Alkohollagen skärps från årsskiftet, men sett över några decennier är den stora trenden ändå en ökad liberalisering. Alkoholforskare Thomas Karlsson har varit involverad i lagstiftningen kring alkohol de senaste femton åren och ger sin syn på finländsk alkoholpolitik och -kultur.
Text: Ari Nykvist
Det går, än en gång, upprörda vågor i öl- och vinglasen i Finland. Från årsskiftet skärps lagen om reklam och annonser för alkoholdrycker – alkoholindustrin och handeln rasar. Tidigare i höst väckte det enorm förtrytelse på sociala medier att myndigheterna ifrågasatte marknadsföringen av en whisky- och ölmässa i Helsingfors och ville att ordet ”viski” inte skulle förekomma i mässans officiella namn. #Storebror, #tjänstemannaöversitteri och #myndighetsförmynderi var vanliga hashtaggar.
Faktum är att den finländska alkoholpolitiken har liberaliserats under de senaste 20 åren. Och det har aldrig varit så lätt att få tag på alkohol i Finland som nu. Det här påpekar Thomas Karlsson, forskare och ställföreträdande chef vid enheten för alkohol och droger vid Institutet för hälsa och välfärd (THL). Han disputerar vid Åbo Akademi i november i ämnet socialpolitik med en avhandling om den förändrade alkoholpolitiken i Norden sedan mitten av 1990-talet. Karlsson har under de senaste 15 åren varit en central person i själva lagstiftningsarbetet och forskningen kring alkohol i Finland.
– Efter att Finland blev medlem av EU har tillgängligheten på alkoholdrycker tydligt ökat. Få kommer idag ihåg att det ännu i mitten av 90-talet inte gick att köpa öl eller cider i en självserveringskiosk, till exempel R-kiosk, på kvällen. Idag kan vi köpa alkohol i olika butiker, bensinstationer och kiosker från klockan nio till nio alla dagar i veckan.
Megatrenden är alltså en liberalare alkoholpolitik, men många ser bara nuläget och jämför oss med till exempel Tyskland eller Danmark, påpekar Karlsson.
Också i resten av Europa har många länder börjat begränsa bland annat alkoholreklam och gränserna för rattfylleri har skärpts i en del östeuropeiska stater. Norge som står utanför EU är ett av få länder som fortfarande begränsar införseln av alkohol och som indexhöjer skatten på alkoholdrycker så att priset förblir högt för att stävja konsumtionen. Men också där har alkoholpolitiken i övrigt liberaliserats.
Hashtaggen #viski retade
Trenden går i Europa mot en striktare inställning till alkoholreklam, vilket syns bra bland annat i Frankrike. De kraftiga reaktionerna i Finland på den striktare alkoholreklamen som införs efter årsskiftet är överdrivna, anser Karlsson.
– Många har svårt att förstå den allmänna trenden kring alkohol i övriga Europa. Man blir lätt stämplad som en gammaldags blomsterhattstant om man påpekar att olika begräsningar av alkoholförsäljning och reklam är vanligt också i andra EU-länder. Både handeln och restaurangbranschen överreagerar. Men jag kan förstå att det på till exempel sociala medier blir svårt att övervaka det hela och att folk blir arga om de upplever att de inte får använda hashtaggen #viski.
Inom EU har Finland och speciellt Sverige ofta fört fram den nordiska alkoholpolitiken som en modell att ta efter och har också delvis lyckats påverka den europeiska lagstiftningen. De nordiska länderna har i allt större grad alltså kunnat påverka det alkoholpolitiska beslutsfattandet, både i Europa och även mer globalt tack vare WHO:s globala alkoholstrategi.
I Finland har konsumtionen av alkohol något sjunkit sedan år 2004. Men fortfarande dricker vi i Finland i snitt mer än till exempel i vinländer såsom Italien och mer än både i Sverige och i Norge.
– Det är bara fyra år sedan en majoritet i riksdagen ville begränsa alkoholreklamen mer än vad som nu sker och på ungefär fem år har vi haft lika många skattehöjningar på alkohol. Det att alkoholen är dyr, att den inte får marknadsföras helt fritt och att tillgängligheten begränsas är enligt en samstämmig forskning orsaker till att konsumtionen av alkohol inte ökar alltför snabbt och mycket. I slutet av 90-talet under lågkonjunkturen minskade alkoholkonsumtionen då många helt enkelt inte längre hade råd och då minskade till exempel antalet självmord och avlidna i alkoholrelaterade sjukdomar.
