I stället för att bråka om kärn-, vind- och vattenkraft, borde vi äntligen börja diskutera vilka energitjänster vi verkligen behöver i Finland i framtiden. Och hur vi ska producera dem på ett vettigt och hållbart sätt. Inte bara ur en snäv ekonomiskt kortsiktig synvinkel utan även ur en bredare samhälls- och miljösynvinkel långt in i framtiden. För vi kan inte fortsätta som nu, påpekar Margareta Wihersaari.
Text & foto: Ari Nykvist
Enligt Margareta Wihersaari, professor i energiteknik vid Åbo Akademi, är det klart att vi på sikt inte kan fortsätta med nuvarande fossila energiproduktion. Användningen av både kol och olja borde så småningom trappas ner på ett kontrollerat sätt.
– Men nu när den globala klimatförändringen allt mer är i fokus, är det inte så lätt att veta vad som på längre sikt är bäst för Finland med tanke på en hållbar utveckling. Då det forskas i olika framtida energilösningar och vad som borde göras i ett övergångsskede, kan forskarna få rätt tokiga resultat såsom att naturgas är en bättre lösning hos oss än biobränslen.
Effektivisera inte samma som att spara
Kärnkraften är i Finland ännu länge med i bilden, men också den ger på sikt för många olösliga problem. Så förr eller senare måste vi börja lära oss att både spara energi och att producera den på ett bättre sätt än hittills.
– Att effektivisera energiförbrukningen är inte det samma som att spara energi. Spara innebär att man konsumerar mindre energi, effektivering att skillnaden mellan tillförd och använd energi minskar. Båda behövs men det ena räcker inte ensamt till. Vi måste därför bland annat bygga upp en helt ny infrastruktur som gör det möjligt att i vardagen och praktiken samtidigt både spara och effektivare omvandla energi.
Enligt Wihersaari behövs i det perspektivet vindkraft också i framtiden och vindkraften har också i Finland kommit för att stanna. I dagens prekära läge måste alla förnyelsebara energikällor tas i bruk.
– Vi får kanske aldrig en helt och absolut hållbar energiproduktion, men vi kan och måste hela tiden se till att vi får en hållbarare sådan. För nu är vår energitillförsel och -användning som helhet på sikt inte tillräckligt hållbar.
Ett exempel på dåligt fungerande miljöpolitik är kolkraften. Idag kan industrin i praktiken köpa skattefri el producerad med kol eftersom den skatt på cirka 19 euro/MWh (megawattimme) som kolenergin är belagd med kan dras av. Då blir det slutliga priset endast cirka 10 euro/MWh.
– Priset på skogsflis som inte heller innehåller någon skatt, var i fjol drygt 20 euro/MWh, så man förstår att det mer hållbara bioalternativet inte för närvarande är konkurrenskraftigt vid elproduktion för industrin. Det finns i närhistorien exempel på att bioenergiföretag har gått omkull när ekonomin för starkt och på allt för kort sikt får påverka olika energilösningar. Det här fenomenet såg vi när priset på utsläppsrättigheter för koldioxid rasade i EU under avtalsperioden 2008–2012. Nu beror bristen på konkurrenskraft på nationella beslut.
LNG och biogas passar ihop
En fossilt utvunnen energi som däremot på ett naturligt och bra sätt passar in i övergångsskedet är flytande naturgas, det vill säga LNG. Sedan årsskiftet måste fartyg som trafikerar till exempel på Östersjön klara av EU:s nya svaveldirektiv och intresset för att köra fartygsmotorer på LNG har därför snabbt ökat. Det betyder sannolikt nya naturgasterminaler i åtminstone några hamnstäder i Finland.
– LNG-terminaler och distributionsnät kan på ett naturligt och effektivt sätt kopplas ihop med de många biogasanläggningar som redan finns eller ska byggas längs kusten. Båda energiformerna drar alltså nytta av varandra och kan snabbt tillsammans bli en viktig och mer hållbar lösning i energiförsörjningen de närmaste åren.
Men den politiskt mer laddade frågan om privatbilismens framtid; om bil- och bränsleskatter, priser och statliga stöd för kollektivtrafik är fortfarande olöst. Är det till exempel nödvändigt att bensinstationerna erbjuder både bensin, diesel, lätt brännolja, bioetanolbränsle, gas, el-bilsladdning och eventuella andra drivmedel för bilar?
– Det låter varken ekonomiskt eller miljömässigt särskilt vettigt och är knappast bra för en hållbar utveckling av just trafiken. Men samtidigt är till exempel elbilens framtid av stor betydelse i större städer där man sen länge oroat sig för hälsovådliga utsläpp i avgaserna från den ökande trafiken. Här kan elbilen få en central roll då man försöker förbättra luftkvaliteten i stadskärnorna.
Energisparkonton åt alla
Privatbilismens och kollektivtrafikens roll i framtiden är överhuvudtaget två ingredienser i ett hållbart framgångsrecept för energiförsörjningen i Finland. Den idag självklara rätten till att använda sin egen bil så mycket man vill också fast man är ensam i den, har lett till en ohållbar ineffektivitet i energikonsumtionen.
– Det intressanta är att vi i vår privatekonomi lätt kan följa med vårt bankkonto och leva och konsumera enligt det vi har råd med. Men på vår totala energikonsumtion har vi sämre koll. Få av oss vet och har kontroll över hur mycket energi vi förbrukar. Vi saknar en överblick av de slutliga och verkliga kostnaderna för energin. Därför är det svårt att spara energi då sparmålen förblir oklara för den enskilda konsumenten och egentliga incitament för att spara energi saknas. Borde alla därför ha ett eget privat energisparkonto där man hela tiden kan följa med hur mycket energi man har kvar att förbruka till exempel per månad? Förbrukar man mer blir det sedan oproportionerligt dyrt.
Redan den egna bilens årliga och egentliga mycket höga energikonsumtion överraskar de flesta som räknat ut den. Att man är omedveten om sin energiprofil gör det svårt att göra ett eget personligt energisparprogram och de flesta tycker de redan nu sparar vad de kan i sin energikonsumtion.
– Det finns en tendens just nu att lägga över allt ansvar för sparande och hur den el vi använder har producerats på konsumenten själv. Ett ansvar som är alldeles för stort för den enskilda energikonsumenten. Utan stöd och hjälp och en känsla av att alla ställer upp lyckas det inte. Inte minst för att vi under våra liv har så olika levnadsstigar och livsskeden med helt olika behov, ork och lust för att tänka på en hållbar energikonsumtion.
Energiteknikkunnande är annars just nu hårdvaluta speciellt i Vasaregionen där energiindustrisektorn vuxit snabbt de senaste tio åren. Det syns bland annat i att energitekniken vid Åbo Akademi i Vasa idag har 23 inskrivna för DI-examen, fyra eller fem studerande väntas ta ut sin DI-examen i år och fyra studerande har erhållit sin examen redan tidigare. Vid fakulteten för naturvetenskaper och teknik och ämnet energiteknik vid Åbo Akademi, planeras som bäst post doc-forskning och platser för nya doktorander i ämnet.
– Nu börjar vi ha mer utrymme, tid och resurser även för forskning, men konkurrensen från andra universitet och industrin om forskare är hård. Här hjälper det viktiga stöd för forskning vi nyligen fick av Högskolestiftelsen i Österbotten.