Arbetet med en ny tunnel pågår i Tytyri. Säkerhetsföreskrifterna är hårda i en gruva, och man får inte närma sig en borr av det här slaget från sidan. För att ta bilden höll vi oss på avstånd.

Kalk är en mycket mångsidig produkt. I gruvan Tytyri i Lojo började man bryta kalksten i slutet av 1800-talet. Vi tar oss ner 350 meter under markytan för att bekanta oss med arbetet.

Text och foto: Nicklas Hägen

Det finns inga egentliga landmärken att fästa sig vid och efter några kurvor är jag inte säker på att jag skulle hitta ut längre. Den ojämna vägen går brant utför. Trycket känns i öronen när vi skumpar oss ner i kringelkrokar till 350 meter under marknivå och hjälmen kommer i flitig användning när jag slår huvudet i pickupens tak. Omgivningen är kolmörk. Förutom bilens strålkastare är det bara sporadiskt upplyst.

Det är inte utan att det börjar kännas som en dålig idé att jag nyss tryckt i mig lunch.
– Säg till om du börjar må illa så tar vi en paus, säger gruvgeolog Annika Nyström, min guide för dagen.
Jag vänjer mig fort. Fascinationen vinner obehaget och vi fortsätter ner. Vidare in i berggrunden.

Tytyrigruvan i Lojo består i dag av ett nätverk av tunnlar med en sammanlagd längd på cirka 60 kilometer. Här har man med en mind­re paus under 1900-talets första hälft brutit kalksten, eller rättare sagt marmor, sedan 1897. Först i dagbrott, innan man 1947 delvis och 1956 i sin helhet flyttade in verksamheten i gruvan under jord.
I dag ägs gruvan av Nordkalk som är en del av Rettig Group. Nordkalk hade år 2014 en omsättning på 331,6 miljoner euro och drygt tusen anställda. Den största verksamheten är koncentrerad till Finland, Polen och Sverige.

Kalksten används i många olika slutprodukter och i anslutning till gruvan finns en roterande ugn, en schaktugn och ett släckningsverk för produktion av både bränd och släckt kalk. Med en bred kundkrets är gruvan inte fullt så sårbar för de ekonomiska konjunkturerna som många andra gruvor.
Man importerar också kalksten till Tytyri för vidareprocessering. Olika typer av kalksten eller marmor används för olika ändamål.

Annika Nyström

Annika Nyström

– Tytyri är en tiokampare, för man behöver kalkstensprodukter till lite vad som helst, till exempel i metallindustrin, i byggindustrin, inom­ jordbruket och för vattenrening. Hönor äter kalkstensprodukter för att deras ägg ska få tillräckligt tjockt skal och så vidare, det finns massor av användningsområden, säger Nyström.
– Placeringen av en gruva måste ske så att det är logistiskt lönsamt. I Lojo har vi kunder nära.

Spänningar håller taket uppe

Den första skylten som kom emot i kontorsbyggnaden vittnade om att det är 677 dagar sedan den senaste arbetsplatsolyckan. Helt säker är man inte hemma heller, men gruvans nödutgångar visar att här finns en beredskap. Det gör också den obligatoriska hjälmen och reflexvästen, tryckluftsbehållaren var och en har med, samt lapparna vi vänt i kontoret för att visa att vi är i gruvan. Man håller trots allt på och spränger under markytan.

Tidigare bröt man på 200 meters djup i Tytyri. I och med att den reserven börjat sina har man flyttat ställena man bryter på, strossarna, och bryter idag med lastningsnivå på 330 meters djup i Solhem och 350 meters djup i Törmä.

Lastning

Lastning pågår.

Man använder så kallad skivpallbrytning. Först gör man snedorter, ramper man kan köra ner för genom berget. Härifrån dras olika mellannivåer med tunnlar. I sidorna av dem borrar man ut så kallade produktionsfjädrar och efter att man öppnat en stross spränger man en fjäder i taget, vanligtvis våningsvis nedifrån upp.

Tunnlarnas storlek beror på ändamålet. Transportorter ska rymma lastbilar och är cirka 5–7 meter breda och fem meter höga. Tunnlarna för borrfjädrar är cirka 4–5 meter breda och höga. I och med att maskinerna blivit större under årtiondena har också tunnlarnas storlek ökat.

Berggrunden har en egen mekanik och när man bygger gruvor måste man ta i beaktande tryckförhållanden och spänningar. I Tytyri är spänningsförhållandena moderata. Kalksten är en relativt plastisk bergart och berget är till stor del helt, vilket gör att man bara ställvis behövt förstärka tunnlarna med bultar.

– En gruvas uppbyggnad beaktar spänningsförhållandena i berggrunden. Ju djupare ner man går desto större blir spänningsförhållandena, urgamla sådana som är relaterade till plattektoniken och så att säga ligger i minnet i berggrunden. Den största spänningen här är i horisontal riktning. Det innebär här hos oss att man kan göra stora strossar som är förhandsspända så att taket hålls på plats.

Kaffepaus 350 meter under ytan

Efter drygt tjugo minuter når vi den mänskliga civilisationen på 350 meters djup och tunneln öppnas upp. Det är luftigt och upplyst och i anslutning till servicehallen finns utrymmen för såväl maskinparkering, svetsningshall, verkstad, toalett samt plats att tvätta bilarna. För tillfället är här många pickups, för gruvarbetarna har kaffepaus.

Gruvarbetet kan förenklat beskrivas cykliskt: man borrar, laddar, spränger och tömmer tunneln, innan geologen karterar och planerar vidare. Brytningsplaneraren planerar hurudana borrfjädrar man ska borra, avstånden mellan hålen och hur man laddar dem för att få dem optimalt sprängda, medan gruvmätaren mäter in gruvan med hjälp av fixpunkter med exakta koordinater.

