Kenneth Nordberg.

I en demokrati röstar man först och tar sedan emot order, i en diktatur slösar man inte tid på att rösta. Det klassiska citatet klingar allt mer bittert då medborgarnas frustration över statens dåliga ekonomi och ökande skuldsättning tär på politikens legitimitet. I synnerhet i många regioner och lokala sammanhang vill ivriga och skickliga entreprenörer och politiker nu få mer handlingsutrymme än tidigare.

Text & foto: Ari Nykvist

Med en liberaliserad ekonomi och en individualiserad människa, måste också det politiska systemet utformas på ett nytt sätt. I en nyliberal globalt anpassad ekonomi behövs ett bättre samspel mellan olika samhällssektorer, mellan periferi och centrum och även direkt mellan olika länders regioner. Det rådande nyliberala paradigmet har gett upphov till ett reglersamhälle, där det toppstyrda representativa politiska systemet försöker hålla fast vid kontrollen över ett allt mer komplext, mobilt och globaliserat samhälle. Vi kan inte heller gå tillbaka till det keynesianska systemet som rådde efter andra världskriget, med relativt stängda nationella ekonomier. Det behövs en ny tredje väg, där livskraftiga regionala och lokala arenor får sin rättmätiga plats i den ekonomiska utvecklingen. Det säger PD Kenneth Nordberg i sin doktorsavhandling Reinventing the Third Way – Towards New Forms of Economic and Democratic Conduct.
– Den regionala och lokala aktiviteten och förmågan att samverka har undervärderats av de statliga myndigheterna. I motsats till så kallad top-down-styrning med staten och stora organisationer i toppen, har man på senare tid allt mer börjat inse nyttan med en bottom-up- och mer deltagande styrning via olika nätverk. Det som ofta kallas governance i stället för traditionell ”governementbaserad” toppstyrning, säger Kenneth Nordberg.

Men det är inte bara samhället som till exempel på grund av ny teknologi såsom digitaliseringen och nya miljökrav snabbt har förändrats sedan 1970-talet. Också vi människor har förändrats; vi vet mer än tidigare, har bättre utbildning och är därför också mer kritiska och medvetna än tidigare. En orsak till att de första försöken med ”The third way”, den tredje vägen mellan nyliberal marknadskapitalism och socialdemokrati på 90-talet misslyckades, var att man i första hand ville komma bort från höger-vänster-indelningen eller ”beyond the left and right” och inte brydde sig speciellt mycket om problemen med toppstyrning eller ökande krav på mer bottom-up-styrning.
– Bland annat 1973 råkade en rad så kallade megatrender samtidigt påverka hela världen via oljekrisen så att många länder snabbt gick in för en mer nyliberal och marknadsanpassad ekonomisk politik. Idag kan vi i de nu aktuella megatrenderna se tydliga tecken på en förändring mot något annat. Ett allt större samförstånd om behovet av en hållbar utveckling, av en mer deltagande demokrati och av nya innovationer inom till exempel biokemin och energiförsörjningen finns med i de nu aktuella megatrenderna.

Ta tillvara regionernas livskraft

Staten och de statliga nätverken ute i regionerna behövs enligt Nordberg förstås fortfarande, men de gemensamma uppgifterna i samhället borde omfördelas så att livskraften och aktiviteten i regionerna och lokalsamhället bättre tas till vara än nu.
– För en bättre regional mobilisering i stil med den i Norge, behövs för det första mer handlingsutrymme för regionerna och alltså mindre central toppstyrning. Finlands EU-medlemskap gav upphov till en regional spelplan, men det utrymmet har efterhand minskat. Samtidigt ger just EU tack vare olika stödprogram såsom Leader, regionerna bättre möjligheter att ta saken i egna händer. För det andra behövs det aktiva, deltagande lokalsamhällen och regioner med en stark egen kultur och starka nätverk på olika nivåer. Idag har vi ett politiskt system som alltför ofta leder till passivitet i stället för aktivitet i regionerna. Ett fritt agerande civilsamhälle triggar regional mobilisering bara staten låter det ske. Staten tycks hålla fast vid att det krävs stora enheter och pekpinnar ovanifrån, trots att den ekonomiska vetenskapen allt oftare lyfter fram innovationer som det centrala för tillväxt, och innovationer kommer fram i de små snarare än i de stora sammanhangen.

Men trots att staten fortfarande styr och ställer med sin gamla toppstyrning, händer det just nu en massa spännande saker i regionerna. Det har hänt mycket på fem år och enligt Nordberg har vi bara sett början på alla de olika folkrörelser, nätverk och nya aktiviteter som håller på att växa fram förbi det statliga.
– Exempel på det är att många regioner i Finland såsom Torneå- och Vasaregionen, nu på olika plan utökar sitt samarbete direkt med sina grannregioner i Sverige. I Finland har regionerna utanför södra Finland alltid varit rätt svaga och de statliga institutionerna har därför varit viktiga i många sådana regioner. Men nu vill de allt mer aktiva nätverken i de här nya funktionella regionerna ha mer rätt att själva agera och bestämma.

