund av kommunikationsbrist.
Text & foto: Nicklas Hägen
Under Aboagora fördes en dramatiserad diskussion om pest mellan en ”medeltida läkare” och en ”modern läkare”. I publiken satt Leena Kotilainen, forskare i statsvetenskap vid Åbo universitet, och nickade igenkännande. Under sina tre besök i Liberia i egenskap av forskare i unga kvinnosoldaters liv efter kriget, har hon stött på liknande förhållningssätt till ebola.
Ett exempel på det är tanken om epidemin som ett resultat av guds vrede över människans syndiga liv.
– Religionen är mycket viktig i Liberia. Den största delen av befolkningen är kristen men det finns också mycket animism och naturreligion. En högt stående präst sade nyligen att ebolaepidemin beror på att gud är arg på Liberia och att denna vrede beror på homosexualitet, säger Kotilainen.
Den senaste ebolaepidemin har vid MfÅA:s tryckläggning enligt Världshälsoorganisationen WHO orsakat 2?288 dödsfall i Guinea, Liberia och Sierra Leone. Enstaka fall har också påträffats i Nigeria, åtta döda, och Senegal, där man klarat sig utan dödsfall. Folk rör sig vanligtvis aktivt över nationsgränserna i dessa områden och med en inkubationstid på två till 21 dygn, men vanligtvis mellan åtta och tio dygn, hann epidemin rota sig i länderna innan man stängde gränserna.
Värst har epidemin drabbat Liberia. Detta beror mycket på den rådande fattigdomen och låga utbildningsnivån, som i sin tur orsakats av en samhällelig instabilitet. Liberia lider ännu av sviterna av ett fjorton år långt inbördeskrig (1989–2003) i två delar med en liten paus i mitten. Kriget har, grovt förenklat, sin historiska bakgrund i att republiken grundades 1847 som en ”koloni” för afrikanska slavar som frigivits i USA. Trots sin klara minoritet förtryckte dessa ursprungsbefolkningen med stora och långvariga sociala spänningar som följd.
De kvinnor Kotilainen forskar i har följaktligen vuxit upp med krig som normaltillstånd. Misstron till myndigheter och politiker genomsyrar samhället.
– Jag pratade med en liberiansk journalist som var övertygad om att ebolan beror på så kallade ”ghost men” som är utskickade av politikerna för att sprida sjukdomen bland befolkningen. Och då pratar vi ändå om en journalist, en utbildad person, säger Kotilainen.
En bidragande orsak till epidemin är den låga utbildningsnivån. Informationen om hur man skyddar sig mot ebola, till exempel genom att undvika kontakt med de smittades kroppsvätskor, är rätt välspridd men kunskapen lever sida vid sida med vidskepelser och rykten.
Ett rykte Kotilainen hört är att vatten man pressat lime i ska förebygga och lindra ebola.
– Människor har ett behov av att förstå vad som sker och skapar sina egna förklaringar. Man borde satsa hårdare på utbildning i Liberia.
Medicinska antropologer behövs
I de rådande omständigheterna är det svårt att få fram korrekt information om epidemin, och det har bland annat förekommit rapporter om oroligheter när lokalbefolkningen stormat kliniker. Informationen sprids till exempel genom workshoppar, men de flesta som går på dem gör det för att få sin dagpenning och sitter bara av tiden – de är inte nödvändigtvis intresserade av innehållet.
Kotilainen säger sig vara mycket frustrerad över att västerländska hjälporganisationer inte i högre grad tar den sociala strukturen i beaktande.
– Rekommendationen är att hjälporganisationer i samband med epidemier ska använda sig av medicinska antropologer för att få ut sitt budskap, men det gör de inte. När man dyker upp i skyddsutrustning och dikterar att liberianerna inte ska begrava sina döda möts man med skepsis och misstro. På den punkten har man inte dragit lärdom av tidigare epidemier, säger Kotilainen.
– Liberianerna har av erfarenheterna under kriget lärt sig att det inte går att lita på den ”officiella” informationen. Man skulle behöva föra ut informationen via de människor som lokalbefolkningen lyssnar på, till exempel präster, borgmästare och kommendanterna från kriget.
