Exakt hur vår digitala omvärld ska programmeras och utvecklas är ingen självklarhet. För att ge fler människor möjligheten att delta i utvecklingen införs programmering nu i läroplanen för grundskolan.
Text & foto: Nicklas Hägen
Vår omgivning blir allt mer digitaliserad och därmed också programmerad. Även om det inte är nödvändigt att var och en kan skriva kod, har en grundläggande förståelse för programmering blivit en del av den allmänbildning som hör till en medveten samhällsmedborgare.
Som en del av utvecklingen finns nu programmering med i utkastet för grundskolans nya läroplan, både som en allmän informations- och kommunikationsteknisk färdighet och som en del av matematikundervisningen.
– Det är viktigt att man lär sig att det inte är någon självklarhet att de program vi använder i vardagen och de prylar som är programmerade fungerar som de gör och ser ut som de ser ut, säger Linda Mannila, forskare i datavetenskap vid Åbo Akademi.
– De första programmerarna var kvinnor som stod i stora salar och kopplade elkablar, men det har hänt något på vägen. I dag är IT-branschen väldigt mansdominerad, vilket betyder att 50 procent av befolkningen – eller mindre om man räknar in etniska grupper – bestämmer hur de system som styr vår vardag ska se ut och vilka system som är viktiga.
På längre sikt är tanken att programmering ska integreras i undervisningen på ett bredare plan.
– Förhoppningen är att programmering ska bli en problemlösningsfärdighet som stöder logiskt tänkande och kreativitet i olika ämnen. Till exempel så att eleverna i biologi själva kan simulera vad som händer med en fårpopulation om antalet vargar förändras, säger Mannila.
– Det kommer att kräva mycket jobb. Dels att skapa material som stöder undervisningen, dels att få lärarna att bli inspirerade för den förändrade läroplanen.
Med genom hela grundskolan
Enligt planerna kommer programmering att finnas med under hela grundskolan. På årskurs 1 och 2 ska eleverna lära sig ett strukturerat sätt att arbeta och en insikt om att saker måste göras i en viss ordning.
– Man kan till exempel tänka sig att läraren är en robot som ska skriva sitt namn på tavlan. För att kunna gå måste du stiga upp och för att komma fram till tavlan måste du kanske vända dig i en viss riktning. Eleverna ska lära sig ge instruktioner steg för steg men också kunna testa vad som gick fel till exempel om läraren skrev sitt namn på fönstret i stället för tavlan.
Från och med årskurs 3 flyttar man in i en datormiljö. Eleverna sitter inte nödvändigtvis och skriver kod, utan kan arbeta med färdiga byggblock i grafiska utvecklingsmiljöer för att lära sig ordningsföljd och det logiska tankesätt som finns i bakgrunden. I högstadiet kan eleverna börja använda textbaserade programmeringsspråk och får lära sig god programmeringssed.
– Programmeringsspråken förändras och utvecklas men grundmålet är att alla ska lära sig metafärdigheterna bakom programmen – problemlösningsfärdigheter, logiken, hur man bryter ner problem i bitar och hur man testar lösningar.
Hur stor brist kommer det inom ett decennium eller två att vara för alla oss som inte har fått den här utbildningen i grundskolan? Blir det bara svårare och svårare att hänga med i utvecklingen?
– Jag tror inte det blir en brist. Förutom den fysiska världen har vi ändå rätt länge även levt i en digital värld. Vi är vana med systemen och får vara med nu när medierna skriver om saken. Diskussionen om den digitala världen kommer att öka och i och med det också medvetenheten om de här frågorna, bland annat att den digitala världen är uppbyggd av mjukvara. Men för de som är barn i dag är det bra att få en grundförståelse för de här frågorna redan från att de är små.
– Idag är många i vår generation rätt skeptiska till att Google vet allt om mig. Frågan är hur dagens unga i framtiden kommer att reagera på att det är någon som ligger bakom alla system. Är det okej att Netflix vet vilka filmer jag har sett eller att Spotify rekommenderar mig musik utifrån den jag har lyssnat på? Kommer integritetsgränsen för vad som är okej att flyttas och åt vilket håll? Programmering är en viktig del för grundförståelsen för systemen, men de etiska frågorna kommer också att bli allt mer aktuella som en viktig digital kunskap.
Är det här en prestigeseger för ert fält?
– Det är varken prestige eller seger. Jag ser det inte ur den synvinkeln, utan ur det allmänbildande perspektivet – det här handlar om frågor folk har en rättighet att känna till.
– Sedan är det klart att det är positivt för ämnet att man redan som liten får en viss bild av vad det går ut på. De ämnen man läser i grundskolan och gymnasiet ger en bild av vad ämnet kan handla om på universitetsnivå. Om man ska studera datateknik har saker som datorspel, ordbehandlingsprogram, e-post och Spotify det enda man har att relatera till och det är bara en bråkdel av vad ämnet egentligen är.
Dataspel, ja … hur stor inkörsport till programmering är de?
– För många är spelen den första kontakten till datorer och det som startar intresset för programmering. Själv lånade jag böcker med program till Commodore 64 från biblioteket. Man skrev bara blint av och förstod inte vad det handlade om. Sedan kunde det hända att det inte fungerade. Då fick man sitta och gå igenom och söka fel, och det kunde vara något som var fel i boken.
– Som äldre ser man att allt är uppbyggt av vissa grundstenar som man måste förstå. Det är lättare idag för programmeringsmiljöerna är mycket mera välutvecklade, men grundprinciperna är precis de samma: du konstruerar något som tolkas av ett bakgrundsprogram och sedan körs.
– Man säger ofta att barn ”bara spelar” men det är att undervärdera både spelen och barnen. Sen kan man vara av olika åsikt om olika spel men det finns många bra saker med dem.
Var ser du IT-industrins framtid?
– Vi är duktiga på att skapa IT-miljöer i Finland. Det är kanske lättare att hajpa ett datorspel än säg ett kalkyleringsprogram men möjligheterna är många.