Karleby och Kaskö som exempel

Ett positivt exempel är Karleby-Jakobstads-regionen med en dynamisk innovationsmiljö i en ur statens synvinkel perifer region. Där har teknologicentret KETEK utvecklats till en central aktör för forskning och utveckling i regionen.
– I den regionen ser vi bra hur en liten perifer region utan statliga kunskaps- och forskningsinstitutioner kan skapa ett vitalt innovationssystem som starkt har gagnat den regionala ekonomin. Offentliga och privata intressenter deltar och samarbetar och bryter samtidigt många traditionella administrativa gränser.

Det här är ett exempel på hur regionala innovationssystem enligt en så kallad Triple Helix-modell börjar spela en roll som ett deltagandenätverk. Innovationssystemen är idag absolut centrala i den ekonomiska politiken, och en idé som läggs fram i doktorsavhandlingen är att de här systemen också kan fungera som demokratiarenor, där även civilsamhället kan delta. I innovationsteorin, liksom i den demokratiska teorin, framhålls allt oftare förtjänsterna med ett ökat deltagande.
– Ett mindre positivt exempel hittar vi däremot i Sydösterbotten. Där tillät statsmakten att ett själviskt agerande företag och stora samarbetssvårigheter mellan kommunerna lämnade Kaskö i sticket vid nedläggningen av massafabriken Metsä-Botnia. En tillräckligt regionalt förankrad arena för en långsiktig utvecklingspolitik har alltså inte kunnat skapas. Det här visar på trögheten i det finska systemet, där en stark enhetsstat och en splittrad kommunal nivå ur ett historiskt perspektiv hindrat flexibla anpassningar till samhällsförändringar. Det visar också vilka de demokratiska konsekvenserna blir av rigiditeten i ett system som bara tillåter kommunala och nationella arenor för handling.

Det som alltså i stället behövs är en ny tredje väg; att ge spelrum för funktionella nya strukturer och nätverk anpassade till lokala förhållanden och konkreta specifika verksamheter. Det vill säga det som kallas moderna governance-nätverk.
Enligt Norberg befinner vi oss just nu i en sorts övergångsperiod. Det samhällssystem som skapades efter den andra industriella revolutionen har föråldrats och måste nu snabbt anpassas till den globaliserade och digitaliserade verkligheten. Där har deltagande och funktionellt definierade regionala och lokala arenor en stor potential, både ekonomiskt och demokratiskt. Det handlar om att skapa en kultur med aktiverade och engagerade medborgare, vilket står i kontrast till det allt mer passiverande representativa systemet.
– Annars förlorar politiken och ekonomin ännu mer i funktionalitet och legitimitet. Och med minskad jämställdhet i västvärlden, ökar missnöjet med det politiska systemet och populistiska rörelser får fart. Men om vi utnyttjar den stora potential som finns gömd i deltagande och funktionellt konstruerade lokala och regionala arenor, kan vi hitta en ny arena för att bättre och rättvisare styra ekonomin i en globaliserad värld.

Triple Helix, KETEK och Leader?

Begreppet Triple Helix togs inom forskningen i bruk i början av 2000-talet och beskriver betydelsen av en så kallad dynamisk samverkan mellan aktörer från olika kontexter i samhället som helhet. Innovationssystem av det här slaget kan vara nationella, regionala och lokala och ingå i samhällets alla strukturer. Ett exempel kunde vara Åbo Akademis nära samverkan inom bland annat biokemin med en rad företag och olika statliga organisationer och institutioner.

Triple-HelixLeader är namnet på ett av EU:s landsbygdsprogram eller rättare sagt en i redan 25 år beprövad metod för utveckling av landsbygden i hela Europa. I Leader samlas lokala representanter från föreningar, företag och kommuner för att tillsammans arbeta med landsbygdsutveckling. Ett lokalt partnerskap, så kallat LAG, fattar beslut om vilka idéer som ska prioriteras. Prioriteringen görs utifrån en gemensam utvecklingsstrategi.

Teknologicentret KETEK i Karleby är ett teknologicentrum specialiserat på utveckling av företagens kunnande; utveckling av affärsverksamhet, forsknings- och utvecklingsverksamhet, analys- och testningstjänster samt informationssökning och utredning av finansieringsalternativ. KETEK vill förbättra företagens framtidsutsikter genom att skapa nya innovativa produkter, att få ut produkter på marknaden och att växa lönsamt. KETEK har specialiserat sig på industriella tillämpningar inom kemi-, laser- och båtbranschen.

