Med den ökande klyftan mellan ett fåtal rika och en majoritet fattiga följer sociala spänningar. De fattiga drivs till rika länder i jakt på ett bättre liv men möts av ett avståndstagande där de rika bygger murar för att skydda sin egendom och inte behöva bemöta misären.
Text: Nicklas Hägen
De nationalistiska strömningar som gått genom Europa de senaste åren kan ses som ett uttryck för hur ringarna sprider sig då de mindre bemedlade européerna värnar om sina rättigheter mot de som är ännu fattigare.
– Hela idén om att skydda sig är ett symptom på en massiv ojämlikhet. Vad vi ser är att alla skyddar sig från nästa grupp av fattiga. På det globala planet går det utanför nationens gränser. De fattiga inom landet skyddar det de har mot de fattiga i andra länder, säger Margot Salomon, biträdande professor vid London School of Economics.
– Det är en manifestering av hur vi har organiserat vårt ekonomiska och politiska liv, och här ligger ansvaret i slutändan hos staterna. Den globala fördelningen av makt och rikedomar är misslyckad och maktkoncentrationen befäster fördelarna hos de som redan drar nytta av den.
Trots ett tilltagande allmänt missnöje verkar den politiska viljan till förändring saknas – oberoende av vem som väljs.
– Thomas Friedman beskriver de liberala policyer som anammats överallt i världen efter det kalla kriget och kallar det för en ”gyllene tvångströja”. Sätten olika stater tar åt sig de liberala policyerna varierar, men alla är del av den globala ekonomin. De folkvalda sätts i tvångströjan och har mycket lite utrymme att röra sig på. Det undergräver den demokratiska processen, folk upplever att det inte kommer att bli nån riktig förändring. Höger och vänster är så nära varandra.
Vilka verktyg finns det då att säkerställa mänskliga rättigheter och en jämlikare fördelning av resurser?
– Att dela på bördan. Några av Europas fattigaste länder, med Grekland som ett bra exempel, får ett oproportionerligt stort antal människor till sina stränder. Det är de första länder dit de här människorna kommer som har en skyldighet att ta in dem eller åtminstone ta emot dem även om de kanske sparkar ut dem senare. Folk kommer inte in genom ett land och tar sig igenom Europa.
– Men vi kommer också tillbaka till de policyer som har möjliggjort en enorm ojämlikhet och ett behov för människor att söka bättre liv på andra ställen. Det är grundorsaken på en global nivå, men också individuella lagstiftande och praktiska steg som kan tas på en regional nivå och inrikesnivå.
– Skammen är att det inte handlar om att det inte finns tillräckligt att dela på. Det behöver inte vara så här men vi har tillåtit det, att vissa har klart mer än de behöver och majoriteten inte har tillräckligt. Fri handel är bra för ekonomin och på så sätt en positiv sak – men den är inte utan efterverkningar. Vi behöver föreställa oss och ha en politisk vilja till en värld som balanserar marknaden med målsättningar som ligger utanför den – ett icke-marknadsmässigt styre av olika områden av vårt ekonomiska liv som balanserar demokratin med kapitalet.
Människorättsscenen i en globaliserad värld
Skyldigheten att se till att de mänskliga rättigheterna förverkligas i praktiken tillskrivs i allmänhet den territoriella staten där individerna som åtnjuter människorättsskyddet befinner sig. I takt med en allt mer globaliserad värld har människorättsscenen intagits av även andra aktörer såsom multinationella företag, internationella organisationer och stater med verksamhet som inverkar på människorättsläget utanför statens egna gränser.
Institutet för mänskliga rättigheter vid Åbo Akademi stod i slutet av mars värd för den internationella konferensen ” Beyond State Obligations in International Human Rights Law – Towards Common Principles on the Obligations of Multiple Global Actors”. Vid konferensen diskuterades bland annat vilken ställning det internationella människorättsskyddet har i förhållande till den nya omgivning som råder i en globaliserad värld. I vilken utsträckning kan man idag tala om att de nya aktörerna är rättsligt förpliktade att följa de internationellt överenskomna mänskliga rättigheterna i sin verksamhet? Vilka allmänna principer kan sägas gälla på området?
Konferensen utgjorde en avslutning på det europeiska forskningsnätverket ”Beyond Territoriality: Globalisation and Transnational Human Rights Obligations” (GLOTHRO), som finansierats av European Science Foundation (ESF).