Som gruvgeolog är det Nyström som undersöker var man borde provborra för att kunna nå och bryta så mycket malm som möjligt och så lite sidoberg som möjligt. Det gäller att känna berget så bra som möjligt för att kunna planera in såväl ekonomiska, säkerhetsmässiga som praktiska faktorer i arbetet.
Vi går in i verkstaden där Nyström delar utrymme med elektrikerna. Här har hon mängder av lådor staplade på hög med meterlånga borrkärnor för analys och kartering.

– Med hjälp av dem kan man bestämma var det finns kalksten och var det finns sidoberg och skapa 3D-modeller på dator där man ser hur proverna förhåller sig till andra. Beroende av vad man vill ha ut av proverna gör man olika analyser. Exakt vad som söks varierar med kundkrets och vilka produkter som eftersträvas. Det kan handla om till exempel provets vithet, totalhalten av kalciumkarbonat, mängden av olika ämnen som järn eller magnesium eller, om man söker något för jordförbättring, mängden löslig magnesium, säger Nyström.

– På senare tid har det blivit mycket skrivbordsarbete, men jag brukar vara nere i gruvan några gånger i veckan. All data överförs i dator, allt som har med plats att göra. Sedan handlar det om analys, beräkningar, tillståndsfrågor och betalningar av utgifter för brytandet.

Det finns två typer av kalksten. Den sedimentära formen bildas av avlagringar av kalkslam och skalrester från fossil. När denna form utsätts för höga tryck och temperaturer ändras den kemiska sammansättningen och kristallstrukturen och det bildas marmor. Det är denna typ av sten, här skapad för närmare två miljarder år sedan, som bryts i Tytyri.
Målet är att hitta större samlingar av marmor i den mycket omväxlande berggrunden.

– Moder jord har inte utformat sig så att det vi har under våra fötter är regelbundet, säger Nyström och pekar på en knapp meter tjock lodrät rand i tunnelväggen framför oss.
– Det här är pegmatit. Det kan finnas magmatiska bergarter som trängt sig in.

Nyström är magister från Åbo Akademi och hann relativt långt i sina fortsättningsstudier vid Åbo universitet innan hon lockades till arbetet vid Tytyri.
– Från studierna fick jag ett grundintresse och alla grundkunskaper, beredskapen att kunna behandla data och veta vad det betyder. Exakt vad man lärt sig är kanske inte något man kan formulera i ord, det blir en del av en själv. Inga kunskaper går någonsin till spillo.

Inte bara sten ur gruvan

Stenkross

Stenkross sedd ovanifrån.

Före vi tar oss upp tillbaka från mörkret till det bländande dagsljuset kör vi till ett lastningsområde inom dagens produktionsområde i Törmä. En lastbil tar ungefär 24–25 ton per lass och för tillfället är här två stycken. Lastbilarna kör sedan tillbaka till käftkrossen på 350 meters djup. Där blir stenarna krossade till en storlek på mellan noll och 300 mm, innan de går via matare till transportband till centralschaktet och lyfts till markytan. 13,5 ton i gången med stora korgar.

– En stor procentuell andel av det vi tar upp används. Sidoberget som plockas ut ur kalkstenen används så att man säljer det vidare, säger Nyström.

– Hur mycket vi tar upp varierar per dag men det kan vara upp till 1?600 ton om dagen. Årligen bryts omkring 300?000 ton. Densiteten på kalksten är 2,7 kg per kubikdecimeter så det kan du dividera när du kommer tillbaka hem.
Jag dividerar. Det motsvarar drygt 111 miljoner mjölkburkar per år.

Förutom vid de platser där man borrar är det mestadels torrt i gruvan men det finns ett område varifrån man tar tillvara bergsgrundvattnet för försäljning till Lojo stad. Cirka en fjärdedel av invånarna i Lojo stad får sitt vatten härifrån.

Förutom vattnet – och naturligtvis stenarna man bryter – finns det andra saker man använder gruvan till. Värmen från kalkugnarna tas tillvara i fjärrvärmen, Geodetiska institutet använder gruvan som mätlaboratorium och Kone testar sina hissar för skyskrapor här. Dessutom finns här ett gruvmuseum som sköts av Lojo stad.

Man använder olika biprodukter från kalkugnarna och släckningsverket till nyttoanvändning för gruvfyllnad. Även vissa produkter från kraftverket, såsom flygaska och produkter från rökgasrening, kan användas för gruvfyllnad.

Till NTM-centralens miljökrav hör bland annat att man planerar för vad man ska göra av gruvan när den inte längre används.
– Det blir onekligen gropar i berggrunden av att bryta sten, men vi försöker göra det så naturvänligt som möjligt. Människor behöver trots allt till exempel mat och bostäder, det är sånt som ligger bakom vår verksamhet, säger Nyström.

 

Kalksten

Kalksten

Kalksten.

Kalksten består i huvudsak av mineralet kalcit, CaCO3. Krossad och mald kalksten används bland annat vid rening av dricksvatten, för jordförbättring och vid tillverkning av byggmaterial och papperspigment. När man bränner kalcit driver man ut koldioxid, varpå det bildas bränd kalk, kalciumoxid CaO. Bränd kalk används vid tillverkning av järn och stål, vid anrikning av sulfidmalm, vid cellulosatillverkning samt för rening av bruks- och avloppsvatten. Kolkraftverkens rökgaser renas också med bränd kalk.
Bränd kalk reagerar med vatten till släckt kalk, kalciumhydroxid Ca(OH2).  Släckt kalk används bland annat för att rena dricks- och avloppsvatten, inom metallurgin samt av byggmaterialindustrin.
Källa: Nordkalk