KETEK ägs av Karleby stad, Mellersta Österbottens utbildningskoncern, staden Jakobstad och Mellersta Österbottens yrkeshögskola aktiebolag. Teknologicentret hjälper företagen via såväl regionala som nationella och internationella program. KETEK deltar intensivt i Karlebyregionens regioncentrumprogram och kompetenscentrumprogram.

Från top-down till bottom-up

En orsak till den stora skuldsättningen och den allt mer haltande ekonomin i så många västländer är statens misslyckade toppstyrning under de senaste tio åren. Nu måste det politiska systemet transformeras mot ett mer lokalt och regionalt bestämmande. Där bristerna i demokratiskt deltagande, miljöhänsyn och hållbar utveckling uppmärksammas mer än hittills.

Det säger professor Terry Marsden från Cardiff University i Storbritannien som också är direktör för The Sustainable Places Research Institute i Cardiff. Marsden är en internationellt välkänd forskare i interdisciplinär samhällsvetenskap och tillämpad rural geografi och sociologi, miljösociologi, geografi och samhällsplanering. Han har publicerat över 150 internationella artiklar, bokkapitel och böcker.
– Utan vitala rurala regioner och en levande landsbygd, har vi heller inga idag så omhuldade cityregioner. Och idag ser vi allt fler tecken på en ekonomisk skiftning från top-down-styrning till ett mer regionalt och lokalt bestämmande där regionernas egna intresseparter själva avgör utvecklingens villkor.

Den här transitionsprocessen beskrivs och förklaras ingående visserligen av forskare i offentlig förvaltning, politik och ekonomi, men enligt Marsden vet ingen vad eller vem som egentligen driver den och vad som sist och slutligen blir resultatet av den.
– Det är inte lätt att förstå vad som är på gång. Ur rädslan för både socialismen och fascismen efter andra världskriget, började den socialdemokratiska välfärdsstaten utvecklas på 50-talet. Bara för att krossas i mitten av 70-talet då nyliberalismen omorganiserade välfärdsstaten så att marknaden drev politiken i stället för tvärtom. Effektivitet, rationalitet, storstäder och statens centrala roll betonades på bekostnad av det lokala och regionala. Och nu har också den ”enda rätta” vägen tagit slut, påpekar Marsden.

Moder Jord tvingar alla att tänka om

Hurudant politiskt styre behöver vi för att kapitalmarknaden ska må bra? Att svara på den frågan var sedan slutet av 80-talet utgångspunkten för regeringspolitiken i de flesta västländer. Men nu får även nyliberalerna och marknadskapitalisterna lov att tänka om.
– Miljöfrågor och hållbarhetsaspekter tränger sig obönhörligen på och alla som vill tjäna pengar eller få röster i politiska val måste ta det med i beräkningen vare sig de vill det eller inte. Samtidigt har också digitaliseringen av allt fler samhällsfunktioner och teknologiseringen överlag direkta kopplingar till ännu olösta miljöfrågor och till exempel till nya former för politiskt deltagande. Vi kan se början på en teknologisk revolution där just de frågorna står i centrum i synnerhet ute i vitala och allt mer aktiva och självbestämmande regioner.

Därför borde statsmakten, så länge det ännu finns tid att göra något, omvärdera landsbygdens och regionernas roll och tyngd för hela ekonomin. Att se det rurala och periferin inte bara som en plats för mat- och råvaruproduktion, utan som en plantskola för tankens diversifiering. För kreativt nytänkande via aktiva och innovativa fritt samarbetande nätverk. En stark lokal kultur är enligt Marsden nyttig och bördig mylla för regional innovativ utveckling och därför lönar det sig för staten att satsa på regionala stödprogram
– Just kring landsbygdens och regionernas framtida roll pågår som bäst en livlig debatt. Hur bygga nya synergier mellan politiskt styre och ekonomi för en hållbar utveckling genom att fokusera på regionala krafter och andra livskraftiga ”på plats och ställe”- aktiviteter. Något som sedan kan öka demokratin och ompolitisera hela samhället.

Den nya tredje vägen byggs som bäst

Enligt Marsden har vägen mot en allt mer centraliserad och stark toppstyrning nu tagit slut. Det behövs en ny tredje väg, en överenskommelse om hur våra gemensamma institutioner och organisationer ska se ut för att få en jämlik och lyckad adaption till de pågående förändringarna.
– Den stora frågan för både politiker, forskare och alla medborgare är nu hur vi i tid ska klara av det här och framför allt hur få staten med på noterna innan det är för sent, påpekar professor Terry Marsden som i början av maj var opponent på Kenneth Nordbergs disputation om den tredje vägen (se ovan).