Få skivomslag har levt vidare som omslaget till Joy Divisions skiva Unknown Pleasures. Det finns mängder av t-skjortor, affischer, tatueringar och konstutställningar i mönstret – när till och med Disney gör en bild av Musse Pigg i omslagets mönster vet man att det är stort. Men bildens rötter går att spåra tillbaka till vetenskapen.
NÄR DE FYRA medlemmarna i Joy Division år 1979 vände sig till skivbolagets konstnär Peter Saville med en idé för ett skivomslag gjorde de det antagligen på magkänsla. Exakt vad som fick bandets trummis Stephen Morris att plocka upp The Cambridge Encyclopedia of Astronomy är oklart, men där hittade han bilden till ett omslag som levt ett eget liv i över 30 år.
På samma sätt är det oklart vad som fick Jocelyn Bell Burnell att reagera på de radiosignaler observatoriets paraboler plockade upp år 1967. Den dåvarande doktorandens upptäckt gav hennes handledare Nobelpriset sju år senare och är avbildad som kurvorna på Joy Divisions skiva Unknown Pleasures.
– Strålning av olika slag är vårt enda sätt att få information om universum, men man kan inte reagera på alla signaler ens instrument plockar upp. Först trodde man att signalerna kom från en sändare på jordytan. Det är viktigt att ha ögonen öppna och inte sopa undan potentiellt intressanta fynd som avvikelser i mätdatat, säger Johan Lindén, lektor i fysik vid Åbo Akademi.
Kurvorna på bilden föreställer signaler från den första pulsaren som hittades, och gick först under smeknamnet ”LGM-1” (”Little Green Men”, små gröna män) på grund av dess utomjordiska ursprung. Pulsaren gavs först namnet CP 1919 och går i dag under beteckningen PSR B1919+21. Den finns i stjärnbilden Räven på norra stjärnhimlen.
En hiskelig fart
När en stjärna håller på att slockna sjunker trycket i den snabbt, stjärnan kollapsar under sin egen tyngd och det bildas en supernova. Under processen kastas det yttersta lagret materia ut i rymden medan de innersta lagren trycks ihop.
Beroende på supernovans storlek bildas, om massan är tillräckligt stor, ett svart hål eller, om massan är lite mindre, en neutronstjärna. De svarta hålen enligt dagens teorier omges av ett så kraftigt gravitationsfält att inte ens ljuset kommer ut. Kompressionen är aningen svagare i neutronstjärnor, men också där tillräckligt kraftig för att neutroner från stjärnans atomer ska ha tryckts in i atomens kärna. Dessa neutronstjärnor kan ha en storlek mindre än planeterna i vårt solsystem, och roterar kring sin egen axel på någon sekund eller snabbare.
Neutronstjärnorna alstrar ett magnetiskt fält, som på grund av den snabba rotationen strålar ut energi i form av radiopulser. Om radiovågorna strålas ut i lämplig riktning kommer dessa att kunna registreras som ytterst regelbundna pulser på jorden. Det är dessa neutronstjärnor som kallas pulsarer.
Pulsaren PSR B1919+21 skickar ut en signal med 1,3373 sekunders mellanrum.
– Man har upptäckt flera pulsarer, alla lika tråkiga i jämförelse med rundradiosändningarnas radiopulser. Allt de gör är att upprepa sig själva, säger Lindén.
– Men de har ändå vissa användningsområden. Precis som det finns jordbävningar så finns det stjärnbävningar och då en sån inträffar förändras radien på stjärnan, vilket syns i takten på pulsen. De kan också användas för att kalibrera instrumenten, som avståndsmätare och för att se vad som finns i det nästan totala tomrummet i rymden.
Konstnärlig genomslagskraft
Det finns en hel estetik kring vetenskapen och gränsen mellan vetenskap och konst. Bland de första som ägnade sig åt fotografering inom vetenskapen var Étienne-Jules Marey och Ernst Mach som experimenterade mycket med rörelse under den senare halvan av 1800-talet.
Det är under samma tidsperiod som modernismen uppstår. Jenny Wiik, doktorand i konstvetenskap, säger att omslaget till Unknown Pleasures har sina estetiska rötter i början av 1900-talet.
– Den abstrakta konsten utvecklas under andra halvan av 1800-talet och strävade inte som akademikonsten efter att avbilda en verklighet eller ett ideal. I början av 1900-talet utvecklade Picasso och Braque kubismen, som innebar förenklade ytor och geometriska former.
När man drar abstraktionen och kubismen till sin spets kommer man till suprematismen, främst representerad av den ryske och sovjetiske konstnären Kazimir Malevich. Ett av hans verk bestod av en svart ruta som han hängde över hörnet i rummet på det sätt man ofta hänger ikoner i Ryssland.
– Omslaget till Unknown Pleasures är också en svart ruta, det blir minimalistiskt och förenklande. Samtidigt har vi de vita linjerna som skapar ett mönster som är vagt föreställande. De påminner om ett berg eller något vi har sett tidigare även om de är totalt obegripliga, säger Wiik.
