I diskussioner om den pågående åtstramningspolitiken stöter man ibland på argumentet att det nu är dags att stå upp också för ”mjuka etiska värderingar”. Min ryggradsreaktion: rysningar.
Trots att jag håller med om att ekonomism – mera specifikt att vara blind för allt annat än marknadslogik – bör bekämpas så tror jag det är vilseledande att formulera konflikten som en konflikt mellan hårda och mjuka värden. Låt mig försöka förklara min ogina reaktion.
Det är kontrasten mjuk/hård jag vänder mig emot. Omsorg och tja, allt det där efterhängset ”mänskliga” rubriceras som ”mjukt” medan det som ställs som motsats – ofta: ekonomi – beskrivs som en hård sfär av omutliga nödvändigheter. Problemet är dels framställningen av denna omutlighet som tenderar att luta åt det ideologiska hållet: ekonomin är vad den är, dess okuvliga logik har dumpit ner från himlen.
En annan svårighet är bilden av detta ”mänskliga”. Bilden av humana värderingar frammanas: vad är väl bättre än att stå upp för det humana? ”Mjuka värderingar” lyfts ofta upp när en oro över samhällsutvecklingen artikuleras. Min misstanke är att denna oro får en undanglidande form när den ikläs de mjuka värderingarnas språk. Risken är att etik och annat ”mjukt” degraderas till en lyxdimension som kan tolereras när ekonomin tillåter det. Etikens mjukhet: human pluralitet vi kan låta blomstra i den mån vi har råd med färggranna zoner i en annars kall värld.
När de mjuka värderingarna ställs mot de hårda framstår etiken, det där mänskliga, också som sårbar. Men, vill man fråga, stämmer det inte att moraliska synpunkter är sårbara? Uppställningen mjuk/hård får sårbarheten att framstå på ett underligt svårfångat sätt.
Huvudkonflikten gestaltas utifrån föreställningen om konkurrerande värderingar. Ett steg i rätt riktning vore då att ge de mjuka värdena ett större utrymme. Förutom den enligt min mening diskutabla reduktionen av exempelvis ekonomi till undflyende samhällsanda är svårigheten också att etiken villkoras genom att den förvandlas till ett värderingssystem; de mjuka värderingarna blir något att plocka in vid behov så att det också tycks rimligt att omsorg, tillit och ”sociala relationer” (absurt begrepp!) kommer till pass som resurser att bruka i ett strategiskt mångdimensionellt affärskoncept. När jag googlar på ”mjuka värderingar” hittar jag en lång rad poster i stil med ”hållbar omtanke förenas med drivande affärssinne” – mjuka & hårda värden i lycklig harmoni.
Jag tror det banalt klingande uttrycket ”mjuka etiska värderingar” speglar något – det vill säga det rör sig inte bara om tomt babbel. Bilden av etik (igen: det där ”mänskliga”) som alternativ till ett rådande system är på ett visst sätt begriplig. Men uttryckssättet tycks medföra att vissa angelägenheter kryper ner till ett ständigt underläge: etiken framstår som marginell, flexibel och villkorlig, snarare än absolut eller grundläggande. Protestens eller kanske snarare underlägets, språk blir lätt så dominerande att moraliska krav – det moraliska krav som är omutligt eller akut – tappas bort till förmån för ett jämrande vädjande om att låta världen rymma mer än hårda värden.
Det är symptomatiskt att ”mjuka värden” sällan specificeras: samlingsnamnet antyder en underlägsen position som ska beskyddas eftersom den löper en ständig risk att köras över av tyngre och brutalare krafter. Kanske: bilden av ”mjuka värden” normaliserar ett underläge. Att ”mjuka värden” körs över och ignoreras blir närmast en självklarhet, ett utgångsläge som tas för givet och blir ett slags lam banalitet, ”sociala relationer”.
Utifrån det uddlösa moraliska språket blir det också svårare att urskilja vad det faktiskt betyder till exempel att ett vädjande ignoreras, att lidande inte tas på allvar eller att maktlöshet gror. Att tala om ”mjuka värden” uttrycker visserligen ett bekymmer, men de ”mjuka värdenas” obestämda företags- eller politikerprofileringsspråk eller värderingsanalysprat markerar ett sätt att hålla saker på avstånd, att utstöta en suck över världens gång, kanske uttrycka en from förhoppning, eller rentav klampa fram med optimistiska stormsteg i den bästa av världar där hårda och mjuka värden förenas.
Jag läser en solskenshistoria från en myndighet under rubriken ”Effektivisering med hård styrning och mjuka värden”. Följande beskrivning tycks sträva efter översiktlig transparens där de där ”sociala relationerna” träder in som en faktor man vinnlagt sig om att ta i beaktande: ”Styrningen kan ses som hård mot avdelningarna, kraven och målen var tydliga. Detta kompletterades med mjukare styrning med dialoger, uppföljningar och utvärderingar för att se att arbetet gick i rätt riktning och att avdelningarna fick rätt förutsättningar.”
Mari Lindman, doktor i filosofi vid Åbo Akademi.