Svårt att skydda sig
Misstro och övertro är bara en del av problemet med att skydda sig mot ebola. Liberia är ett av världens fattigaste länder och levnadsvillkoren gör att det är svårt att skydda sig också om man vet hur man bör göra.
Första gången Kotilainen besökte Liberia kom hon dit mitt i regnperioden och inne i slummen flöt vatten halvvägs upp till knäna. Det rör sig råttor och ohyra i vattnet, och människor utför sina behov i det i brist på toaletter. Då vattnet dessutom tränger in i folks hem är det mer eller mindre omöjligt att hålla sig ren.
– Människor kan sköta sin hygien och duscha med tvål två gånger om dagen, men i den här miljön är det ändå svårt att skydda sig mot smittor.
Kvinnorna i slummen i Monrovia försörjer sig på det Kotilainen kallar ”små business”: att sälja frukt, kallt vatten eller sina kroppar. Kvinnorna är också mera utsatta för ebola eftersom det hör till könsrollerna att det är de som tar hand om de sjuka.
Liberia har fått stora ekonomiska bidrag men korruptionen är stor och dessa förskingras på vägen. Som ett resultat av det saknar många sjukhus rätt skyddsutrustning, vilket i sin tur gör att många sjukvårdare inte går på jobb.
– Detta gör att många dör av andra sjukdomar som till exempel malaria, som har liknande symtom som ebola, säger Kotilainen.
– Sjukvårdarna vet hur ebola sprids och vet att de inte har skydd mot epidemin. Vem kan klandra dem för att de inte går till jobbet?
Digerdöden
Till Aboagoras program hörde en dramatiserad diskussion om pest mellan en ”medeltida läkare”, forskare i kulturhistoria Reima Välimäki, och en ”modern läkare”, professor i mikrobiologi Pentti Huovinen – båda verksamma vid Åbo universitet.
Reima Välimäki. Foto: Otto Väätäinen.
• Bakterien Yersinia pestis, pest, har plågat Europa i tre omgångar under historisk tid. Den första stora epidemin var på 500-talet, den andra spred sig från Kina på 1300-talet och den senaste ägde rum under andra halvan av 1800-talet.
• Vi känner idag till orsakerna till pesten men har inte utrotat den. För tillfället pågår en epidemi på Madagaskar.
• På medeltiden fanns inga egentliga sjukhus och de smittade sköttes vanligtvis i hemmen eller på gatorna. Däremot finns det många exempel på att de smittade satts i karantän, eller att man stängt portarna till ännu inte besmittade platser som till exempel kloster. Idag är något av det första vi vill göra att lägga de smittade i karantän och varje sjukhus ska ha ett eget isolationsrum för vård av smittsamma sjukdomar.
• Man tänkte sig under medeltiden att smittan spreds via luften och genom kroppskontakt, ibland också via de sjukas blickar, andning och likens lukt. Smittan tog sig sedan in i kroppen genom kroppsöppningarna. En god hygien ansågs viktig redan på medeltiden, och den ansågs bli ännu bättre med hjälp av vinäger eller olika örter. Enligt modern läkarvetenskap sprids bakterier och virus lättast genom beröring, även om det finns exempel på smittor som sprids via mat och rentav sandstormar.
• Medeltida filosofer och astronomer var överens om att himlakropparnas konfigurationer orsakar pest. Dessutom florerade rykten om att judarna låg bakom sjukdomen genom att förpesta brunnar. Att pesten var guds straff för människans syndiga leverne var kanske ändå den vanligaste tolkningen av sjukdomen. Det antas ha varit mycket oroande för medeltida människor att prästerna på sina ställen dött och inte fanns kvar att ge den sista smörjelsen. Vi har idag ingen metod att förutspå hur eller när en epidemi bryter ut, däremot kan vi effektivt behandla pest med antibiotika. Immunförsvaret verkar inte spela någon avgörande betydelse för vem som smittas av pest.