– I suprematismen fick de enkla formerna och tomma ytorna en andlig innebörd. I ikonerna symboliserar de tomma guldytorna det gudomliga. På omslaget är det tomma svart vilket enligt våra kulturella associationer för tankarna till något deprimerande och skräckfyllt. Man kan förstå det som en skräckupplevelse inför det stora och bilden blir därför sublim, den är njutningsfylld och hemsk samtidigt.
”Det finns finare kurvor”
Johan Lindén är inte vidare imponerad av kurvorna som använts på omslaget till Unknown Pleasures. Han tycker att det finns mera estetiskt tilltalande kurvor att tillgå.
– Man har satt upp pulser i en rad efter varandra så att det blir ett landskapsliknande 3D-mönster. De borde egentligen vara identiska. Att de varierar från varandra kan dels bero på att de kommer igenom atmosfären och att detta förvränger signalerna. Dels kan det bero på instrumenten man använder, säger Lindén.
– Vissa mätdata ser attraktiva ut men pulsarkurvorna ser ut som vilka kurvor som helst.
När man frågar sig varför omslaget ändå har fått det liv det har fått kan man inte glömma den identitetsskapande funktion rockband ofta har. De blir något som fansen vill identifiera sig med, och omslaget är en bild man kan ”klä” sig själv eller sin omgivning med.
Wiik säger att omslagets genomslagskraft grundar sig på det industriella i Joy Divisions musik, som ofta bygger på en rätt monoton rytm och ett syntetiskt sound under Ian Curtis desperata stämma.
– Moderniteten har en mörk sida. Joy Divisions estetik är också gotisk vilket leder oss tillbaka till romantiken och det melankoliska sinnelaget. Romantiken kunde vara väldigt ångestfylld och satte fokus på känsla, inte rationalitet.
När stora stjärnor slocknar
När stora stjärnor slocknar dör de inte bara ut, utan omvandlas till något nytt via en supernovaexplosion. Vi tar en lite djupare titt på fysiken bakom neutronstjärnor och svarta hål.
Inne i en levande stjärna finns ett ”fusionskraftverk” där väte förenas med väte och så småningom bildar helium. Fusionen frigör strålningsenergi som värmer upp stjärnan och skapar ett tryck som motverkar den starka tyngdkraften inne i stjärnan. Det finns alltså en balans mellan den kraft som riktas utåt och den som drar materien inåt.
När bränslet, med andra ord vätet, tar slut kan stjärnan kollapsa under sin egen tyngd. Om massan inte är tillräckligt stor stannar kollapsen upp när neutronstadiet nås. Elektroner trycks in i atomkärnorna vilket gör att neutroner bildas då den elektriska laddningen mellan elektroner och protoner tar ut varandra.
Atomerna slutar existera och ersätts av en mycket kompakt neutronmaterie. Reaktionen kan skrivas p + e -> n+ ?e. En titt i MAOLs tabeller visar att skillnaden i massa mellan en neutron och en proton är ganska exakt en elektron. Symbolen ?e är en elektron-neutrino med så gott som negligerbar massa. En massa sådana bildas vid kollapsen och sprids ut i den omgivande rymden.
– Neutroner är rätt ”hårda”, inte klämmer man ihop dem så lätt. Om massan är tillräckligt stor stannar inte kollapsen upp när elektronerna trycks in i atomkärnorna utan fortsätter tills vi får ett svart hål. Gravitationens tryck bör i så fall vara tillräckligt stort för att stjärnans materie ska pressas ihop så mycket att inte ens ljus kan lämna ytan, säger Johan Lindén, lektor i fysik.
Vi pratar om massor som i dubbel mening är astronomiska.
– Nuvarande teorier ger ingen gräns för hur långt kollapsen kan fortgå, så skenbart uppstår en singularitet med oändlig masstäthet – den ursprungliga stjärnmassan dividerad med en oändligt liten volym. Varken matematiker eller fysiker gillar singulariteter. De är oftast ofysikaliska och resultat av att teorin har brister.
Det är inte massan i sig som är det viktiga, utan förhållandet mellan massa och volym. Gravitationen utanför alla massiva objekt följer sambandet 1/r² (”ett genom radien i kvadrat”). När stjärnan, och därmed radien, krymper under gravitationen växer sig detta samband större utanför ytskiktet.
– För att ett svart hål ska bildas när bränslet i stjärnan tar slut bör gravitationstrycket vara så stort att objektet komprimeras till den grad att det når den minimiradie som krävs för att gravitationen ska hindra ljus att fly från objektets yta. Skulle man kunna göra jorden apelsinstor så skulle vi få ett svart hål, där 1/r²-sambandet på apelsinens yta skulle räcka till att hindra ljus att utgå från apelsinen, säger Lindén.
– Enda sättet att påvisa närvaron av ett svart hål är att undersöka den gravitationsväxelverkan det utövar på sin omgivning. Dubbelstjärnesystem där en synlig stjärna kretsar kring ett osynligt massivt objekt känner man till flere av. Det osynliga objektet är nästan alltid ett svart hål.
NICKLAS HÄGEN