Osama al-Aloulou skriver om behovet att utveckla samarbetet mellan experter och journalister.
Att det i de finländska medierna fattas en rösternas mångfald, att experternas röster inte används särskilt mångsidigt och att experterna har ojämlika utgångslägen när det gäller att delta i samhällsdiskussioner blev klart vid ett seminarium som hölls i Helsingfors för en tid sedan. Vid seminariet konstaterades också att det finns ett behov av att utveckla samarbetet mellan experter och journalister. I en undersökning som utrett användningen av experter konstaterades att endast tre procent av landets experter hörs i media och av dessa tre procent är 72 procent män. Den här informationen framlades av en av de personer som ordnat seminariet.
Efter seminariet fortsatte jag och min forskarvän diskussionen. Min vän försökte förklara varför han inte under den senaste tiden gått med på att delta i flyktingdebatten i de sociala medierna. Han menade att det bara finns två poler i diskussionen, högern och vänstern, kritik och hatprat. Han menade att han därför inte ville delta med egna perspektiv, eftersom man inte diskuterar olika åsikter utan enbart beskyller varandra för det ena eller andra.
Men trots det är det tur att de sociala medierna finns. I de sociala medierna kan folk uttrycka sina känslor och tankar genom olika kanaler och verktyg. Man vet vad som sker utomlands, till exempel genom televisionen, vi håller kontakt med vänner och bekanta via Facebook, vi tittar på videon genom YouTube, vi söker jobb genom LinkedIn, vi läser bloggar och vi kommenterar nyheter på olika dagstidningars hemsidor.
De sociala medierna delar samma grundprinciper för sin livskraft och utveckling som alla andra verktyg.
Men de sociala medierna är mycket mer än en plattform där var och en kan dela sina känslor och tankar: de sociala medierna är en institution. De reflekterar och påverkar det samhälleliga livet; de sociala medierna kan till och med påverka stora händelseförlopp, de är en källa till kraft som kan användas på vilket sätt som helst. De sociala medierna kan utbilda, uppmuntra, hjälpa, eller göra det motsatta. De sociala medierna är alltså en moralisk och fysisk entitet. Sociala medier kan ge användaren både vinst och makt.
I användandet av sociala medier är det bra att ta i beaktande att det finns en mängd olika experter på olika praktiska och vetenskapliga positioner – men hur ska man utnyttja deras expertis?
I diskussionerna under seminariet framlades det att en del av problemet kunde lösas med till exempel ett forum där alla experter skulle ha en likvärdig chans att delta i en aktuell debatt, eller förbättra samhället genom samarbete mellan journalister och experter.
En del av experterna och forskarna har lyckats bra med att hoppa in i den finländska sociala diskussionen, som till exempel Sixten Korkman. Å andra sidan finns det experter som skulle ha viktiga saker att säga, och förmåga att säga dem, men som i praktiken är utfrusna ur den samtida samhällsdebatten.
För att sammanfatta kunde man säga att användandet av de sociala medierna inte bara borde vara en hobby, och inte heller ytterligare en uppgift utöver det vanliga arbetet, att använda sociala medier borde vara en del av arbetsbilden. När jag läste på om ämnet märkte jag att man redan i åratal skrivit om saken och att man fortfarande skriver om den. Själv vill jag i den här kolumnen betona vikten av ekonomiskt stöd till människor som är med om att hjälpa utvecklandet av nya tankar, till exempel folk som ordnar seminarier vars mål är att göra expertisen i medierna mångsidigare och hitta nya sätt för journalister och experter att samarbeta.
Lika mycket som man säger att finländare inte kan marknadsföra sina produkter, lika sant är det att finländska experter inte syns tillräckligt i de sociala medierna.
Osama al-Aloulou
forskare vid Migrationsinstitutet och magisterstuderande vid ämnet mänskliga rättigheter vid Åbo Akademi.
• Kolumnen är översatt från finska av Marcus Prest.