Det talas så mycket om universitetens roll för näringslivet att deras viktigaste betydelse glöms bort.
Text: Patrick Sibelius, universitetslärare i datavetenskap
För många är att leva att delta i olika spel i samhället med sina regelsystem av ekonomiska, politiska, militära, sportliga, kulturella, relationella slag. Antingen gör man det genom att följa regler, genom att utmana dem eller genom att bryta mot dem. Här finns de lydiga meniga, ledarna och andra som spelar högt på bägge sidor om gränserna mellan rätt och orätt samt brottslingarna som uttryckligen bryter mot regler. Universiteten är ingen plats för spelare, inte för någon typ av dessa spelare. Lyda, utmana och bryta mot har inget att göra med att studera, undersöka och rätta till felaktigheter i uppfattningar och i regelsystem.
De politiska och ekonomiska principer på basis av vilka västerländska samhällen har byggts uppfanns under upplysningstiden i en anda av ogrundad optimism då det gäller människans innersta drivkrafter och förmågor. Idéhistoriskt sett har det europeiska tänkandet kring samhällsfrågor sedan mitten av 1900-talet varit hårt begränsat av de politiska och ekonomiska ideologier som andra världskrigets segrarmakter har påtvingat europeiska stater (med mjukare eller hårdare metoder). Nu senast gäller det USA:s ideologi som fortfarande teoretiskt tar fasta just på upplysningstidens optimistiska idékomplex trots att det i praktiken har övergetts på alla områden. En samhällsvetenskap värd namnet kan inte fungera om den inte utmanar sådana motsägelser och ställer sig utanför och ovanom bägge dessa ideologier och de uppfattningar om frihet, rättvisa, trygghet och demokrati som de förfäktar.
Idéer och attityder inom moderniteten har snarast slipats bara smalare och vassare under den tid den har dominerat västerländsk kultur. Den moderna västerlänningens liv och värderingar har härvid styrts huvudsakligen från andra håll än från universiteten och med helt andra syften än att ge människor meningsfulla liv och värderingar som beaktar vad vi vet om verkligheten. Stora utmaningar ligger framför kämpande humanistiska forskare att öppna människors blick för en förståelse också av modernitetens mörka sidor och dess felaktigheter sådana som de har visat sig tidigare i historien och alltjämt idag. Här finns möjligheter till fruktbar tvärvetenskaplighet för humanister och samhällsvetare.
Såkallade paradoxer inom modern fysik och matematik har inte nämnvärt stört majoriteten av experter inom dessa områden. Man lärs att betrakta paradoxerna som uttryck för att formalismer som sådana kan vara invändningsfria fastän det förekommer märkligheter vid tillämpningar av dem på naturfenomen och andra väletablerade uppfattningar och förfaringssätt. Likväl måste förekomsten av paradoxer betyda att det finns brister i vår förståelse av förhållandet mellan å ena sidan vår gestaltning av verkligheten och å den andra den formella/matematiska behandlingen av densamma. Att sådana fel och brister finns är egentligen inte underligt, eftersom den moderna vetenskapen redan från början (under renässansen, med Pico och Francis Bacon) snarast uppfattades som en länk i ett socialt program för ”att förbättra människans livsvillkor” och inte i första hand som ett program att komma underfund med verkligheten och sanningen. På så sätt har vetenskapens drivkraft varit korrupt ända sedan början av renässansen.
Alltså kan man vänta sig omvälvningar inom samhällsvetenskaper och humaniora men också inom fysik och matematik. De omvälvningarna kommer då högst troligt att beröra inte bara enskilda ämnen internt utan vår uppfattning om förhållandet mellan teorier och verkligheten generellt, mellan våra representationer av verkligheten och verkligheten själv… Sådana frågor hänger emellertid ihop med obesvarade frågor rörande förhållandet mellan avsiktliga handlingar och blotta händelser, vilka i sin tur leder in på problem rörande skillnaden mellan liv och livlöst samt vidare in på spörsmål av etisk natur.
Man kan anse att sådana stora frågor är högst akademiska och svävar skyhögt ovan vardagens vimmel och gny och därför saknar all praktisk betydelse. Men så är det inte: Det politiska och ekonomiska system som styr så gott som varje steg och tanke i den moderna människans vardag är konstruerat i ömsesidig samverkan med de uppfattningar man har haft och har om verkligheten och om människan i den. De uppfattningarna är tydligen i grunden bristfälliga och direkt felaktiga. Kanske är det just därför som vår historia ser ut som den ser ut, full av galenskaper, misslyckanden och förstörelse, som aldrig tycks ta slut.
Emellertid kan det som är fel rättas till då felen uppdagas. Då går det kanske att stiga ut ur några av historiens många sorgliga ekorrhjul. Vi som inom universiteten får och bör arbeta med de stora frågorna kan se en sådan möjlighet till korrigeringar och det är vår plikt (universitetens första uppgift) att undersöka den möjligheten. Om vi i bästa fall lyckas rätta till några misstag, så är det också vår plikt (universitetens andra och tredje uppgift) att se till att människor griper tag i det nya och ändrar sina uppfattningar och sina system i enlighet med de korrigerade uppfattningarna.