Text & foto: Marcus Prest
MfÅA bad Olli Lagerspetz, docent i filosofi vid Åbo Akademi, kort reflektera över kärnkraften som verksamhet.
Olli Lagerspetz säger att kärnkraften förutsätter att den sköts av en organisation.
– Men ingen mänsklig organisation har hittills blivit ens en bråkdel så gammal som en organisation som ska sköta det här måste bli.
Ligger det en optimistisk framstegsidé om samhället och civilisationen bakom tanken om att kunna kontrollera något sådant som högaktivt kärnbränsle?
– Ja, tänkandet förutsätter att det kommer att finnas en stat eller större aktör som kan vakta sådant här. Den äldsta stat vi känner till, om man vilja tänja begreppen lite, är cirka 6 000 år gammal. När det gäller det använda kärnbränslet talar man om 100 000 år.
– En sak som slår mig, det som gjort kärnkraften möjlig är att det är en verksamhet som kräver att organisationer hemligstämplar vissa delar av det de håller på med. Inte därför att något tekniskt kan gå fel utan för att man måste hålla vissa delar hemliga för andra människor – verksamheten är sårbar för människor. Det igen betyder att man kan motivera begränsad insyn i beslutsfattandet, som vi nu sett med till exempel kärnkraftsbygget Pyhäjoki. Till det hör en kärnkraftslobby som rör sig med stora pengar eftersom en aspekt av det här är att kärnkraft kräver en stor organisation för att bygga upp och upprätthålla verksamheten. Och det betyder att man binder upp stora intressen väldigt länge. Vilket i sin tur gör alltsammans svåröverskådligt.
– Det är inte så att det automatiskt antingen är bra eller dåliga intressen som ligger bakom verksamheten. Men kärnkraften är förutom svåröverskådlig på grund av de enorma tidsperioder det radioaktiva avfallet kommer att vara farligt också här och nu en verksamhet som till sin natur är ogenomskinlig.