Ny vinkultur – och fredagssupande
På kort sikt är det enligt Thomas Karlsson handeln, hotell- och restaurangbranschen och hela alkoholindustrin som vinner på en friare inställning till alkohol i Finland. Den stora förloraren på lite längre sikt är folkhälsan och socialväsendet. Till förlorarna hör i synnerhet de som redan har problem och är beroende av alkohol.
– Om alla vuxna i Finland lika mycket och behärskat skulle öka sin konsumtion, skulle totalkonsumtionen stiga utan större sociala problem eller hälsoproblem. Men så har det sällan gått. Istället är det den så kallade problematiska konsumtionen som ökar mest, med ökande direkta och indirekta dyra skadeverkningar för hela samhället.
Thomas Karlsson dricker själv gärna ett glas rödvin då och då. Och han håller med om att vi har en allt mer utbredd behärskad vin- och ölkultur också i Finland. Våra dryckesvanor har snyggats upp.
– Problemet är bara att den här nya alkoholkulturen inte minskar det traditionella fredags- och helgsupandet i Finland. Det läggs på de gamla dryckesvanorna som inte förändras lika snabbt.
För att få en ny bestående alkoholkultur i Finland måste förändringen komma från människorna själva. Upplysning och kampanjer hjälper och stöder, men räcker inte till.
– Fyllan är hos oss fortfarande socialt accepterad. Som vuxna för vi lätt över vissa beteendemönster kring alkohol på våra barn och att i fyllan och villan göra och doka bort sig är inte skamligt eller konstigt hos oss. Men till exempel i Italien är det fortfarande en stor skam och att förlora ansiktet om man är stupfull. Det är svårt att ändra på fyllans sociala status i ett land som Finland.
Inom regeringen planeras just nu inga nya begränsningar eller förändringar i alkoholpolitiken. Det är riksdagsval i vår och det är få politiker som månaderna före ett val öppet vill tala om frågan. Men trycket på att göra en större reform av hela alkohollagstiftningen från 1995 då Finland blev EU-medlem är stor. En sådan reform lades på is under de så kallade miniregeringsförhandlingarna i början av sommaren då Alexander Stubb blev statsminister.
– Även rent lagtekniskt är lagen från 1995 föråldrad. Det är enligt lagen till exempel fortfarande inte möjligt att beställa en dubbelwhisky på en krog. Och byråkratin kring licenser och andra krav på rätt att servera eller sälja alkohol borde underlättas.
Thomas Karlsson understryker att det av dagens politiker och andra beslutsfattare så omhuldade begreppet kostnadseffektivitet i det här fallet måste ses ur ett brett helhetsperspektiv. Ytterst handlar det om ifall vi alls vill fortsätta att upprätthålla en jämlik nordisk välfärdsmodell där de som behöver stöd, hjälp och vård också får det.
– En kostnadseffektiv alkoholpolitik handlar om att inse de slutliga och egentliga kostnaderna för en liberalare alkoholpolitik i Finland. Vi betalar än så länge alla solidariskt för de sociala problem och ökade vårdkostnader en ökad alkoholkonsumtion för med sig. Alkohol är beroendeframkallande och kan snabbt förstöra hälsan för den som blir beroende av att dricka starkvaror.
350 Alkon eller 5?000 butiker med alkohol
Med ökad tillgänglighet, det vill säga längre öppettider, lägre åldersgränser och fler försäljnings- och utskänkningsställen, ökar antalet personer som behöver hjälp eller vård på grund av alkoholmissbruk.
– Det är stor skillnad om vi som nu har 350 alkobutiker eller om vi har säg 5?000 mataffärer som säljer starköl, vin eller till och med sprit. Men också priset på alkohol har med tillgänglighet att göra. Då skatten på alkohol sänktes år 2004 ökade konsumtionen genast med cirka 10 procent till nästan 9,5 liter mätt i hundraprocentig alkohol. Med höga priser stiger konsumtionen mindre och under ekonomiskt dåliga tider kan den även sjunka. Och det syns sedan snabbt till exempel i ett lägre antal människor som dör i alkoholrelaterade sjukdomar.
Trots att möjligheterna att bedriva en restriktiv alkoholpolitik tack vare EU-medlemskapet har försämrats under de senaste 20 åren, finns det enligt Thomas Karlsson ändå ingenting som hindrar att alkoholpolitiken i Norden också i framtiden baserar sig på begränsning av tillgänglighet och hög alkoholbeskattning. Allt som behövs för en kostnadseffektiv och framgångsrik alkoholpolitik är evidensbaserad politik, politisk vilja hos beslutsfattarna och ett tillräckligt stöd bland folket.