Osama al-Aloulou försöker hitta något vettigt i migrationsverkets policy att klassa Afghanistan, Irak och Somalia som trygga länder.
I enlighet med den uppdaterade bedömningen av säkerhetssituationen i Irak, Somalia och Afghanistan har migrationsverket nyligen förklarat de tre länderna trygga nog för att man ska kunna sända asylsökande tillbaka till dem. Asylsökande från dessa länder kan inte längre söka asyl i Finland enbart på basis av vilken stad de kommer ifrån. De kan nu endast söka asyl om deras personliga omständigheter uppfyller kraven.
De här bedömningarna går emot FN:s flyktingorgans rekommendationer från förra april, som säger att Bagdad fortfarande är farligt – vilket enligt FN betyder att andra nationer är skyldiga att ta emot människor som flyr från staden.
Vad är då fel med den finländska flyktingpolitiken? Hur kan man bedöma att Irak är tryggt när Islamska staten håller flera irakiska städer i ett hårt grepp? Är det tryggt att resa till städer där shia-milis kidnappar och mördar mängder av sunnicivila som hämnd för den sunnimuslimska IS härjningar? Är det tryggt att resa till Afghanistan där talibanerna igen regerar i delar av landet? Hur kan hela Somalia vara tryggt när al Shabaab är starkt närvarande där?
Fel policy kan göras med avsikter som jag personligen tycker att leder i ”rätt riktning”. För mig verkar det som om det finns en plan bakom besluten: Finlands center-höger-regering – som innehåller sannfinländarna – avser föra en strängare politik mot asylsökande. Jag ser det här som fel policy som leder åt rätt håll, eftersom det kommer att leda till att:
Minska på komplexiteten. Den nuvarande situationen för asylsökande i Finland har blivit allt mer komplicerad och riskfylld. Rapporter från olika källor säger att 2 500 asylsökande har ”försvunnit” från olika mottagningscentraler. Den finländska polisen har sagt att de inte har någon information om de försvunna asylsökandena. Betyder det här någonting? Det är ett tecken på att systemet i landet försvagats och på att saker håller på att hamna ur kontroll och på att det finns en risk för människohandel, alldeles särskilt om de försvunna är ensamkommande barn.
Förhöja säkerhetsnivån. En annan viktig poäng är att de länder från vilka majoriteten av de asylsökande flyr är länder där brott mot civila är alldagliga, det politiska inflytandet diffust och gränserna porösa. Det är därför aldrig omöjligt att försvunna asylsökande, och att även asylsökande som bor på mottagningscentraler, har kopplingar till kriminella grupper i sitt hemland – särskilt som de kunnat komma in i Finland med falska dokument. Många asylsökande har redan bevisats ha begått brott och har bevisats ha kopplingar till olika militanta grupper i sina hemländer.
Leda till mindre lidande, mindre död. Under 2015 har mer än 3 770 migranter rapporterats drunknade när de försökt ta sig över Medelhavet. Strängare asylpolitik kan avskräcka potentiellt tiotals miljoner migranter från att försöka ta sig till Europa och Finland efter att de sålt sina hem, bilar och gett upp sina arbetsplatser för att betala smugglare.
Stoppa den nya diasporan. Jag ser problemen med dagens asylsökande som en ny historisk fas. Det finns risk för en ny våg av irakisk, afghansk och somalisk diaspora. Strängare asylpolitik måste inte nödvändigtvis ses som uttryck för anti-immigrationsideologi, främlingsfientlighet, eller rasism. Rädsla är en känsla som man måste ta på allvar i en tid då vi har en så stor våg av asylsökande. Att känna rädsla och att vara oroad för sin egen säkerhet är resonabelt och rationellt acceptabelt. Det är viktigt att man lyssnar på rädslorna, att det finns utrymme att tala om dem, och att det finns resurser på plats som kan möta dem.
Vad jag försöker göra är att lyfta fram det realistiska i migrationsverkets policy. Många kan avsäga sig deras policy på juridiska eller moraliska grunder. Men oberoende av vilka juridiska och moraliska kompromisser som gjorts, och det går inte att förneka att sådana har gjorts, tycker jag att migrationsverkets senaste utvärdering är betydligt bättre än den rådande situationen som hittills resulterat i att allt fler asylsökande försvinner, brottslingar ges en möjlighet att fly rättvisan och ekonomiska flyktingar försöker dra nytta av situationen och påstår sig vara i behov av asyl.
Osama al-Aloulou, magisterstuderande i mänskliga rättigheter vid Åbo Akademi
• Kolumnen är översatt från engelska av Marcus Prest.